onsdag 31 december 2008

Mål 2009

Snart nytt år. Härligt. Vemodigt. Spännande. Året har gått fort. Nytt år och nya mål!

Mina hundrelaterade mål 2009 är:


  1. Fortsätta att fokusera på att ha roligt ihop. Det ska inte finnas några måsten i träningen. Jag tränar för att det är kul.
  2. Mina tävlingsmål med Fixa är att hon ska vara uppflyttad till lydnadsklass tre när året är slut. Det skulle även vara roligt att klara vallprovet, men jag vet inte om det är realistiskt?!
  3. Extra ska vara uppflyttad till elit innan året är slut.
Nyårsafton ägnas åt att packa eftersom vi ska till fjällen imorgon bitti. Det har redan börjat smälla ganska mycket här, och skönt nog verkar Fixa helt oberörd.


ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!




tisdag 30 december 2008

Tankar om träning

Suck säger Fixa, sluta blogga och träna med mig!!

Det är mycket att komma ihåg att träna på för att vara väl förberedd inför en tävling. Ibland fungerar det även utan tävlingsträning, men varför chansa?

Jag är rätt bra på att träna och finslipa detaljer och försöker även att tänka på att träna hunden att jobba längre stunder innan belöningen kommer. Mina svagare punkter är att träna på olika platser och med olika typer av störningar. Det är helt enkelt svårt att få tiden att räcka till som småbarns förälder. När jag försöker boka in träning med andra händer det allt som oftast saker som gör att träningen inte blir av.

I vår ska jag tänka på att även träna på detta:

  • Minst en gång i veckan träna på något ovanligt ställe. Utanför en mataffär, i en park, inne i stan, vid en busshållplats eller liknande. Helt enkelt på en okänd plats med mycket störningar i form av folk och/eller hundar.
  • Träna ingångar på plan. Dvs träna hunden att värma upp utanför planen och eventuellt rigga avståndsbelöningen när hunden ser på. Därefter gå in på apellplanen, ställa upp, och bli kommenderad av en tävlingsledare. Ibland bryter vi och belönar bara efter något steg, ibland måste hunden jobba längre. Belöningen sker genom att jag säger "varsågod" och vi tillsammans springer ut från planen och till belöningen som finns i/vid ryggsäcken.
  • Åka på några öppna träninskvällar och göra platsliggning och sittande i grupp med för hunden helt okända hundar.
  • Träna in belöningar som vi kan använda på tävling. Med Extra har jag välfungerande tävlingsbelöningar. Hon älskar att slicka mig i ansiktet, och att bara prata lite glatt och lekfullt putta henne ifrånmig tycker hon är kul. Fixa är knepigare. Försöker jag samma putt-lek tittar hon frågande på mig eller sätter igång och skäller på ett frusterat sätt. Här kommer jag att få pröva mig fram...
  • Börja jobba in små förberedelser inför de olika momenten som gör att Fixa vet vilket moment som är på gång. Många moment börjar ju likadant, men hunden ska vara i helt olika sinnesstämmning. Även här har jag fungerande procedurer med Extra. Tex backa in i utgångsposition vid fjärrdirigeringen. Prata med henne inför rutan: "var är rutan?" Göra ett minihandtecken bakåt precis innan inkallningsmomenten börjar osv.
En ren momentgrej som jag har glömt att träna är: kvar ifrån utgångsposition, när jag har tränat stadga har jag börjat mittemot Fixa. När jag försöker lämna henne från fotposition tror hon att hon ska följa med. En annan grej vi måste träna är sitt upp. Ja det är lite pyssel och pill kvar innan vi kan sätta ihop alla moment.

söndag 28 december 2008

Träningsplanering

Efter att ha vaknat upp ur matkoman, så bestämde jag mig igår för att träna lite med hundarna. Vi har inte tränat något på ungefär en vecka. Igår satte vi hop flera hela inkallningar med gott resultat. Bra stadga, snabbt in och snyggt avslut. Vi tränade även lite platsliggning, vilket är det som är längst ifrån tävlingsklart. Stadgemomenten är ju såå tråkiga att träna tycker jag, och därför går det lite för långsamt framåt.

Föt er som har börjat fråga, när ska ni tävla; så kan jag meddela att det inte blir någon start när Fixa just fyllt tio månader. Vi tränar ju platsliggning med huvudet i backen, och det kommer ta ett tag tills det är tävlingsklart. Förhoppningsvis kommer vi att starta någon gång i maj!

När vi igår tränade funderade jag lite på vilken enorm tid vi faktiskt lägger ner på träning, jag och hundarna. Jag minns när jag tränade och tävlade med min första hund Molly, när jag var 13 år gammal..... Nu tränas det och tränas och tränas, och ibland känns det som det bara blir svårare och svårare ju fler hundar jag har tävlat med. Konstigt.

Då är det bra att ha en träningsplanerng. Igår känndes det som om vi hade stått och stampat på samma nivå ett tag. Då tittade jag på december månads träningsplanering och kunde faktiskt konstatera att jag har följt planeringen bra och att Fixa har lärt sig det mesta som hon skulle lära sig i december.

Ingångar med apportbock och vid inkallning kunde hon inte i novemmber. Vi har kommit längre med fotgåeendet och vi har börjat med ställandet. Vi kanske inte alls står och stampar så mycket som det ibland känns som. Av denna slutsats blev jag såklart lite peppad igen och satte mig därför ner för att skriva januari månads träningsplanering för Fixa. Lite kortfattat ser den ut som följer:

Platsliggning: tid 3 minuter, avstånd 20 meter, störningar enkla.

Stadga: stå, sitt, ligg enligt vad som behövs för ettan

Inkallning:fortsätta träna alla delar men också hela momentet. Även träna på stå, och varsågod under inkallning.

Apportering: Fortsätta att jobba med delarna men också hela momentet (klass 2). Träna med olika, främmande apporter.

Ställande: träna snabbhet både under baklängesmarsch och vid sidan.

Läggande: träna snabbhet både under baklänges marsch och vid sidan.

Rutan: Träna upp mer driv mot target. Lägga in konerna. Belöning ibland hos mig och ibland med kastad boll förbi rutan. Börja lägga ut target och rutan när Fixa inte ser.

Fotgåeendet: Bryta vid trängning. Börja jobba upp uthålligheten. Efter månadens slut ska Fixa klara en raksträcka på 30 meter utan belöning eller sväng. Hon ska även klara 4 raksträckor på raken, på mellan 10 och 20 meter med halter och eller svängar emellan; innan belöning Dvs totalt cirka 50 meter.

Allmänt: Träna på olika brukshundsklubbar och med hundar som störning. Träna upp hennes belöningshyfs. Hon ska komma till mig med kastad boll...och inte springa åt andra hållet...hm

Jag håller även på att slipa på Extras träningsplanering, och mina mål med hundarna för 2009. Roligt med ett nytt fräscht år med nya utmaningar och roligheter. Jag har redan bokat in ett tävlingsläger för Maria Hagström i juni och så ska jag gå på en kurs som heter "Elitsatsningen" en hel lördag i månaden hela våren, också hos Maria. Det ska bli kul att lära mig en massa nytt. Frampå vårkanten kommer det förhoppningsvis även bli vallningsträning, och egna får framåt somaren.

Tjingeling


fredag 19 december 2008

Lydnadsträning i regn

Här kommer en liten video från dagens övningar på brukshundsklubben. Mest fotträning blev det. Av någon anledning blev det dålig kvalitet på videon, hoppas att ni se nåt iallafall.

Jag är själv väldigt nöjd med Fixas position och vår språngmarsch tycker jag ser riktigt tjusig ut. Minst tjusig ser jag ut med alla konstiga små saker jag har för mig. När jag ser Extra på film blir jag bara på så gott humör. Det är långt ifrån perfekt men svansen den viftar iallafall oavbrutet!

Peder som filmade oss sa att Extra såg ut som en uppvarvad säl. Några gånger lät hon dessutom som ett sjölejon! Det är lustigt nu när jag har två så olika raser. De ser så olika ut i kroppsspråket och rörelsemönstret när de koncentrarar sig.
Till mig själv vill jag säga:

-Du bruden, rör på vänster arm!!!

torsdag 18 december 2008

I väntan på tomten...

Nu har tjejerna börjat nedräkningen. De räknar hur många paket som är kvar i paketkalendern och undrar om det inte är julafton snart.

Vi har pysslat som galningar den sista tiden. Vi har gjort tvålar, ljusstakar, smällkarameller och allt mellan himmel och jord.

Idag var Johanna här med Edwin 3 år självklart har vi ägnat eftermiddagen åt pyssel. För några år sedan, innan vi fick barn träffades vi också för att pyssla, och barnsliga som vi är funderar vi på lite seriöst snyggpyssel någon dag utan barn!!!

Hundarna har fått sitt också. Vi har tränat en sväng på Waxholms brukshundsklubb. Med Extra blir det längre och längre fotgåeenden varje dag nu, och med Fixa försöker jag hålla igång och vidareutveckla alla grundövningar. Idag gjorde vi för första gången en riktig inkallning på långt avstånd med ingång på slutet. Alltid tidigare har jag belönat med leksak bakom när hon är nästan framme, så det var spännande att se vad hon gjorde när jag istället stod kvar i tävlingsposition. Efter någon sekunds betänketid gick hon in i utgångsposition, fast det blev lite snett. Hon fick ett klick för att hon tänkte rätt iallafall.

Är det någon som har tid för lite hundträning på annandagen förresten? Vad sägs om Vaxholms Brukshundsklubb klockan 10:00? Om vi orkar röra på oss efter all julmat! Om någon glad själ vill komma och träna med mig då så hör av er, det vore kul med lite sällskap.

tisdag 16 december 2008

Fixa har apporterat!

Apporteringen är ju ett sånt där moment som bara måste bli bra om man ska lyckas i lydnaden. Jag har lagt ner mycket tid på det med Fixa, och vi har tagit myrsteg framåt för att inte få in tugg eller liknande.

Alla mina tidigare hundar har ju varit retrivers och där har jag börjat träningen genom att shapa fram ett gripande, och sen ett fasthållande från att jag håller apporten framför nosen på hunden. Lugnt och sansat helt enkelt och in med mer fart senare i träningen. Det har gått jättebra. Tollare och Flattar är rena lyxhundarna att träna i apportering.

När jag började på samma sätt med Fixa gick de första övningarna riktigt bra. Dvs gripa-klick-godis, och även gripa från marken-klick-godis. När vi sen skulle börja träna på att hålla fast framför mig så gick det inte alls. Fixa tyckte att det var jättetråkigt, och blev nästan lite låg.

Efter fina tips från Maria jobbade jag då istället in mer fart i träningen. Backa ifrån hunden med apporten och klicka först när hon bara följer och sen när hon griper. Hålla fast Fixa och kasta apporten, låta henne gripa och direkt få en kamplek som belöning. Stegvis kasta längre och längre. Ibland klicka för gripandet, ibland någon stans på vägen in. Ja så har vi hållit på. Fixa har haft helkul och har faktiskt inte börjat att tugga trots all hetsig belöning.

Nu älskar hon dessa apporteringslekar. Det är full fart ut, snabba gripanden, och full fart in som ofta har vslutas med klick och kastad leksak bakom mig.

De senaste dagarna har jag fokuserat mycket på ingångar utan apport. Vi har återigen tränat lite hålla fast när jag tar på apportbocken, håller godis framför näsan på henne och liknande. Hon tycker fortfarande att den träningen är sådär, men eftersom hon gillar själva apporteringen så får hon stå ut med lite tråkträning också. Vi har dessutom tränat stadgan vid sittkvar med kastade leksaker osv.

Idag satte jag för första gången signal på apporteringen. Efter bara några minuter var jag tvungen att pröva ettans apportering. Hunden i utgångsposition, fram med apporten, signal, hålla fast i fem sekunder och sen "loss". Det gick som en dans!

Då blev jag genast lite mallig och tänkte att nu ska här tränas ingångar med apporten. Även det gick bra. Ibland kom hon lite snett och då blev det inget klick, men det blev mer rätt än fel och då vankades det lek som belöning. Dagens sista övning blev nästan tvåans apportering, fast inomhus och utn "sitt kvar". Jag höll fast henne och kastade apporten. Precis när jag släppte henne kommenderade jag apport och sprang in i hallen och ställde upp mig i utgångsposition framför hallspegeln för att kunna se om ingången ordentligt.

En halv sekund senare kommer Fixa flygande med apporten i munnen och gör en helt OK ingång med apporten i munnen. Efter någon sekund säger jag "tack" och hon släpper apporten. Tjohoo så duktig hon är och tjooho så roligt att testa lite och ibland våga ta lite större kliv framåt och bara chansa på att det funkar.

Senare idag blir det lite mer stadge träning med apport som kastas. Kanske vågar vi oss på en fullständig klass två apportering imorgon?!

Tjingeling!


fredag 12 december 2008

Världens sötaste lucia!

Nell som lucia på dagis. Stackars Molly som har blivit "stor" fick bara vara med och titta, men hon tog det bra och stöttade syrran. Tåget gick av stapeln på dagisgården strax före klockan 8:00, i mer eller mindre spöregn. Barnen var så söta att jag blev riktigt rörd. Sen blev det fika inne på avdelningen. Mysigt!

Tävlingsplanering

Jag satte mig för en stund sedan med tävlingskalendern för att titta lite på lydnadstävlingar under våren. Jag tänkte vara ute i god tid så att jag inte hinner boka upp alla helger och kvällar. Men till min förskräckelse upptäckte jag att det redan ser ganska fullt ut. Mycket roliga saker, men ändå. Antingen ska jag hålla kurs eller så ska jag gå på kurs själv.... Eller så är det födelsedagar. Hela min släkt fyller år på våren nästan.

Tillslut lyckades jag iallafall pricka in några preliminära datum i kalendern och där har jag satt stora kryss, dvs då får inget annat bokas in. Bara jag tänker på att tävla så blir det lite pirr i magen, det var ju 1,5 år sen jag tävlade sist..

Helgen ska ägnas åt att städa och baka och greja, för på söndag ska vi ha glögg för några Vaxholmskompisar. Det ska bli kul!

Tjingeling

torsdag 11 december 2008

Laddad, lagom laddad, överladdad

Det är inget fel på energin och träninslusten hos mina hundar. De vill göra mer, mer, och mer, och belöninsförväntan är skyhög. De kroknar inte heller om belöningen dröjer, utan blir istället mer och mer laddade; ja överladdade helt enkelt. Frustrationen hos framför allt Extra visar sig i att hon ändrar lite på utförandet i momenten. Blir lite snabbare, lite intensivare, men också lite slarvigare med positionen osv.

Det är ju meningen att man ska lära sig något av varje hund och jag funderar på hur jag ska göra med Fixa. Det svåraste när man sträcker längden hunden måste jobba innan belöning, men också det viktigaste är det här med att inte skicka hunden till externbelöningen när den bär sig åt som ovan. Då har vi redan gått för länge. Hon ska gå sitt finaste/göra sitt bästa när belöningen kommer.

Å andra sidan är det lätt att fastna i att belöna efter ett visst antal meter om man är livrädd för lite frustration. Idag avbröt jag henne när hon började stressa upp sig. Bad henne lägga sig några sekunder och gick sen tillbaks till samma utgångspunkt igen och gjorde om. Jag gick inte kortare utan samma sträcka igen, och då höll hon sig faktiskt i skinnet bättre.

En fördel med hennes glädje är att jag har mycket svårt att tro att hon kommer vissna på tävling. Vi satsar ju på championatet och kommer att tävla så få gånger som möjligt fram tills vi når det. Det är inte några drömmar om SM, och massor av tävlingar som hägrar med Extra. Skulle så vara fallet skulle jag få tänka annorlunda.

Idag när vi tränade var Extra förresten riktigt löjlig. Vid stegförflyttningarna och vändninganra på stället stod hon först istället för att sätta sig, sen började hon trampa på stället och slutligen att backa. Damen tycket att det var lite blött i gräset, vilket det var, men om man badar i december och gärna rullar sig i vattenpölar så har jag svårt att tycka synd om henne för att planen är sank.

Här kände jag mig iallafall nöjd med mig själv. Jag sänkte inte kriterierna och börjde belöna för bara ett sättande, någon måtta får det vara. Det blev paus istället och sen gjorde vi om, och då behagade damen sätta sig.Jag har bestämt mig för att bli en lite snålare och hundtränare, framför allt när det gäller Extra.

Det är iallafall kul att ha kommit igång med henne igen, jag ska kolla ut några tävlingar. Om formen håller i sig så planerar jag att tävla trean med henne någon gång i februari, mars.

Med Fixa tränade jag idag stadga när jag kastade hennes favoritleksaker runt henne. Hon satt blixtstilla, men hukade sig ner som hon vore beredd till språng. Så gjorde hon även i början när jag tränade stadga och kastade godis. När hon blev tryggare i den situationen försvann hukandet av sig själv, så jag tänker inte göra något åt det så länge tassarna är stilla. Denna träning är en förberedelse till "sitt kvar" när jag slänger apportbocken bland annat. Jag börjar bli sugen på att sätta ihop så mycket som möjligt nu så därför är jag inne och plockar i de bitarna som behövs för att kunna göra det.

Tjingeling

Hundarna får ursäkta för idag handlar inlägget om Molly och Nell!

Bilden är frå förra året.

På Nells dagis har de satt upp en lapp där föräldrarna ska fylla i hur många som ska komma på Luciafirandet. Nell har ritat en liten lucia på lappen. Imorse när vi kom till dagis mötte vi en av föräldrarna till ett barn som går på en annan avdelning.

-Har du ritat den fina lucian, frågde hon.

-Ja, det är jag som har ritat lucian, sa Nell.

När den andra föräldern hade gått iväg sa Nell till mig:

-Mamma, jag var inte blyg!

Hon såg nästan lite förvånad ut över sitt eget agerande, och väldigt stolt. I nästa andetag berättade hon att:

-När jag var en bebis så var jag blyg, men nu är jag inte det.

Tidigare har Nell varit väldigt skeptisk mot främmande vuxna. Riktigt blängt på dem när de pratat med henne. Jag minns när en tant i mtaffären gjorde sig till lite och förökte prata med henne. Nell tittade minst sagt surt på henne, räckte ut tungan; och deklarerde högt och tydligt att tanten var dum! Pinsamt värre... men rätt kul såhär i efterhand. Molly är motsatsen som gärna pratar med allt och alla. På julmarknaden i söndags fick Molly syn på kompisen Kalles mamma. Kalle var inte med. Molly sprang fram till mamman och började konversera. Ett typiskt äldsta barn kankse, eller som jag inbillar mig att ensambarn ofta är.

Charmiga är de iallafall, båda två på sitt sätt.

tisdag 9 december 2008

Inspiration

Länk

Vill du se ett underbart samarbete som iallafall fick mig att rysa av välbehag, så klicka här!
Det är en länk till Niina Svartberg, en av författarna till boken Med sikte mot tian; som har startat i klass 1 med sin snart 1-åriga tollare Skoj. Gå längst ner på sidan så hittar du filmklippet!
Vilket ekipage, eller hur?

måndag 8 december 2008

Träning, träning, träning

Det är alltid kul att åka på tävlingar och titta på duktiga ekipage, jag blir väldigt inspererad. Jag har kommit igång bra med båda hundarna och har gett mig katten på att hålla igång hela vintern trots mörker och kyla.

Idag har jag haft ett inomhuspass med båda hundarna. med Extra har vi repeterat fjärrdiriegeringen på nära håll. Vi har framförallt koncentrerat oss på skiftena stå-ligg och stå-sitt. På nära håll ser det fint ut, så nu är det bara att börja backa.

Med Fixa tränade jag ingångar. Vi har tränat både med och utan signalord idag. Jag vill få upp hennes tempo på ingångarna något utan att hon börjar slarva med positionen. Jag har också börjat träna ingångarna på längre avstånd för att kunna sätta ihop moment som inkallningen och apporteringen.

Här är det perfekt att stå framför en spegel för att lätt kunna se om hon hamnar rätt utan att behöva vrida mig och titta efter. Träningen gick bra. När hon kommer in riktigt snabbt och snyggt lägger jag även in signalorden "fot". Något som jag behöver tänka på är att hålla på mina kriterier. Ibland har jag en tendens att klicka av bara farten, jag vill ju så gärna få belöna henne. Min kriterierna är att hon ska hamna helt rakt och att framtassarna inte ska vara längre fram än mina fötter.

På utepasset blev det mycket fotgåeende med båda hundarna. Med Extra jobbar jag nu uteslutande med externbelöning vid ryggsäcken. Om jag belönar från fickan blir hon såå het och såå koncentrerad på belöningen att hon kommer längre och längre fram och även ibland börjar att tränga. Det är en enorm skillnad när jag inte har belöningen på mig.

Med Fixa blev det också fotgåeende. Jag tränade långa raksträckor, cirka 20 meter och att hon då ska hålla position. Tränade också på alla svängar samt språng marsch och halter såklart. Med Fixa gäller det att hålla henne relativt lugn. Jag varierar godisbelöning och dragkamp. Hon tränger inte, men sidan av henns nos nuddar mitt ben när jag går. Hon trycker inte till med nosen som hon gjorde förut utan går jämt och nära. Idag släppte jag igenom det , men jag ska försöka videoinspela fotgåeendet här i dagarna för att få ett utifrån perspektiv på det hela.

Vi tränade även apportering. Jag håller i halsbandet och kastar apporten full längd. När jag släpper henne är det full fart ut, snabbt, gripande och full fart in. Klickar och belönar med kastad leksak bakåt när hon nästan är framme hos mig. Nu i dagarna ska jag lägga på signal. Jag ska även träna stadga med kastade leksaker och apporter, samt börja träna ingången med apportbock.

Det känns så kul nu när vi nästan börjar kunna sätta ihop vissa av momenten. Imorgon ska jag träna på Danderyd-Täby BK med ett litet gäng gamla kursare. Det ska bli skoj.

lördag 6 december 2008

Pyssel, mys, och hundar

I morse när jag vaknade 06:15 satt Molly klarvaken vid sitt skrivbord och tränade sig att skriva. Gulle!

Vi hann med lite pyssel på morgonkvisten innan jag och Sandra stack iväg till Stora Stockholm. Vi knöt vackra band runt apelsiner och pyntade dem med nejlikor. Det doftade underbart i hela huset.

I onsdags gjorde tjejerna fina ljusstakar av trolldeg som de målade igår. Vi är riktigt i pysseltagen just nu. Det är många som ska ha presenter i jul. Jag tycker att det är viktigt att barnen inte bara får paket utan även upptäcker hur roligt det är att ge.
På mässan satt vi största delen av tiden vid lydnadshundarna. Det var roligt och inspererande. Många duktiga ekipage, men inget som känns totalt omöjligt att åstadkomma själv om man får vara lite kaxig. Nästa år Sandra, med Ayla och Extra; eller vad säger du?!

Alltid kul att stöta ihop med en massa trevliga kompisar också. Kul att sitta och skratta lite tillsammans, gamla gänget; jag, Ylva, och Sandra. Det är något visst med gamla kompisar!

Vi pratade lite om just det här med hundar med härlig attityd i lydnadsringen som är på gränsen till för heta men när det stämmer så blir det kanon! Och å andra sida säkra hundar som ligger relativt högt i poäng men som ibland ser lite tråkiga ut i ringen, inte lika mycket utstrålning helt enkelt.

Man vill ju ha båda bitarna liksom. Säkerhet och showighet. Om jag måste välja vill jag hellre ha en hund med härlig attityd som då och då nollar moment, istället för en säkrare, tråkigare hund. Det var förresten jättekul att se min nya idol :-)
Maria Hagström med sin Ylle som tävlade idag. Där kan man snacka om härlig attityd! Tyvärr blev det lite tok vid de sista skiftena i fjärren, men fram till dess var fjärren så snygg att jag rös!

Imorgon blir det lydnadsträning oavsett väder!

När vi kom hem hann jag och Sandra med lite julmarknad här i Vaxholm tillsmmans med Nell. Mysigt!

Tjingeling.

fredag 5 december 2008

Uppdatering

Bilden är från oktober i år. Fixa filosoferar lite.

Imorgon bär det av till Stora Stockholm en sväng. Snälla Sandra hämtar mig 07:15 så att Peder ska slippa bli strandsatt i Vaxholm utan bil. Vi ska sitta som klistrade och studera elithundarna för att få inspiration, idéer, och tävlingslust.

Imorgon är det en vecka sen Fixa slutade med medicinen, fortfarande verkar allt bra. Jag är fortfarande nojjig och tittar efter hälta ungefär var femte minut när vi är ute och går. Men nu kanske jag kan börja slappna av lite iallafall.

Idag har jag skrivit en träninsplanering för båda hundarna avseende tävlingslydnaden. Mitt mål 2009 är att bli uppflyttad till trean med Fixa och att sparka mig själv i rumpan så at jag kommer ut och tävlar även med Extra. Stor-tjejen har bara tävlat två gånger i hela sitt liv föutom jakten såklart. Nu jvlr ska vi tävla trean, helst vinna och förbereda oss för eliten.


Tjingeling!

onsdag 3 december 2008

Nuet

Thailand, första semestern vi var där för två år sedan.

Det brukar pratas om hur viktigt det är att kunna befinna sig i nuet. Inte alltid planera framåt eller tänka tillbaks, utan just leva här och nu och ta in ögonblicket. Idag har jag känt mig riktigt glad. Jag brukar vara ganska glad för det mesta, men idag har jag verkligen varit på toppen humör. Jätteglad, eller ja; lycklig faktiskt!

Vad kan då detta bero på undrar kanske ni? Har vi vunnt på lotto? Eller har jag lyckats banta fem kilo?Ska vi på solsemester imorgon?

Nä, jag har lyckats befinna mig i nuet som det så tjusigt brukar kallas.

Dagen började med att jag var med Molly i hennes klass hela förmiddagen. Det var väldigt spännande att se vad de har för sig och hur Molly uppträder i gruppen. Fröknarna Lisbeth och Johanna hade järnkoll på ungarna. Det var riktigt tyst och lugnt i klassrummet fastän de var 25 stycken. Hmm ibland är det högre ljudnivå här hemma fastän vi bara är fyra.

Molly var så stolt över att jag var med i klassen. Hon ville sitta i mitt knä och visade mig allt. När jag hade ritat en högt medioker papegoja visade hon den stolt för sina fröknar och utbrast:
-Titta vad min mamma är duktig på att rita!

Det var så rörande att hon var så glad för att jag följde med, och så gulligt att hon kände sig stolt över sin mamma. Jag kan villigt erkänna att jag njöt i fulla drag eftersom jag vet att det inte dröjer många år förrän hon troligen kommer att skämmas för mig och tycka att jag bara är såå pinsam!

Efter dagens privatlektioner hann jag med ett träningspass med Fixa. Ett ordentligt utomhus- pass, det första på nästan tre veckor. Det var ett sånt där härligt pass då allt flöt på. Vi hade fint samarbete och jobbade med externbelöning. Vi tränade stadga vid stå, sitt, och plats med matskål vid sidan, och tränade även fotgåeende med externbelöning. Efter passet travade Fixa före mig och gick fortfarande helt rent, ingen hälta än så länge iallafall.

I bilen påväg från träninspasset kände jag mig sådär sprudlande glad som jag ofta kände mig när jag var barn. Jag funderade, varför var jag så glad och i vilka andra situationer har jag så här roligt?

Att resa, både med Peder och hela familjen är bland det mysigaste som finns. Att ta varje dag som den kommer, bara umgås och upptäcka nya saker tillsammans. En ny strand, en spännande stad, ett roligt möte med nya människor, vacker natur... Helt enkelt upplevelser där vi njuter av stunden, nuet!

När jag tränar med hundarna är det när det är ett bra pass samma känsla. Jag tänker inte på något annat än träningen. Det är jag och hunden. Och när vi har flyt så är det toppen. Jätteroligt helt enkelt. Varför då då? Jo, vi leker ju! Jag leker, fastän jag är 34 år. Det är samma känsla som när jag var liten och höll på med hästar. Roligt helt enkelt.

Stackars alla vuxna människor som har slutat att leka. Som bara har måsten, och krav och prestige. Om jag får leka så blir jag också mycket gladare när jag sen gör alla de där måstena.

När jag kom hem idag var Extra hemma efter två veckors ofrivillig semester hos mina föräldrar. Tack för hjälpen mamma och pappa, ni är toppen! Extra tjöt av glädje när hon såg mig och Fixa tjöt av glädje när hon såg Extra, så nu har det varit pusskalas här till både höger och vänster.

Nä nu ska jag titta på "bonde söker fru" på tv.
Tjingeling

tisdag 2 december 2008

Inneträning & mys

I lördagsmorse fick Fixa sista tabletten smärtstillande. I måndags var det första dagen hon fick springa lite lös på promenden, efter uppvärmning i koppel. Än så länge ser det fint ut, hon har inte haltat nu på nästan två veckor.

Det märks stor skillnad på henne nu när hon inte får tabletterna. Hon blev lite lugn och lite groggy av dem vilket nog var tur med tanke på hennes normala aktivitetsnivå. Hon har under de här veckorna ägnat sig åt att sova, sova, sova och gosa överallt i sängar och soffor eller på golvet. Hon har varit glad med inte fått de där valprycken som hon annars får titt som tätt.

Vi har också jobbat med lite lugn shaping med godisbelöning. Vi började enkelt med att hon skulle stå med alla tassarna på en stor bricka. Nu föröker jag få henne att stå med alla tassar i en djup tallrik. Det går sådär. Hon har antingen fram eller bakbenen på tallriken än så länge, inte båda samtidigt. Men kul är det.

Vi fortsätter att ta det lugnt någon dag till, inga häftiga lekbelöningar eller liknande. I morgon kväll kommer Extra hem (äntligen) och då lär ju aktivitetsnivån också gå upp ett snäpp.


måndag 1 december 2008

Julglögg

I lördags hade vi julglögg i lokalen i Ekhagen. Utanför var det höst igen, men det blev riktigt juligt inne. Jag och Molly och Nell var där dagen innan och pyntade efter bästa förmåga.

Ungefär 25 stycken tror jag att vi blev totalt. Jättekul att så många dök upp! Hoppas att de andra hade lika trevligt som jag hade det.

Tipspromenad med hundfrågor stod på schemat. Agneta med Ozzy knep förstaplatsen med alla rätt. Hon klarade tom frågan om vilket land som vann nordiska mästerskapet i lydnad (Finland). bra
jobbat! På andra bilden syns Lottie med labben Nisse och familj, och på understa bilden Irina med goldentiken Bella!

Kul att ni kom tjejer, och alla andra också för den delen!

Nu ska jag till Ekhagen och städa och diska och plocka ner tipsrundan. Varför göra något direkt när man kan skjuta upp det till morgondagen eller ?

tisdag 25 november 2008

Mmmm snö

Lite häftigt eller hur, rosor med snö!
Och idag fick Nell åka pulka till dagis, bara en sån sak! Det gäller att njuta, njuta, njuta, för på torsdag ska det tydligen börja töa igen.

Idag sitter jag parkerad framför datorn större delen av dagen och kollar betalningar och planerar STEG-2 kursen som jag ska ändra ganska mycket på till nästa termin.

Oj då, upptäckte just att Fixa hade satt tänderna i en av Nells dockor. Tyckte att hon var ovanligt tyst och lugn en stund...



söndag 23 november 2008

Storm

Nu har jag just kommit in från en minst sagt uppfriskande kvällspromenad. Det kändes ungefär som att stå högst uppe i en slalombacke när man just har klivit av liften en riktigt blåsig vinterdag. Härligt med andra ord! På vissa ställen har snön blåst och lagt sig i drivor mitt på vägen, hur ofta blir det så här nere?!

Vaxholm är så vackert i vinterskrud, riktigt bullerbyn gulligt. Hoppas att det håller i sig ett tag. Jag har bestämt mig för att gå på kursen i praktisk tävlingspsykologi trots att jag inte kan göra något praktiskt med Fixa. Jag tar med Extra istället. Jag har förökt komma med på kurser för Kenth och Niina så många gånger så jag vill inte missa den här chansen.

Undrar förresten hur det har gått för Sverige på NM i lydnad? Och hur det har gått för Maria Hagström? Jag har inte lyckats hitta några resultat ännu.

På lördag klockan 14:00 har vi glögg på Ekhagens hundskola. Både jag, Sandra, och Sofia kommer att vara där. Hoppas att många kursdeltagere, både gamla och nya; kommer förbi. Maila mig så att jag kan beräkna hur många vi blir. Det blir fika såklart och tipspromenad med kluriga frågor och chans att vinna en gratis kurs!

Tjingeling

lördag 22 november 2008

Äntligen vinter!

Idag har jag haft kursavslutning på två steg-2 kurser. Jag begav mig ifrån Waxholm vid 8:30 och då var det rena snöstormen. När första kursen började hade snöandet avtagit och det var härligt vitt och vintrigt överallt.

Tack alla kursdetlagare för att ni dyker upp i ur och skur, och tack alla gamla kursare som också dök upp idag för att träna hundmöten.

Hundarna var på det hela taget jätteduktiga och jag tror att de flesta kände sig riktigt nöjda. Det blev några vurpor men ingen gjorde illa sig. Det var ganska svårt att se var det var isigt med all nysnö ovanpå.

När jag skulle hem efter kurserna fick jag inte med mig bilen. Korkat nog hade jag ställt mig i en backe och jag bara sladdade hit och dit när jag skulle köra, trots att vinterdäcken var på. Några timmar senare fick Peder loss den så det löste sig ju bra.

Hemma var tjejerna i full färd med att njuta av snön. Molly är egentligen sjuk med feber, men då ska det ju vara bra att bli lite nedkyld så hon fick ändå vara ute en stund. Det är bäst att passa på, har vi otur är detta denna vinters snö.

Fixa slutade att halta ett dygn efter att hon börjat få medicinen. Om det beror på medicinen eller att det har börjat att läka vet jag ju inte. Vi fortsätter med koppelvila tiden ut enligt planerna. Tack snälla Annso och Ylva som ringer och frågar om min lilla pralin. Och tack snälla mamma och pappa som passar min andra fyrbenta kärlek.

Det är så typiskt att hon blir halt just när vi har planerat in en massa träningskvällar. Hur hade ni det i onsdags ni som var med? Imorgon är det en vecka sen vi tränade något över huvudtaget vilket käns väldigt ovant, ja utom "inte dra i kopplet" förstås; för det blir det desto mer av nu.

Imorgon är det kursavslutning på två kurser till. Tävling på valpkursen och
videoinspelning på tävlingslydnad nybörjare. Ja och så fika såklart. Hoppas att vintervädret håller i sig. Tjingeling.


onsdag 19 november 2008

Vinter i luften

Häromdagen plockade jag in de sista rosorna i från trädgården, visst är de vackra. Det var i sista sekunden för nu har de andra knopparna frusit bort.

Äntligen en kall lite vintrig dag med sol. Hundarna har varit med i Ekhagen idag, och på lunchen tog vi en promenad inne i stan. Drottninggatan, Sergelgatan, NK, och plattan. Hundarna blev iallafall lite trötta av alla intryck. Nu är Extra avlämnad hos mina föräldrar och Fixa biter på ett ben medan jag har jobbat framför datorn.

Oj nu fick jag just en rapport från min mamma.

-Har Extra verkligen varit ute?, hon står bara vid dörren. Jag tänkte ta en promenad med henne om en stund, eller behöver hon gå ut nu?

Jag svarade att de skulle strunta i henne, för hon är antagligen bara lite tjurig och mattig. Extra tror kanske att hon missar en massa roligheter när hon är hos mormor och morfar, men hon behöver inte vara orolig för nu är det viiila som gäller.

tisdag 18 november 2008

Koppelvila

Nu har vi just kommit hem ifrån veterinären. Det är vänster armbåge hon har ont i. Fixa ska få smärtstillande i två veckor och får endast gå koppelpromenader. Extra kommer vara hos mina föräldrar i några dagar så att det blir lättare att hålla Fixa lugn inomhus.

Veterinären sa att det antagligen är så att har Fixa sträckt sig eller åkt på en liten smäll i samband med promenad eller lek. Tyvärr så nämde hon även att hältan i värsta fall kan bero på armbågs dysplasi. Så nu är jag livrädd och har en stor klump i magen. Håll tummarna för att det inte är något allvarligt.

måndag 17 november 2008

Liten sjukling

Fixa haltar fortfarande lite och har dessutom fått ögoningflammation. Det märks faktiskt på henne att hon inte är i toppform. Visst tycker hon att det är underligt att hon måSte gå i koppel och att vi bara har det tråkigt, men skulle hon vara pigg så skulle hon blivit betydligt jobbigare av underaktiveringen.

Imorgon ska vi till veterinären, förhoppningsvis är det inte något alvarligt. Imorgon tar vi en liten tur in till stan också, en lugn koppelpromenad blir ju betydligt mer uttröttande på en stökig plats med mycket folk. Tyvärr kommer det nog inte bli någon träning för mig på onsdagkväll heller. Det känns inte som någon direkt idé om jag inte kan belöna henne med leksak.

Håll tummarna för att hältan ger med sig snart. Det är såå tråkigt att inte göra något med henne. Träningen har ju börjat gå riktigt bra, och nu är det meningen att vi ska runt till olika brukshundsklubbar och träna.

fredag 14 november 2008

Lite uppdatering

Det här är ju inte världens roligaste årstid precis, det tycker inte jag iallafall. Jag älskar värme och fantiserar för tillfället om att ta hela familjen och hundarna och flytta till SanDiego. Bo i bergen ovanför SanDiego och ha lite får... Hålla på med hundar därborta och njuta av klimatet och alla härliga utomhus-aktiviteter man kan ägna sig åt året runt.

Tillbaks till verkligheten så måste jag berömma mina kursdeltagare som troget infinner sig trots spöregn. Vi kämpar på tillsammans och har riktigt kul trots blötan. Eller som en Sigges matte sa på valpkursen i tisdags kväll:

"Jag älskar sånt här väder. Det är så härligt att komma in efteråt och ta ett vamt bad!"

Samtidigt som vi stod ute och tränade i mörkret och regnet kom några mörkerorienterare förbispringande. Vilka knäppisar tänkte jag först som kutar runt i skogen frivilligt när det är kolmörkt och regnar. Sen hejdade jag mig lite. För vi hundmänniskor är nog minst lika knäppa vi!

I onsdags träffades jag, Sofia, Sofia och Agneta och planerade in en massa träningskvällar i vinter. Nu ---- ska det bli träning av! Kul ska det bli och nöjda kommer vi att känna oss när vi kommer in efteråt som Sigges matte sa.

Ett litet orosmoln är att Fixa har haltat lite de senaste dagarna. Knappt synbart, men ändå. Vet ej vad hon har gjort, men förhoppningsvis har hon bara trampat lite snett när hon har lekt med Extra eller nåt i den stilen. Hon har nu fått ta det lugnt i två dagar, men hon haltar fortfarande lite.

Lite roligare på Fixa fronten är att lydnadsträningen går riktigt bra. Hon gör jättefina apporteringar. Snabbt ut, snappt gripande och snabbt tillbaks. Ingångar och sitt kvar har vi inte blandat in i apporteringarna ännu.

Halterna har börjat lossna. Nu blir det rakt för det mesta, och jag har börjat gå lite längre fotgåeenden nästan varje träningsplats.

Vi har gjort läggande under gång. Vi har tränt mycket på snabbba lägganden från stillaståeende och när jag går baklänges. Vi har tränat både med och utan signalord. I onsdags testade jag ordet när hon gick fot. Pang så låg hon i backen! Kul!

Hej hopp!

måndag 10 november 2008

Dags för jul & tips om hemsida

Tips gå in på hemsidan ellenofstad.com och njut av hennes fantastiska hästträning. Där finn en hel del videoklipp som man kan titta på.

Eller gå in på Silvia Trkmans hemsida, med massor av filmer om agility och fantastiska konster och tricks.

Nu tycker jag att det borde bli jul snart. Lite mys behövs i mörkret.

Här händer det inte mycket


Nell har varit sjuk idag, för femtielfte gången den här hösten. Vi har haft jättemysigt lilltjejen och jag, men inte får jag mycket gjort. Vi hann med en rejäl promenad med vagn i skogen i förmiddags iallafall. Precis när vi kom hem kom också regnet. Bra tajming med andra ord. Det har regnat ända sen dess.

På träningsfronten är det lugnt. På onsdag ska vi träffas några stycken i Ekhagen och planera in lite träning i vinter. Tänkte att vi skulle sätta upp några datum då vi tränar på olika brukshundsklubbar osv. Kanske blir det lite inomhusträning också.

Den här årstiden är det verkligen bra att ha inbokade tider för träning, annars blir det lätt så att maninte tränar alls när det är mörkt och rått och kallt. Det kan det ju å andra sidan vara när man ska tävla också så det är lika bra att vänja både sig själv och hunden med träning även i dåligt väder.

Jag minns för ungefär 10-12 år sedan då jag med tollaren Moses, Lottie med labben Hedda och Malinée åkte runt till olika brukshundsklubbar var enda vecka en hel vinter. Ibland var det slask och ibland var det en halvmeter snö. Men kul hade vi och jag kände mig rikigt nöjd när det sen var en halv meter snö när vi skulle tävla. Vi var liksom förberedda.

Om du vill vara med och träna lydnad några onsdag- och eventuellt tisdagkvällar i vinter så hör av dig.

fredag 7 november 2008

Om dit och datt och ingenting

I onsdags när jag hade dagkursen klockan 13:00 var deltagarna lite upprörda när jag kom dit.Några hade varit ute och gått med sina hundar och mer eller mindre spöat hundarna mitt framför näsan på kursdeltagarna.

- Så får man väl ändå inte göra?!

Det var de flesta deltagares spontana reaktion. Ja, får och får. Hundar kan bli lydiga på många sätt och ytligt sätt kanske man först inte ser så stor skillnad på en hund som är tränad med positiv förstärkning och negativt straff, om man jämför med traditionell hundträning som brukar vara en kombination av ganska mycket korrigering men också en hel del belöningar.

Jag skulle vilja påstå att det kräver mycket mer av hundtränaren om man väljer att använda positiv förstärkning och negativt straff i sin hundträning. Man måste vara mycket mer planerad och mycket mer analyserande Vi försöker ju hitta tillfällen då hunden gör rätt och belöna dessa istället för att korrigera när hunden redan har hunnit göra fel. Vi förebygger istället för att reagera efter faktum om ni förstår vad jag menar.

En traditionell hundtränare bestraffar sin hund när den gör ett utfall mot en annan hund, och belönar förhoppningsvis om den låter bli. Vi försöker att planera vår träning så att utfallet aldrig kommer, att hunden inte gör fel helt enkelt. Vi kanske håller tillräckligt avstånd till andra hundar så att hunden känner sig trygg, successivt minskar vi sedan avståndet ju duktigare hunden blir. Vi är beredda att klicka och belöna när hunden tittar på en annan hund och är tyst istället för att hoppas på att det ska gå vägen och i annat fall korrigera utfallet.

En annan deltagare ringde mig härom dagen. Hon hade varit på kurs och fått höra att hundens problem berodde på brist i ledarskapet. Det lät som hon var ganska bedrövad och hon sa att veckan varit mycket omvälvande och att hon börjat fundera mycket på vilka signaler hon sänder ut till sin hund.

Vad är ledarskap egentligen? Det betyder så olika saker beroende på vem man pratar med. Jag försöker undvika uttrycket just därför. Det är så laddat och så flummigt. På hundcoachen, på tv400 tror jag det är; så lärs en "ledaskaps övning" ut. Hunden tränas att sitta kvar fastän hundtränaren drar hunden i kopplet. På vilket sätt är det en ledarskaps övning? Vad är skillanden mellan en vanlig lydnads övning som helt enkelt handlar om inlärning och en "ledarskaps" övning.

När jag gick en utbildning för ungefär 15 år sedan sågs "förbjudet godis" övningen som en ledarskaps övning. Om hunden inte lyssnade på nej så skulle man korrigera den helt enkelt. Hunden ska låta bli fastän den vill något annat. På nästa kurs var det andra bud som gällde... och så har det fortsatt. Klart att många hundägare blir förvirrade när råden är så motstridiga.

Om jag ska definiera något som jag tror är viktigt i relationen med hunden så är det möjligtvis att man ska försöka utstråla lugn och självförtroende Huu, jag hör själv att jag är inne på flummiga saker nu; men jag tror att vår osäkerhet kan smitta av sig på hunden. Var lugn, förutsägbar och trygg. Visa hunden att den kan lita på dig.

Var samtidigt envis, ge dig inte i första taget. Om hunden ska vara lugn i ditt knä, så håller du i den vänligt men bestämt tills den blir lugn. Om valpen nafsar och hoppar och vill ha uppmärksamhet när du fikar eller liknande, så ägna den inte ett ögonkast förrän den är lugn och duktig. Om det behövs håll kopplet så kort att det är slakt om hunden tar det lugnt, men spänt om valpen försöker hoppa eller bita.

Nu över till något helt annat. Jag har haft min beskärda del av knepiga hundar om man säger så. Mysiga och fantastiska på många sätt men knepiga på andra. Nu har jag två helt fantastiska hundar. Totalt okomplicerade båda två. Glada och trygga och snälla i kontakter med både människor och andra hundar. Lyder för det mesta, vissa olater har de så klart, Fixa hoppar på folk och Extra är lite skällig inomhus, men det har ju med slapphet från min sida att göra och inget annat. Jag är helt enkelt så där barnsligt förtjust i båda två. Jag är övertygad om att de är de mest fantastiska som går på fyra ben. Visst är jag partisk, men det är härligt att få känna så. Speciellt eftersom jag har fått känna på motsatsen med hanhundsagressivitet, osäkerhet osv.

Var jag en mycket sämre ledare då? Eller är Fixa och Extra helt enkelt födda såhär? Det finns inga enkla svar såklart, men att skylla reservation mot främmlingar tex på ledarskap tycker jag är en väldig förenkling. Eller för mycket vakt. Det handlar om vilken ras det är, hur hundens föräldrar är och mycket annat.

Likaväl som jag ibland har fantastiska hundar på kurs som släpar omkring på ägare som inte har så lätt för det här med hundträning, så stöter jag då och då på det motsatta. Hundägarna är jätteambitiösa, de försöker allt och lägger ner massor av tid och energi på sin knepiga hund. Det går oftast åt rätt håll med all träning men blir ibland inte riktigt bra ändå. Vad beror det på? Svåra frågor som ingen har svar på och därför är det viktigt att inte vara så tvärsäker.

En uppfödare upplyste sina valpköpare om att hur hunden blev när den blev vuxen berodde till 80% på hur man var som hundägare. Det är ju praktiskt att säga om valpköparna ringer och klagar eller är oroliga. I samma andetag vill jag dock understryka att det inte lönar sig att gå och skylla på hundens gener om den är knepig, det hjälper ju liksom inte. Även om den har vissa egenskaper som delvis kan bero på ärftliga faktorer så betyder det heller inte att dessa inte går att påverka genom träning. Debatten arv-miljö har ju funnits hur länge som helst både när det gäller djur och människor.

Tänk dessutom på vad man lär sig på att ha en knepig hund. Jag brukar säga att om jag hade fått Extra som första hund så att jag 1: blivit en väldigt arrogant hundägare, och 2: Inte lärt mig speciellt mycket om hundar. Hon är liksom så lugn och trygg i sig själv att hon inte behöver någon "ledare" för att fungera. Hon skulle kunna gå ut och gå med sig själv och klara sig alldeles utmärkt.

Ja oj vad jag pladdrar på idag då. Tack till dig som har orkat läsa det här. Ett extra tack till Sandra, Jenny, Ylva, och Ann som ofta lämnar kommentarer när de har läst färdigt det är så roligt när man märker att iallafall några läser det här. Jag hör när jag håller kurser att det är många fler som läser i bloggen. Lämna gärna en kommentar när du har läst färdigt och säg din åsikt. Det är inte bara hundar som är svaga för positiv förstärkning ;-)

Klaga gärna om du tycker jag är korkad. Det är roligt att få feedback. Nä nu ska jag titta på Idol, äta praliner och dricka champange!

Tjingeling!








söndag 2 november 2008

Halloween

Den här helgen kan jag inte skryta med att hundarna har fått någon kvalitetsaktivering precis. Däremot har vi haft väldigt trevligt!

I lördags gick tjejerna runt i Waxholm med några kompisar och "halloweenade" lite. De hade jättekul och jag hade jättekul när jag gjorde sminkningen.

På kvällen var vi hos mormor och morfar på halloweenmiddag med släkten. Det var trevligt men lite lagom kaotiskt med Extra som spydde och Fixa som försökte stjäla mat ifrån buffén.

Idag har Molly och Nell lekt koja och prinsessor hela dagen och hundarna blev också indragna i det hela. De var slottshundar eller något sånt.

På eftermiddag idag åkte jag iväg till brukshundslubben och tränade lite. Jag gick faktiskt ett litet kort fotgåeende med bara belöning på slutet. Det blev några halter, två svängar åt vänster och språng marsh med vänster om. Roligt att kunna börja sätta ihop delarna så sakteliga!

Nu ska jag sätta mig och uppdatera hemsidan med vintern och vårens kurser! Borde hinna lägga ut kurserna under morgondagen. Tjingeling.

onsdag 29 oktober 2008

Wow, vi har vallat!

Idag har jag och Fixa varit och vallat hos Eva igen. Ylva med kullsystern India var också med. Det här blogginlägget kom jag på flera bra rubriker till.

Det första alternativet var:
"Kompisar från förr.." Kommer ni håg den där rapplåten, jag tror att det var Dogge som sjöng den. Ylva och jag är kompisar från förr. Vi har varit instruktörer på Täby Hundsällskap båda två och har gjort mycket kul ihop. Tränat tävlingslydnad, haft ett hundläger för barn, snackat hund i telefonen i åtskilliga timmar, osv. Det känns jäättekul att vi har hundar från samma kull och att vi har tagit upp kontakten igen fastän vi inte bor så nära varandra längre. Jag ser fram emot mycket skratt i fårhagen tillsammans framöver!

Det andra alternativet till överskrift var:
"Mesmattarna lär sig ryta till" Jag är ju liksom klickertränare och jag kan nästan inte skrika nej till mina hundar längre, det tar liksom emot. Tävlingslydnad tränar jag till 100 % genom positiv förstärkning och negativt straff, vardagslydnaden till ungefär 90 %. Lite enklare uttryckt, hunden får belöning när den gör rätt och chansen till belöningen försvinner när den gör fel. Eller så försvinnernågot hunden gärna vill ha när det blir fel. Exempel på det är ju tex när vi vänder ryggen åt hunden när den hoppar eller stoppar tillbaks belöningen i fickan om hunden bryter sin position.

I vallning så funkar det ju inte riktigt så... För att man enbart ska kunna använda sig av positiv förstärkning och negativt straff, så gäller det ju att man har kontroll över förstärkningarna, i detta fall fåren.

Så om hunden gör något som vi inte vill i vallningen så skulle man ju egentligen snabbt vilja stoppa ner alla får i träningsryggsäcken , dvs ge hunden ett negativt straff. När hunden fortsätter att få jaga får eller nafsa får så är det ju tyvärr självförstärkande. Idag var India lite väl påå under en period när hon vallade. När Ylva då motvilligt drämde till med ett vältajmat "nej" så förstod faktiskt India precis vad hon menade och lugnade sig märkbart. Bra jobbat Ylva, sen såg det riktigt proffsigt ut tyckte iallafall jag.

Idag var det första gången jag kände att jag och Fixa hade ett samarbete i fårhagen, och att jag börjar förstå iallfall lite av vad det handlar om. Fixa balanserade fåren till mig och jag lyckades flytta mig lite runt med fåren utan att det blev pannkaka av det hela. Hon var såå duktig min lilla gosenos!

Nu blir det lite vintervila med vallningen innan vi drar igång på allvar i vår. Jag ska ju förhoppningsvis ha egna får nästa sommar att träna på och vill såklart träna mycket mer först så att jag sen klarar att träna själv. Så Eva och Ann hoppas att ni orkar med oss i vår!


tisdag 28 oktober 2008

Privatlektion för Maria Hagström

Idag har jag och Fixa varit på privatlektion hos Maria Hagström igen. Det var ett tag sen sist och det kändes bra att få feedback och att få bolla lite tankar med henne.

Eftersom jag är lite nojjig över fotgåeendet var det främst det vi tittade på. Det är så lätt att man slarvar lite vid inlärningen och lär in beteenden som tex att sitta snett, gå för långt fram eller liknande. På sista tiden har Fixa börjat att ibland "dutta" på mitt ben med nosen, samt hoppa till lite ibland, när vi tränar fot. Jag bad Maria titta på hur hon tyckte att det såg ut.

Bara för att jag skulle visa det så gick Fixa mycket bättre än vanligt, men något nosdutt fick hon se iallafall:och det ska jag inte släppa igenom. Ett litet småhopp däremot tyckte hon inte var så farligt. Det känns så bra att låta Maria titta på det som jag känner mig osäker på. Jag har ett enormt förtroeende för henne och vet att hon är jätte-petig, och det tycker jag är bra.

Det jag ska fokusera på i fotgåeendet de närmsta veckorna är:
  • Inte släppa igenom nosduttar.
  • Tänka på felprocenten. Dvs att det inte blir för många fel på raken i träningen.
  • Börja kedja ihop olika delar av fotgåeendet. Raksträckor, svängar, och halter.
  • Träna mer på språngmarsch och vanlig marsch och börja lägga in svängar även här.
  • Träna på stegförlyttningar åt sidan och bakåt, fast från ståeende när vi är stilla.
  • Träna Fixa att även kunna stå vid min sida för att kunna träna på övningen ovan.
  • Inte släppa igenom att hon sätter sig snett först och sen rättar in sig. Alltid bryta när hon hamnar snett. Hon måste hamna rakt direkt för att få klick.
  • Bryta om hon lutar sig mot mig i halterna.
Som vanligt känner jag mig jättepeppad när jag har varit hos Maria. Nu ---- ska vi ligga i!

Något annat som jag tycker att det är viktigt att tänka på redan nu är att börja låta Fixa jobba lite längre innan belöningen ibland. Att inte köra för många pass på raken med jättehög förstärkningsnivå. Om jag har gjort några repetitioner med mycket belöning så ska jag försöka komma ihåg att köra en repetition där jag låter henne gå en längre sträcka.

När jag var inne och läste på Fanny Gotts blogg hittade jag ett citat från Bob Bailey som hon i sin tur hade hittat på en annan blogg. Mycket tänkvärt!

You are got to be willing to push for performance. Let the animal work to it’s limit to show how much it’s willing to give. Probably more than you think. By rewarding to often the trainer often gets in the way of learning. In the long run an animals performance very seldom exceeds expectation. To get more, you need to expect more.

Jag har funderat på att hyra Eva Bodfälts inomhuslokal förresten för lite inomhus träning i januari. Om vi blir ett gäng på sex stycken så kostar det bara 150 kronor per gång och person. Hör av dig om du också vill träna lydnad inne i vinter! Tisdag eller onsdagkvällar hade jag tänkt mig beroende på när det är ledigt. Jag tror att kvällspasset som man kan hyra är mellan 17:00-21:00. Hör av dig om du vill vara med!

söndag 26 oktober 2008

Fågeljakt


I lördags var Extra och Peder på andjakt hela dagen. Peder var inte direkt världsmästare på att träffa änderna, men några lyckades han träffa iallafall.

Enligt rapport skötte hon sig utmärkt. Hon var lös hela tiden och höll sig lugn vid skott och när de andra hundarna arbetade. Apporterade in även skadeskjutna fåglar jättefint. ( ja, jag vet känsliga fågelälskare ska inte läsa detta inlägg) De skadeskjutna fåglarna apporterade Extra till Peder som sen lämnade över fåglarna till någon annan stackare som var tvungen att bryta nacken på dom.

På kvällen var Extra sådär härligt trött och belåten som de bara blir när de har fått jobba riktigt ordentligt. Iår har det blivit alldelles för lite jaktträning, men det blir garanterat nya tag inför nästa sääsong. Hon är såå duktig!

I söndags hade jag kurs hela dagen. Blött och regnigt har det varit, men tack vare trevliga och engagerade kursdeltagare har det varit en lyckad dag.

Hundarna har myslekt med varandra hela kvällen. Ni vet legat och tuggat lite lugnt på varandra och haft lite halvt oengagerade dragkamper med en och annan leksak. Det bästa med att ha flera hundar är verkligen att se dom tillsammans, och se hur mycket utbyte de har av varandra.

Den fina bilden är tagen av Sofia Edlind vid ett tidigare tillfälle.

torsdag 23 oktober 2008

"Mamma, det känns som en katt har bitit mig i halsen"

I måndags kröp den annars så pigga och energiska Nell ner under filten i soffan och deklarerade:
-Mamma, jag är sjuk. Det känns som en katt har bitit mig i halsen!
Vilken underbar beskrivning av halsont från en mycket verbal 2,5 åring. Det hela utvecklade sig till en lättare ögoninflammation, och eftersom det är väldigt smittsamt har det inte blivit något dagis alls nästan på hela veckan.

Snälla mormor har hjälpt till när jag har haft kurser, och så har vi försökt fixa och trixa för att få alla tider att gå ihop. Nellan är i en härlig ålder och det har varit väldigt mysigt att bara vara hemma med henne. Vi har bakat, gått promenad och så har Nell faktiskt roat sig ganska mycket själv så att jag har hunnit få lite gjort också.

Lite träning har det blivit ändå, och imorgon ska Fixa vara med och visa lite övningar på Rallylydadskursen och så ska jag träna med Annso och Nova på eftermiddagen. Det ska bli jättekul. Det blir alltid mer strukturerat när man tränar ihop, och dessutom behövs det alltid fler ögon för att se vad som kan förbättras osv. Jag ska försöka få med mig kameran så att jag kan ta lite bilder.

Nästa vecka är det dags för privatlektion hos Maria Hagström igen och dessutom vallkurs hos Eva Karlsson., så vi har mycket kul att se fram emot. Det är så bra att ha sånt inbokat, för då får jag en spark i baken att ge mig ut och träna fastän jag är trött, slö eller egentligen inte har någon lust. När jag väl kommer ut är det nästan alltid kul, att träna med hundarna ger verkligen en energi kick!!!

Avslutningsvis en liten tråkig observation. Varför köper folk så mycket konstiga raser när de ska ha hunden enbart som sällskapshund? Varför kränger uppfödare iväg vakthundar till totala noviser med motiveringen tt de är "såå lojala och trofasta mot familjen". Det är en springerspaniel eller shitzu också. Trofasta mot familjen alltså. Jag blir så ledsen när jag ser svåra raser som hamnar hos fel personer, och här har ju uppfödarna ett jätte ansvar. Vaktinstinkt, något reserverad mot främlingar, eller skärpa kan kanske låta bra på pappret men är det oftast inte i praktiken. Dessutom har typ alla hundar tillräckligt stor vaktinstinkt för att skälla om det kommer en inbrottstjuv eller liknande. Varför inte köpa en ras som är framavlad för att vara en trevlig sällskapshund om det är det man vill ha.

tisdag 21 oktober 2008

Inomhusträning


Fy så trist det är när det bara regnar och regnar och regnar. Hoppas att det slutar till i eftermiddag och kväll när jag ska hålla kurs!

På bilden har Extra just tagit upp en klicker som jag har råkat tappa. Extra älskar klickrarna och levererar dom glatt till mig så fort hon hittar en. Och ja, självklart fick hon träna lite när hon var så duktig!

Nu på morgonen har jag och Fixa tränat lite inomhus. Att följa med kontakt baklänges stod på schemat. Det behöver vi för att kunna träna spontana stå, sitt och ligg i rörelse. Sen har vi tränat stadga också, även det utan kommando. Fixa ska sitta blixtstilla fast jag rör mig, backar eller lockar med leksak eller godis. Det gick riktigt bra. Det svåraste för henne är när det inte händer något alls. Då har hon lätt att ta till "ligg" istället för att bara sitta stilla.

Morgonens sisita övning var "plats" dvs att ligga ner med hakan mot marken. Även här har jag börjar länga tid, avstånd och störningar och det går riktigt fint det med.

Det roligaste nu på morgonen är ändå inte momenten i sig utan hur lätt Fixa växlar mellan olika övningar och att hon inte på samma sätt låser sig vid en övning som hon får försig att vi ska träna på. Jag tror att de senaste veckornas shapingträning har gjort susen!

Nu ska Nellan till dagis och jag har en massa förberedelser inför veckans kurser. Tjingeling.

måndag 20 oktober 2008

Dålig dag!

Just nu känner jag såhär.
  • När mitt hyreskontrakt för Ekahgens hundskola går ut om 1,5 år så kommer jag inte att förlänga det. Antingen letar jag en ny större lokal där jag kan hålla kurser inomhus, eller så gör jag något helt annat.
  • Ibland känns det som om jag tränar allas hundar utom mina egna. Detta är naturligtvis inte sant, men det är svårt att komma ut och tävla när jag jobbar varje helg och dessutom vissa kvällar.
  • I vår kommer jag att prioritera träningen med de egna hundrna och att komma ut och tävla. Det blir färre kurser helt enkelt och framförallt färre kurser kvällar och helger och fler kurser dagtid.
  • Jag och Extra vill gå en kurs i Freestyle. Vi vill pröva något helt nytt!! jag tror att Extra kan bli en fantastisk freestyle hund även om jag vägrar att sätta på mig några löjliga scenkläder föra att matcha henne.
  • Sluta tänka "jag måste" eller "jag borde" när det kommer till hundträning utan istället satsa på det som jag vill!
Ja du har gissat rätt. Dålig dag. Dåligt träningspass med hunden och irriterande tant som störde när vi tränade. Jag är medveten om att Norrhamnen i Vaxholm inte är min privata träningsplan, men det är väll ganska lätt att se om någon är upptagen!?

Hälsningar från en annan sur tant

lördag 18 oktober 2008

Hela hunderiet


Idag har vi varit på utflykt och korvgrillning tillsammans med familjen Thorslund-Farhang. Emma ock Korosh med barnen Sixten 3 år och Saga 6 månader samt hundarna Disa 13 år och Vegas 7 år, båda Australian Shepards.

Emma är min äldsta kompis. Vi gick på samma dagis och gick ettan till sexan ihop. Det var med Emma som hela hunderiet startade. Emma är uppvuxen med hundar och jag hjälpte till lite med hennes för att övertyga mina föräldrar om att jag klarade att ta hand om en hund.

Vi gjorde en hoppbana till taxen Taxi, gick promenader och badade honom. Jag ringde hem till mina föräldrar och sa: " Nu badar vi Taxi, det är jätteroligt" Jag undrar hur kul Taxi tyckte att det var egentligen?

När jag gick i sexan gav mina föräldrar med sig, mamma mer motvilligt än pappa. Goldenretriver tiken Molly flyttade hem till oss efter att vi hade ringt på en annons i Gula tidningen. Några månader senare utökades Emmas familj med Cockerspanieln Fia. Oj så mycket kul vi hade med våra hundar. Tränade och tävlade. Vi klarade faktiskt både ettan och tvåan. Vi åkte på hundläger och gick en massa promenader.

Nu sitter vi här med varsin man och ett gäng med barn. Medelåldern närmar sig med stormsteg. Ush så fort livet går. Bäst att passa på att ha så roligt som möjligt innan det är försent. Inte vara feg utan satsa på det som känns viktigt. Vi har blivit lite halvgamla men har vi egentligen förändrats så mycket? Medan killarna passade barnen tog vi en sväng med hundarna och pratade om..... ja just det hundar!!

fredag 17 oktober 2008

Sån är jag...

Ps: Harriet med Viggo, det här inlägget är specialskrivet till dig;-)

Om jag ska vara helt ärlig så är jag rätt usel på det här med vardagslydnad när det kommer till mina egna hundar. Jag tränar hellre hunden att snurra, backa eller springa till en ruta, istället för sånt där matnyttigt som att inte hoppa på folk eller att gå fint i koppel.

Om mina hundar lyssnar på mig så att de kan vara lösa, så är jag rätt nöjd. När hundarna kan gå lösa utan att springa fram till andra hundar eller människor utan lov så har jag en tendens att skjuta upp annan vardagslydnad till förmån för skojigare träning.

Idag var hundarna med och hämtade barnen på fritids och dagis. Vagnen var också med och hundarna gick i koppel. Eller rättare sagt Extra gick fint och prydligt i koppel medan Fixa drog som en liten draghund.

Mycket irriterande och inte det lättaste att backa varje gång hon drar med barnvagn och en till hund som gick fint. Jag drog ikopplet istället! ( Hon hade sele på sig, men ändå!!) Ja ni läste rätt. Jag gjorde precis som jag säger på kurserna att kursdeltagarna INTE ska göra. 15 minuter senare drog hon lika mycket , och tittade lika förvånat på mig varje gång kopplet blev spändes. Nä just det, det funkade inte den här gången heller.

En stund senare gick vi till "Silltruten" och fikade Peder, Nell och jag medan Molly var hos en kompis. Nu hade jag ingen vagn och Peder tog Extra och Nell. Jag hade ingen klicker och inget godis utan det enda jag gjorde var att backa när hon drog och fortsätta att gå när kopplet var slakt.
Ja hmm vi kom ju lite efter. Peder retades och sa att ibland är det lite jobbigt att vara hundinstruktör va!?

Nåja, efter ett antal backningar kom hon ihåg hur man gick i koppel igen och vi kunde gå längre och längre utan att backa emellan. Ja det är klart att det funkar, det vet jag ju, och det säjer jag på kurserna, men ibland orkar jag inte följa mina egna råd. Sån är jag...

onsdag 15 oktober 2008

Min härliga familj!

Idag har varit en sån där bra dag, utan att något speciellt egentligen har hänt.Barnen kom upp bra på morgonen. Inget tjafs eller bråk utan vi hann ha det lite mysigt innan det var dags för dagis och skola.

Före min första kurs gick jag en rejäl promenad med hundarna i skogen. Under promenaden hann jag fundera igenom kurserna lite och dessutom ringde jag upp några kursdeltagare som hade sökt mig. När det var avklarat bara njöt jag av den underbara höstdagen. Strålande sol, blå himmel och härliga färgsprakande höstlöv både på träden och överallt på marken. Hundarna lekte och hade så kul. De är så goa mot varandra!

Sen var det kursdags. Första praktikgången på en STEG-2 kurs. Trevliga kursdeltagare som kämpade på och höll gott humör fastän vissa av hundarna har blivit väldigt mycket tonåringar. Det är såå givande att hålla kurser och träffa så många roliga och intressanta människor som jag inte skulle ha lärt känna i annat fall.

Efter kurserna hann jag med ett träningspass med hundarna innan det bar av hem igen för att hämta tjejerna.

Vi handlade på Coop och hade det riktigt trevligt. Inget gnäll nu heller, de var jätteduktiga trots att det började bli matdags. Efter middagen badade tjejerna och innan läggdags städade Molly sitt rum. Hon har börjat få en tia i veckopeng varje vecka, och dealen är att hon ska städa sitt rum och hjälpa till att duka bordet och duka av. Hon till och med dammsög helt själv och var superduktig. Vilken stor och mogen tjej hon har börjat bli, min lilla Molly som har hunnit bli 6,5 år!

Kvällen avslutades med att båda tjejerna somnade utan tjafs och jag tog en kopp te och hann jobba lite, då kom jag dessutom på värsta toppenidén hur vi kan bygga ut vårt hus! En toppenbra dag helt enkelt, fastän det är en vanlig vardag. Jag är såå lyckligt lottad med Peder, mina toppengulliga småtjejer och världens mysigaste hundar!

måndag 13 oktober 2008

Vallkurs

Igår var jag och Fixa varit på vallkurs igen, hos Eva som har kennel Seglinge. Molly var också med och tittade.

Tre av Fixas kullsyskon var där. Syrrorna India och Cima, och brorsan Clas. Oj så stor han hade blivit. Efter torsdagens vallning hos Ann då Fixa var väldigt het och inte alls hörde vad jag sa så var jag rädd att det skulle bli ännu värre idag. Ska jag vara helt ärlig så var det med skräckblandad förtjusning jag åkte dit. Jag är ju lite av ett kontrollfreak och har ju oftast bra ordning på mina hundar, och då är det frusterande att helt plötsligt ha en hund som inte hör ett enda ord som jag säger.

Jag blev faktiskt glatt överaskad idag. Fixa kändes lugnare men ändå väldigt intresserad. Jag hade henne mest i lina och släppte henne bara lite grand, och det blev inte samma tjuvrusningar som i torsdags.

Idag tränade vi också på lydnad i närheten av fåren, inte det lättaste kan jag lova. Fåren stod inne i en fålla och vi tränade inkallning och lite av varje utanför fållan. Fixa lyssande fint för det mesta. Några gånger sprang hon fram till fållan. Då ropade jag inte förrän hon hade stannat, för det kändes inte som någon idé. Lite lek blev det också med Clas, men för det mesta gick det bra.

Till nästa kurstillfälle måste vi träna på att "gå vid sidan" men hon behöver inte ha ögonkontakt. Vi måste också träna in ett ligg på avstånd, som man oftast har som stoppsignal i vallning. Här velar jag fram och tillbaks om jag ska ha samma ord som i tävlingslydnaden eller om jag ska ha ett annat. Jag vill ju inte att "ligg" ska bli uttjatat, och att hon ska tro att det är OK att lägga sig lite halvsakta.. Åh andra sidan kan hon "ligg" bra på nära håll och har hög förväntan på det signalordet. Hmm jag får fundera vidare.

söndag 12 oktober 2008

Om veckan som gått.

Den här veckan har varit trevlig ur jobbsynpunkt. Jag har startat upp en massa nya grupper och har både gjort nya bekantskaper och återsett gamla kursare från tidigare grupper. Första veckan är det i stort sett bara teori, och just nu är jag väldigt trött på att höra min egen röst. Kursstarterna tar också väldigt mycket energi så de små stunder jag skulle kunna ha tränat mina egna hundar så har jag snarare parkerat mig framför tvn. Nell har varit sjuk vilket inte heller direkt har underlättat saken. Nu är Nell pigg igen, men nu på kvällen har istället Molly börjat klaga på ont i örat...

Idag på kvällen efter två kursstarter har jag iallafall tränat lite inomhus. Vi har tränat på släta halter, ingångar och att göra mjuka svängar åt vänster. Fixa har en tendens att översvänga lite och nästan backa, och då ser det lite ryckigt ut. I går videoinspelade Peder oss lite grand, och då såg jag att jag måste jobba på min tävlingsposition lite mer. Idag har jag varit noggrann med att pendla lite med armarna, inte svänga onödigt snabbt utan röra mig lite mer stelt och i ett jämnare tempo.

Det blir helt enkelt lättare för Fixa om jag ser likadan ut hela tiden och så riskerar man ju dessutom poängavdrag för dubbelkommandon om man har diverse konstigheter för sig under fotgåeendet.Vi avslutade med lite enkla gripanden med metallapporten. Den har vi nästan inte tränat med alls, men hon känner igen situationen och flyttar snabbt över sina kunskaper om den vanliga apporten till metallen.

Nu har barnen just somnat och Peder och jafg ska titta på en video. Extra sitter bredvid mig på golvet och buffar uppfodrande på mig. När jag nonchalerar henne hoppar hon upp med framtassarna i mitt knä och slickar mig i ansiktet.

"Jag vill också träna matte", tror jag alldelles bestämt att hon säger.
"Sorry tjejen, du får vänta till imorgon," säger jag. Då suckar hon djupt och ganska besviket och lägger sig istället vid mina fötter. Lite dåligt samvete får jag såklart men hon får faktiskt stå ut.

onsdag 8 oktober 2008

Lite rapportering

Igår ringde de från dagis och berättade att Nell hade ont i ett öra. Idag har hon varit hemma från dagis och Peder och jag har pusslat för att få ihop det. Jag var hemma på förmiddagen och Peder på eftermiddagen. Nell blir hemma imorgon också, men jag hoppas att hon är frisk nog att följa med till Fixas uppfödare Ann imorgon.

Ann är så himla gullig och ordnar träffar för oss valpköpare som inte har egna får, och som behöver hjälp att komma igång med vallningen. Det har varit jättekul, men de sista gångerna har jag inte lyckats komma. Först var jag sjuk, sen var bilen trasig och nu i värsta fall är Nell för risig för att jag ska kunna släpa med mig henne. En typisk småbarnas familj antar jag, men det är alltid trist att missa roliga aktiviteter.

Eftersom Nell har varit sjuk så blev det bara en koppelpromenad inne i Vaxholm idag. Under den lilla svängen hann hundarna glufs i sig diarré när jag vände ryggen till i en sekund. Gissa hur jag lät när jag upptäckte vad de höll på med! Inte så klickerskt kanske, men jag kan bara inte behärska mig. Grrr det är så himla äckligt!!!

På morgonen när Nell tittade på morgon-bolibompa roade jag mig med att shaping träna hundarna lite grand. Med Extra shapade jag fram "snurra", efter några pass klarade hon två hela varv innan klick. Extra är såå rolig att träna sånt här med. Hon har världens uthållighet och prövar alla möjliga tokigheter i sin jakt efter ett klick.

Med Fixa har jag slarvat lite med shaping träningen. Hon låser sig lätt och prövar gärna samma sak 80 gånger fastän hon inte får något klick. Idag var hon först helt övertygad om att vi tränade "plats", dvs att ligga ner med huvudet i marken. Till slut prövade hon att sätta sig upp och då klickade jag för det. Sen blev det klick för "vrid huvudet åt vänster", succsesivt tydligare och tydligare vridningar.

Helt plötsligt vred hon först huvudet åt vänster och tog sen ett steg bakåt. Jag skyndade mig att klicka för jag vill gärna lära henna att backa. Stegvis klarade hon att backa fler och fler steg. I början av träningen vred hon först huvudet åt vänster och började sen att backa, men i slutet blev det mer renodlade backanden. Shaping är kul!

Resten av dagen har hundarna fått roa sig själva. Det har dom gjort med besked. Dom leker och leker och leker och båda verkar tycka att det är lika kul.

söndag 5 oktober 2008

Regnet bara öser ner....


När regnet bara öser ner är det praktiskt att ha en man som gillar att ge sig ut i skog och mark för att motionera hundarna. Själv stannar jag hemma framför datorn. Tittar på lite bilder från Italien. Överallt längs med vägarna fanns små stånd där man kunde köpa citroner och tomater. Hoppas att det inte dröjer allt för länge tills vi kommer tillbaks dit!

Natten till idag sov tjejernas kusin Siri över hos oss. På förmiddagen har Molly sjungit med barnkören i kyrkan och vi har såklart varit och tittat på. Efteråt föll vi för frestelsen att slinka in på magasinet och äta en jättegod brunch. Nu känner jag mig alldeles för mätt och planerar att på måndag då ska det minsann bli nya tag, nyttig mat och kanske borde jag damma av löpbandet nere i källaren? Tur att det finns måndagar. Alltid en ny chans att göra det där man borde, och orkar man det inte den här måndagen heller så dröjer det inte så länge innan det kommer en ny.

Att stanna framför datorn ja, och surfa runt på lite hundsidor, det är alltid kul. Att läsa hundböcker är ett annat nöje. Om man inte orkar träna så kan man alltid läsa om hur man borde träna. Och oj vad förvirrande det måste vara om man är ny på det här med hundar. Hundinstruktören säger en sak, går man på flera kurser så tycker de olika instruktörerna garanterat inte lika. Hundinstruktörer är dessutom ganska bra på att prata illa om varandra och varna för varandras metoder.

Slår man på TVn så får man kanske syn på Ceasar, Barbro Börjeson eller någon annan. Att bläddra i böcker kan nog också göra många förvirrade. Böckerna motsäger varandra. Själv slank jag in på akademibokhandeln för några dagar sen och tjuvläste lite nyutkomna hundböcker.

Boken "Köttbulle lydnad" tyckte jag var riktigt bra, och den kommer jag eventuellt att köpa. Boken "naturligt ledarskap" av Mickie Gustavson bläddrade jag också i och tyckte mindre om. Bland annat fanns ett test där man kunde testa om man var en bra ledare eller inte. Det var helt enkelt frågor om hur lydig hunden var.

Har alla lydiga hundar en bra ledare och alla olydiga hundar en dålig ledare eller vad då? Kalla det var det är istället och använd inte ett så värdeladdat begrepp som ledare, som dessutom kan ha så vitt skilda betydelser beroende på vem man frågar.

Anders Hallgren, psykolog och hundboksförfattare; beskriver det där bra tycker jag. I boken "Alfa syndromet" förespråkar han att man ska se sig mer som en tränare och kamrat än som flockledare. Boken "Alfa syndromet" rekommenderar jag varmt.

Det är det jag också gillar med klickerträning. Bara för att man kan träna en hund genom att dominera den och trycka ner den så betyder inte det att det är rätt eller bra. Späckhuggare och delfiner kan man inte tvinga, men genom att träna dem genom positiv förstärkning så kan de lära sig det mest fantastiska konster. Boken "Klickerträning för din hund" är en bra bok för den som vill lära sig mer om klickerträning.

Orkar man läsa böcker på engelska finns det två böcker jag bara måste nämna, "Shaping success" av Susan Garrett är en sådan. Den beskriver hur hon tränar sin bordercollie från valp till agility champion. Även om jag inte håller på med agility så hade jag stor behållning av boken. Hon har massor av bra övningar för valpar och unghundar och ett trevligt tänk bakom sin träning. Boken " the culture clash" av Jean Donaldson var det säkert tio år sen jag läste. Oj vad den ökade min förståelse för hunden! Ett måste för alla hundtokar där ute!

I samma andetag måste jag också nämna Turid Rugaas. För ungefär tio år sen gick jag en kurs för henne som bland annat handlade om hur man tränar bort problembeteenden hos hundar. Hon är fantastiskt kunnig och står alltid på hundarnas sida. Kanske inte alltid den mest pedagogiska mot oss tvåbenta, men det står jag gärna ut med om det blir fler chanser att gå kurs hos henne.

Sen jag fick min fösta hund för 23 år sedan har jag tränat mina hundar på många olika sätt. På fösta hundkursen marscherade vi runt i ett ridhus och då och då sa instruktören "helt om marsch". Det var ryck i strypkoppel som gällde då, men också mycket lek och belöningar. Sen kom Anders Hallgren in i mitt liv, ja jag gick hans instruktörsutbildning när jag var 18 år. Då blev det mycket lockande och belöningar och när hunden gjorde fel så "läste vi paragrafer för den" Det hela går ut på att man håller hunden mjukt i skinnet kring ansiktet och tittade den i ögonen och pratade lugnt och vänligt. Trots att vi var vänliga så gjorde ju närheten, ögonkontakten, och fasthållandet att hundarna blev lite lugna och låga.

När jag köpte min första hanhund, tollaren Moses; så blev jag hårdare igen. Moses uppfödare pratade mycket om att det var viktigt "att ha tummen i ögat" på en hanhund, annars skulle de gå ur hand. Det gick mycket ut på att dominera och visa vem som bestämde. Om Moses var olydig så kunde jag kasta mig över honom och bli jättearg.

Huu
jag ryser när jag tänker på det, men så var det. Moses blev ju rädd förstås men hade samtidigt skärpa, så det blev en ständig kamp mellan oss. I tävlingslydnaden använde jag mig inte av någon dominans alls, utan där byggde allt på Moses glädje att vilja jobba för att få sina belöningar. Han var en fantastisk hund att träna med. Han tog sitt lydnadschampionat på tre raka tävlingar under åtta dagar.

Jag vill för sakens skull understryka att Moses uppfödare är jätteduktig på hundar och fantastisk på det här med tävlingslydnad. Jag har henne att tacka för jättemycket. Hon har lärt mig mycket bra också som jag fortfarande har nytta av.

Tyvärr fick Moses sluta sina dagar för tidigt för att han minst sagt hade lite för mycket humör. Så här i efterhand undrar jag hur det hade gått om vi inte hade använt oss av en massa bestraffningar i vardagslydnaden. " Väck inte den björn som sover" finns det ju något som heter.

Med både Extra och Fixa har jag övergått till att vara en riktig mjukis i min träning, med tollaren Asti också förresten. Och tänk så bra det går ändå, utan att hålla på och dominera hunden. Med köttbullar, bollar och lek kan man komma långt. Det bästa med denna form av träning är ändå att hunden litar på mig. Jag förvandlas aldrig till något farligt monster som ryter och gormar, utan de vet var de har mig. Jag tror att detta minskar riksken för att hundarna börjar morra och bita ifrån. Man kan vara envis och bestämd och få det på sitt sätt utan att hota eller dominera sin hund. För visst är det så att många korrigeringar folk ger sina hundar är obegripliga för hunden. Det fattar inte vad som händer, varför husse eller matte blir arg som ett bi.

Avslutnigsvis kommer jag in lite på det här med vallning. Att valla är ju en form av förädlat jaktbeteende, och när hunden är tänd så kan den minst sagt vara väldigt på. När jag tränade för Eva härom dagen jämförde hon det med att kalla in en hanhund som just håller på att para sig, ett annat exempel kan kanske vara att kalla in en hund som jagar en hare. Inte det lättaste har nog många fått erfara.

Att belöna en hund för attden lyssnar i vallningen är oftast att låta den få fortsätta valla. Att nonchalera ett felaktigt beteende som man ofta gör i klickerträning fungerar inte här. Om hunden jagar fåren som en dåre så är det ju en belöning i sig. Ja menar det är nog ruskigt skojigt att jaga får. Däremot kan man ju använda sig av en lina som släpar efter hunden och på så sätt stoppa hunden om det inte lyssnar. Det gäller bara att få tag på linan.... Inom vallningen verkar man om jag har förstått saken rätt använda rösten mycket för att bekräfta hunden när den gör något bra, men också när den gör fel. Det känns ovant för mig... Tack till dig som har orkat läsa hela detta långa inlägg! Fotsättning följer när andan faller på.