onsdag 29 oktober 2008

Wow, vi har vallat!

Idag har jag och Fixa varit och vallat hos Eva igen. Ylva med kullsystern India var också med. Det här blogginlägget kom jag på flera bra rubriker till.

Det första alternativet var:
"Kompisar från förr.." Kommer ni håg den där rapplåten, jag tror att det var Dogge som sjöng den. Ylva och jag är kompisar från förr. Vi har varit instruktörer på Täby Hundsällskap båda två och har gjort mycket kul ihop. Tränat tävlingslydnad, haft ett hundläger för barn, snackat hund i telefonen i åtskilliga timmar, osv. Det känns jäättekul att vi har hundar från samma kull och att vi har tagit upp kontakten igen fastän vi inte bor så nära varandra längre. Jag ser fram emot mycket skratt i fårhagen tillsammans framöver!

Det andra alternativet till överskrift var:
"Mesmattarna lär sig ryta till" Jag är ju liksom klickertränare och jag kan nästan inte skrika nej till mina hundar längre, det tar liksom emot. Tävlingslydnad tränar jag till 100 % genom positiv förstärkning och negativt straff, vardagslydnaden till ungefär 90 %. Lite enklare uttryckt, hunden får belöning när den gör rätt och chansen till belöningen försvinner när den gör fel. Eller så försvinnernågot hunden gärna vill ha när det blir fel. Exempel på det är ju tex när vi vänder ryggen åt hunden när den hoppar eller stoppar tillbaks belöningen i fickan om hunden bryter sin position.

I vallning så funkar det ju inte riktigt så... För att man enbart ska kunna använda sig av positiv förstärkning och negativt straff, så gäller det ju att man har kontroll över förstärkningarna, i detta fall fåren.

Så om hunden gör något som vi inte vill i vallningen så skulle man ju egentligen snabbt vilja stoppa ner alla får i träningsryggsäcken , dvs ge hunden ett negativt straff. När hunden fortsätter att få jaga får eller nafsa får så är det ju tyvärr självförstärkande. Idag var India lite väl påå under en period när hon vallade. När Ylva då motvilligt drämde till med ett vältajmat "nej" så förstod faktiskt India precis vad hon menade och lugnade sig märkbart. Bra jobbat Ylva, sen såg det riktigt proffsigt ut tyckte iallafall jag.

Idag var det första gången jag kände att jag och Fixa hade ett samarbete i fårhagen, och att jag börjar förstå iallfall lite av vad det handlar om. Fixa balanserade fåren till mig och jag lyckades flytta mig lite runt med fåren utan att det blev pannkaka av det hela. Hon var såå duktig min lilla gosenos!

Nu blir det lite vintervila med vallningen innan vi drar igång på allvar i vår. Jag ska ju förhoppningsvis ha egna får nästa sommar att träna på och vill såklart träna mycket mer först så att jag sen klarar att träna själv. Så Eva och Ann hoppas att ni orkar med oss i vår!


tisdag 28 oktober 2008

Privatlektion för Maria Hagström

Idag har jag och Fixa varit på privatlektion hos Maria Hagström igen. Det var ett tag sen sist och det kändes bra att få feedback och att få bolla lite tankar med henne.

Eftersom jag är lite nojjig över fotgåeendet var det främst det vi tittade på. Det är så lätt att man slarvar lite vid inlärningen och lär in beteenden som tex att sitta snett, gå för långt fram eller liknande. På sista tiden har Fixa börjat att ibland "dutta" på mitt ben med nosen, samt hoppa till lite ibland, när vi tränar fot. Jag bad Maria titta på hur hon tyckte att det såg ut.

Bara för att jag skulle visa det så gick Fixa mycket bättre än vanligt, men något nosdutt fick hon se iallafall:och det ska jag inte släppa igenom. Ett litet småhopp däremot tyckte hon inte var så farligt. Det känns så bra att låta Maria titta på det som jag känner mig osäker på. Jag har ett enormt förtroeende för henne och vet att hon är jätte-petig, och det tycker jag är bra.

Det jag ska fokusera på i fotgåeendet de närmsta veckorna är:
  • Inte släppa igenom nosduttar.
  • Tänka på felprocenten. Dvs att det inte blir för många fel på raken i träningen.
  • Börja kedja ihop olika delar av fotgåeendet. Raksträckor, svängar, och halter.
  • Träna mer på språngmarsch och vanlig marsch och börja lägga in svängar även här.
  • Träna på stegförlyttningar åt sidan och bakåt, fast från ståeende när vi är stilla.
  • Träna Fixa att även kunna stå vid min sida för att kunna träna på övningen ovan.
  • Inte släppa igenom att hon sätter sig snett först och sen rättar in sig. Alltid bryta när hon hamnar snett. Hon måste hamna rakt direkt för att få klick.
  • Bryta om hon lutar sig mot mig i halterna.
Som vanligt känner jag mig jättepeppad när jag har varit hos Maria. Nu ---- ska vi ligga i!

Något annat som jag tycker att det är viktigt att tänka på redan nu är att börja låta Fixa jobba lite längre innan belöningen ibland. Att inte köra för många pass på raken med jättehög förstärkningsnivå. Om jag har gjort några repetitioner med mycket belöning så ska jag försöka komma ihåg att köra en repetition där jag låter henne gå en längre sträcka.

När jag var inne och läste på Fanny Gotts blogg hittade jag ett citat från Bob Bailey som hon i sin tur hade hittat på en annan blogg. Mycket tänkvärt!

You are got to be willing to push for performance. Let the animal work to it’s limit to show how much it’s willing to give. Probably more than you think. By rewarding to often the trainer often gets in the way of learning. In the long run an animals performance very seldom exceeds expectation. To get more, you need to expect more.

Jag har funderat på att hyra Eva Bodfälts inomhuslokal förresten för lite inomhus träning i januari. Om vi blir ett gäng på sex stycken så kostar det bara 150 kronor per gång och person. Hör av dig om du också vill träna lydnad inne i vinter! Tisdag eller onsdagkvällar hade jag tänkt mig beroende på när det är ledigt. Jag tror att kvällspasset som man kan hyra är mellan 17:00-21:00. Hör av dig om du vill vara med!

söndag 26 oktober 2008

Fågeljakt


I lördags var Extra och Peder på andjakt hela dagen. Peder var inte direkt världsmästare på att träffa änderna, men några lyckades han träffa iallafall.

Enligt rapport skötte hon sig utmärkt. Hon var lös hela tiden och höll sig lugn vid skott och när de andra hundarna arbetade. Apporterade in även skadeskjutna fåglar jättefint. ( ja, jag vet känsliga fågelälskare ska inte läsa detta inlägg) De skadeskjutna fåglarna apporterade Extra till Peder som sen lämnade över fåglarna till någon annan stackare som var tvungen att bryta nacken på dom.

På kvällen var Extra sådär härligt trött och belåten som de bara blir när de har fått jobba riktigt ordentligt. Iår har det blivit alldelles för lite jaktträning, men det blir garanterat nya tag inför nästa sääsong. Hon är såå duktig!

I söndags hade jag kurs hela dagen. Blött och regnigt har det varit, men tack vare trevliga och engagerade kursdeltagare har det varit en lyckad dag.

Hundarna har myslekt med varandra hela kvällen. Ni vet legat och tuggat lite lugnt på varandra och haft lite halvt oengagerade dragkamper med en och annan leksak. Det bästa med att ha flera hundar är verkligen att se dom tillsammans, och se hur mycket utbyte de har av varandra.

Den fina bilden är tagen av Sofia Edlind vid ett tidigare tillfälle.

torsdag 23 oktober 2008

"Mamma, det känns som en katt har bitit mig i halsen"

I måndags kröp den annars så pigga och energiska Nell ner under filten i soffan och deklarerade:
-Mamma, jag är sjuk. Det känns som en katt har bitit mig i halsen!
Vilken underbar beskrivning av halsont från en mycket verbal 2,5 åring. Det hela utvecklade sig till en lättare ögoninflammation, och eftersom det är väldigt smittsamt har det inte blivit något dagis alls nästan på hela veckan.

Snälla mormor har hjälpt till när jag har haft kurser, och så har vi försökt fixa och trixa för att få alla tider att gå ihop. Nellan är i en härlig ålder och det har varit väldigt mysigt att bara vara hemma med henne. Vi har bakat, gått promenad och så har Nell faktiskt roat sig ganska mycket själv så att jag har hunnit få lite gjort också.

Lite träning har det blivit ändå, och imorgon ska Fixa vara med och visa lite övningar på Rallylydadskursen och så ska jag träna med Annso och Nova på eftermiddagen. Det ska bli jättekul. Det blir alltid mer strukturerat när man tränar ihop, och dessutom behövs det alltid fler ögon för att se vad som kan förbättras osv. Jag ska försöka få med mig kameran så att jag kan ta lite bilder.

Nästa vecka är det dags för privatlektion hos Maria Hagström igen och dessutom vallkurs hos Eva Karlsson., så vi har mycket kul att se fram emot. Det är så bra att ha sånt inbokat, för då får jag en spark i baken att ge mig ut och träna fastän jag är trött, slö eller egentligen inte har någon lust. När jag väl kommer ut är det nästan alltid kul, att träna med hundarna ger verkligen en energi kick!!!

Avslutningsvis en liten tråkig observation. Varför köper folk så mycket konstiga raser när de ska ha hunden enbart som sällskapshund? Varför kränger uppfödare iväg vakthundar till totala noviser med motiveringen tt de är "såå lojala och trofasta mot familjen". Det är en springerspaniel eller shitzu också. Trofasta mot familjen alltså. Jag blir så ledsen när jag ser svåra raser som hamnar hos fel personer, och här har ju uppfödarna ett jätte ansvar. Vaktinstinkt, något reserverad mot främlingar, eller skärpa kan kanske låta bra på pappret men är det oftast inte i praktiken. Dessutom har typ alla hundar tillräckligt stor vaktinstinkt för att skälla om det kommer en inbrottstjuv eller liknande. Varför inte köpa en ras som är framavlad för att vara en trevlig sällskapshund om det är det man vill ha.

tisdag 21 oktober 2008

Inomhusträning


Fy så trist det är när det bara regnar och regnar och regnar. Hoppas att det slutar till i eftermiddag och kväll när jag ska hålla kurs!

På bilden har Extra just tagit upp en klicker som jag har råkat tappa. Extra älskar klickrarna och levererar dom glatt till mig så fort hon hittar en. Och ja, självklart fick hon träna lite när hon var så duktig!

Nu på morgonen har jag och Fixa tränat lite inomhus. Att följa med kontakt baklänges stod på schemat. Det behöver vi för att kunna träna spontana stå, sitt och ligg i rörelse. Sen har vi tränat stadga också, även det utan kommando. Fixa ska sitta blixtstilla fast jag rör mig, backar eller lockar med leksak eller godis. Det gick riktigt bra. Det svåraste för henne är när det inte händer något alls. Då har hon lätt att ta till "ligg" istället för att bara sitta stilla.

Morgonens sisita övning var "plats" dvs att ligga ner med hakan mot marken. Även här har jag börjar länga tid, avstånd och störningar och det går riktigt fint det med.

Det roligaste nu på morgonen är ändå inte momenten i sig utan hur lätt Fixa växlar mellan olika övningar och att hon inte på samma sätt låser sig vid en övning som hon får försig att vi ska träna på. Jag tror att de senaste veckornas shapingträning har gjort susen!

Nu ska Nellan till dagis och jag har en massa förberedelser inför veckans kurser. Tjingeling.

måndag 20 oktober 2008

Dålig dag!

Just nu känner jag såhär.
  • När mitt hyreskontrakt för Ekahgens hundskola går ut om 1,5 år så kommer jag inte att förlänga det. Antingen letar jag en ny större lokal där jag kan hålla kurser inomhus, eller så gör jag något helt annat.
  • Ibland känns det som om jag tränar allas hundar utom mina egna. Detta är naturligtvis inte sant, men det är svårt att komma ut och tävla när jag jobbar varje helg och dessutom vissa kvällar.
  • I vår kommer jag att prioritera träningen med de egna hundrna och att komma ut och tävla. Det blir färre kurser helt enkelt och framförallt färre kurser kvällar och helger och fler kurser dagtid.
  • Jag och Extra vill gå en kurs i Freestyle. Vi vill pröva något helt nytt!! jag tror att Extra kan bli en fantastisk freestyle hund även om jag vägrar att sätta på mig några löjliga scenkläder föra att matcha henne.
  • Sluta tänka "jag måste" eller "jag borde" när det kommer till hundträning utan istället satsa på det som jag vill!
Ja du har gissat rätt. Dålig dag. Dåligt träningspass med hunden och irriterande tant som störde när vi tränade. Jag är medveten om att Norrhamnen i Vaxholm inte är min privata träningsplan, men det är väll ganska lätt att se om någon är upptagen!?

Hälsningar från en annan sur tant

lördag 18 oktober 2008

Hela hunderiet


Idag har vi varit på utflykt och korvgrillning tillsammans med familjen Thorslund-Farhang. Emma ock Korosh med barnen Sixten 3 år och Saga 6 månader samt hundarna Disa 13 år och Vegas 7 år, båda Australian Shepards.

Emma är min äldsta kompis. Vi gick på samma dagis och gick ettan till sexan ihop. Det var med Emma som hela hunderiet startade. Emma är uppvuxen med hundar och jag hjälpte till lite med hennes för att övertyga mina föräldrar om att jag klarade att ta hand om en hund.

Vi gjorde en hoppbana till taxen Taxi, gick promenader och badade honom. Jag ringde hem till mina föräldrar och sa: " Nu badar vi Taxi, det är jätteroligt" Jag undrar hur kul Taxi tyckte att det var egentligen?

När jag gick i sexan gav mina föräldrar med sig, mamma mer motvilligt än pappa. Goldenretriver tiken Molly flyttade hem till oss efter att vi hade ringt på en annons i Gula tidningen. Några månader senare utökades Emmas familj med Cockerspanieln Fia. Oj så mycket kul vi hade med våra hundar. Tränade och tävlade. Vi klarade faktiskt både ettan och tvåan. Vi åkte på hundläger och gick en massa promenader.

Nu sitter vi här med varsin man och ett gäng med barn. Medelåldern närmar sig med stormsteg. Ush så fort livet går. Bäst att passa på att ha så roligt som möjligt innan det är försent. Inte vara feg utan satsa på det som känns viktigt. Vi har blivit lite halvgamla men har vi egentligen förändrats så mycket? Medan killarna passade barnen tog vi en sväng med hundarna och pratade om..... ja just det hundar!!

fredag 17 oktober 2008

Sån är jag...

Ps: Harriet med Viggo, det här inlägget är specialskrivet till dig;-)

Om jag ska vara helt ärlig så är jag rätt usel på det här med vardagslydnad när det kommer till mina egna hundar. Jag tränar hellre hunden att snurra, backa eller springa till en ruta, istället för sånt där matnyttigt som att inte hoppa på folk eller att gå fint i koppel.

Om mina hundar lyssnar på mig så att de kan vara lösa, så är jag rätt nöjd. När hundarna kan gå lösa utan att springa fram till andra hundar eller människor utan lov så har jag en tendens att skjuta upp annan vardagslydnad till förmån för skojigare träning.

Idag var hundarna med och hämtade barnen på fritids och dagis. Vagnen var också med och hundarna gick i koppel. Eller rättare sagt Extra gick fint och prydligt i koppel medan Fixa drog som en liten draghund.

Mycket irriterande och inte det lättaste att backa varje gång hon drar med barnvagn och en till hund som gick fint. Jag drog ikopplet istället! ( Hon hade sele på sig, men ändå!!) Ja ni läste rätt. Jag gjorde precis som jag säger på kurserna att kursdeltagarna INTE ska göra. 15 minuter senare drog hon lika mycket , och tittade lika förvånat på mig varje gång kopplet blev spändes. Nä just det, det funkade inte den här gången heller.

En stund senare gick vi till "Silltruten" och fikade Peder, Nell och jag medan Molly var hos en kompis. Nu hade jag ingen vagn och Peder tog Extra och Nell. Jag hade ingen klicker och inget godis utan det enda jag gjorde var att backa när hon drog och fortsätta att gå när kopplet var slakt.
Ja hmm vi kom ju lite efter. Peder retades och sa att ibland är det lite jobbigt att vara hundinstruktör va!?

Nåja, efter ett antal backningar kom hon ihåg hur man gick i koppel igen och vi kunde gå längre och längre utan att backa emellan. Ja det är klart att det funkar, det vet jag ju, och det säjer jag på kurserna, men ibland orkar jag inte följa mina egna råd. Sån är jag...

onsdag 15 oktober 2008

Min härliga familj!

Idag har varit en sån där bra dag, utan att något speciellt egentligen har hänt.Barnen kom upp bra på morgonen. Inget tjafs eller bråk utan vi hann ha det lite mysigt innan det var dags för dagis och skola.

Före min första kurs gick jag en rejäl promenad med hundarna i skogen. Under promenaden hann jag fundera igenom kurserna lite och dessutom ringde jag upp några kursdeltagare som hade sökt mig. När det var avklarat bara njöt jag av den underbara höstdagen. Strålande sol, blå himmel och härliga färgsprakande höstlöv både på träden och överallt på marken. Hundarna lekte och hade så kul. De är så goa mot varandra!

Sen var det kursdags. Första praktikgången på en STEG-2 kurs. Trevliga kursdeltagare som kämpade på och höll gott humör fastän vissa av hundarna har blivit väldigt mycket tonåringar. Det är såå givande att hålla kurser och träffa så många roliga och intressanta människor som jag inte skulle ha lärt känna i annat fall.

Efter kurserna hann jag med ett träningspass med hundarna innan det bar av hem igen för att hämta tjejerna.

Vi handlade på Coop och hade det riktigt trevligt. Inget gnäll nu heller, de var jätteduktiga trots att det började bli matdags. Efter middagen badade tjejerna och innan läggdags städade Molly sitt rum. Hon har börjat få en tia i veckopeng varje vecka, och dealen är att hon ska städa sitt rum och hjälpa till att duka bordet och duka av. Hon till och med dammsög helt själv och var superduktig. Vilken stor och mogen tjej hon har börjat bli, min lilla Molly som har hunnit bli 6,5 år!

Kvällen avslutades med att båda tjejerna somnade utan tjafs och jag tog en kopp te och hann jobba lite, då kom jag dessutom på värsta toppenidén hur vi kan bygga ut vårt hus! En toppenbra dag helt enkelt, fastän det är en vanlig vardag. Jag är såå lyckligt lottad med Peder, mina toppengulliga småtjejer och världens mysigaste hundar!

måndag 13 oktober 2008

Vallkurs

Igår var jag och Fixa varit på vallkurs igen, hos Eva som har kennel Seglinge. Molly var också med och tittade.

Tre av Fixas kullsyskon var där. Syrrorna India och Cima, och brorsan Clas. Oj så stor han hade blivit. Efter torsdagens vallning hos Ann då Fixa var väldigt het och inte alls hörde vad jag sa så var jag rädd att det skulle bli ännu värre idag. Ska jag vara helt ärlig så var det med skräckblandad förtjusning jag åkte dit. Jag är ju lite av ett kontrollfreak och har ju oftast bra ordning på mina hundar, och då är det frusterande att helt plötsligt ha en hund som inte hör ett enda ord som jag säger.

Jag blev faktiskt glatt överaskad idag. Fixa kändes lugnare men ändå väldigt intresserad. Jag hade henne mest i lina och släppte henne bara lite grand, och det blev inte samma tjuvrusningar som i torsdags.

Idag tränade vi också på lydnad i närheten av fåren, inte det lättaste kan jag lova. Fåren stod inne i en fålla och vi tränade inkallning och lite av varje utanför fållan. Fixa lyssande fint för det mesta. Några gånger sprang hon fram till fållan. Då ropade jag inte förrän hon hade stannat, för det kändes inte som någon idé. Lite lek blev det också med Clas, men för det mesta gick det bra.

Till nästa kurstillfälle måste vi träna på att "gå vid sidan" men hon behöver inte ha ögonkontakt. Vi måste också träna in ett ligg på avstånd, som man oftast har som stoppsignal i vallning. Här velar jag fram och tillbaks om jag ska ha samma ord som i tävlingslydnaden eller om jag ska ha ett annat. Jag vill ju inte att "ligg" ska bli uttjatat, och att hon ska tro att det är OK att lägga sig lite halvsakta.. Åh andra sidan kan hon "ligg" bra på nära håll och har hög förväntan på det signalordet. Hmm jag får fundera vidare.

söndag 12 oktober 2008

Om veckan som gått.

Den här veckan har varit trevlig ur jobbsynpunkt. Jag har startat upp en massa nya grupper och har både gjort nya bekantskaper och återsett gamla kursare från tidigare grupper. Första veckan är det i stort sett bara teori, och just nu är jag väldigt trött på att höra min egen röst. Kursstarterna tar också väldigt mycket energi så de små stunder jag skulle kunna ha tränat mina egna hundar så har jag snarare parkerat mig framför tvn. Nell har varit sjuk vilket inte heller direkt har underlättat saken. Nu är Nell pigg igen, men nu på kvällen har istället Molly börjat klaga på ont i örat...

Idag på kvällen efter två kursstarter har jag iallafall tränat lite inomhus. Vi har tränat på släta halter, ingångar och att göra mjuka svängar åt vänster. Fixa har en tendens att översvänga lite och nästan backa, och då ser det lite ryckigt ut. I går videoinspelade Peder oss lite grand, och då såg jag att jag måste jobba på min tävlingsposition lite mer. Idag har jag varit noggrann med att pendla lite med armarna, inte svänga onödigt snabbt utan röra mig lite mer stelt och i ett jämnare tempo.

Det blir helt enkelt lättare för Fixa om jag ser likadan ut hela tiden och så riskerar man ju dessutom poängavdrag för dubbelkommandon om man har diverse konstigheter för sig under fotgåeendet.Vi avslutade med lite enkla gripanden med metallapporten. Den har vi nästan inte tränat med alls, men hon känner igen situationen och flyttar snabbt över sina kunskaper om den vanliga apporten till metallen.

Nu har barnen just somnat och Peder och jafg ska titta på en video. Extra sitter bredvid mig på golvet och buffar uppfodrande på mig. När jag nonchalerar henne hoppar hon upp med framtassarna i mitt knä och slickar mig i ansiktet.

"Jag vill också träna matte", tror jag alldelles bestämt att hon säger.
"Sorry tjejen, du får vänta till imorgon," säger jag. Då suckar hon djupt och ganska besviket och lägger sig istället vid mina fötter. Lite dåligt samvete får jag såklart men hon får faktiskt stå ut.

onsdag 8 oktober 2008

Lite rapportering

Igår ringde de från dagis och berättade att Nell hade ont i ett öra. Idag har hon varit hemma från dagis och Peder och jag har pusslat för att få ihop det. Jag var hemma på förmiddagen och Peder på eftermiddagen. Nell blir hemma imorgon också, men jag hoppas att hon är frisk nog att följa med till Fixas uppfödare Ann imorgon.

Ann är så himla gullig och ordnar träffar för oss valpköpare som inte har egna får, och som behöver hjälp att komma igång med vallningen. Det har varit jättekul, men de sista gångerna har jag inte lyckats komma. Först var jag sjuk, sen var bilen trasig och nu i värsta fall är Nell för risig för att jag ska kunna släpa med mig henne. En typisk småbarnas familj antar jag, men det är alltid trist att missa roliga aktiviteter.

Eftersom Nell har varit sjuk så blev det bara en koppelpromenad inne i Vaxholm idag. Under den lilla svängen hann hundarna glufs i sig diarré när jag vände ryggen till i en sekund. Gissa hur jag lät när jag upptäckte vad de höll på med! Inte så klickerskt kanske, men jag kan bara inte behärska mig. Grrr det är så himla äckligt!!!

På morgonen när Nell tittade på morgon-bolibompa roade jag mig med att shaping träna hundarna lite grand. Med Extra shapade jag fram "snurra", efter några pass klarade hon två hela varv innan klick. Extra är såå rolig att träna sånt här med. Hon har världens uthållighet och prövar alla möjliga tokigheter i sin jakt efter ett klick.

Med Fixa har jag slarvat lite med shaping träningen. Hon låser sig lätt och prövar gärna samma sak 80 gånger fastän hon inte får något klick. Idag var hon först helt övertygad om att vi tränade "plats", dvs att ligga ner med huvudet i marken. Till slut prövade hon att sätta sig upp och då klickade jag för det. Sen blev det klick för "vrid huvudet åt vänster", succsesivt tydligare och tydligare vridningar.

Helt plötsligt vred hon först huvudet åt vänster och tog sen ett steg bakåt. Jag skyndade mig att klicka för jag vill gärna lära henna att backa. Stegvis klarade hon att backa fler och fler steg. I början av träningen vred hon först huvudet åt vänster och började sen att backa, men i slutet blev det mer renodlade backanden. Shaping är kul!

Resten av dagen har hundarna fått roa sig själva. Det har dom gjort med besked. Dom leker och leker och leker och båda verkar tycka att det är lika kul.

söndag 5 oktober 2008

Regnet bara öser ner....


När regnet bara öser ner är det praktiskt att ha en man som gillar att ge sig ut i skog och mark för att motionera hundarna. Själv stannar jag hemma framför datorn. Tittar på lite bilder från Italien. Överallt längs med vägarna fanns små stånd där man kunde köpa citroner och tomater. Hoppas att det inte dröjer allt för länge tills vi kommer tillbaks dit!

Natten till idag sov tjejernas kusin Siri över hos oss. På förmiddagen har Molly sjungit med barnkören i kyrkan och vi har såklart varit och tittat på. Efteråt föll vi för frestelsen att slinka in på magasinet och äta en jättegod brunch. Nu känner jag mig alldeles för mätt och planerar att på måndag då ska det minsann bli nya tag, nyttig mat och kanske borde jag damma av löpbandet nere i källaren? Tur att det finns måndagar. Alltid en ny chans att göra det där man borde, och orkar man det inte den här måndagen heller så dröjer det inte så länge innan det kommer en ny.

Att stanna framför datorn ja, och surfa runt på lite hundsidor, det är alltid kul. Att läsa hundböcker är ett annat nöje. Om man inte orkar träna så kan man alltid läsa om hur man borde träna. Och oj vad förvirrande det måste vara om man är ny på det här med hundar. Hundinstruktören säger en sak, går man på flera kurser så tycker de olika instruktörerna garanterat inte lika. Hundinstruktörer är dessutom ganska bra på att prata illa om varandra och varna för varandras metoder.

Slår man på TVn så får man kanske syn på Ceasar, Barbro Börjeson eller någon annan. Att bläddra i böcker kan nog också göra många förvirrade. Böckerna motsäger varandra. Själv slank jag in på akademibokhandeln för några dagar sen och tjuvläste lite nyutkomna hundböcker.

Boken "Köttbulle lydnad" tyckte jag var riktigt bra, och den kommer jag eventuellt att köpa. Boken "naturligt ledarskap" av Mickie Gustavson bläddrade jag också i och tyckte mindre om. Bland annat fanns ett test där man kunde testa om man var en bra ledare eller inte. Det var helt enkelt frågor om hur lydig hunden var.

Har alla lydiga hundar en bra ledare och alla olydiga hundar en dålig ledare eller vad då? Kalla det var det är istället och använd inte ett så värdeladdat begrepp som ledare, som dessutom kan ha så vitt skilda betydelser beroende på vem man frågar.

Anders Hallgren, psykolog och hundboksförfattare; beskriver det där bra tycker jag. I boken "Alfa syndromet" förespråkar han att man ska se sig mer som en tränare och kamrat än som flockledare. Boken "Alfa syndromet" rekommenderar jag varmt.

Det är det jag också gillar med klickerträning. Bara för att man kan träna en hund genom att dominera den och trycka ner den så betyder inte det att det är rätt eller bra. Späckhuggare och delfiner kan man inte tvinga, men genom att träna dem genom positiv förstärkning så kan de lära sig det mest fantastiska konster. Boken "Klickerträning för din hund" är en bra bok för den som vill lära sig mer om klickerträning.

Orkar man läsa böcker på engelska finns det två böcker jag bara måste nämna, "Shaping success" av Susan Garrett är en sådan. Den beskriver hur hon tränar sin bordercollie från valp till agility champion. Även om jag inte håller på med agility så hade jag stor behållning av boken. Hon har massor av bra övningar för valpar och unghundar och ett trevligt tänk bakom sin träning. Boken " the culture clash" av Jean Donaldson var det säkert tio år sen jag läste. Oj vad den ökade min förståelse för hunden! Ett måste för alla hundtokar där ute!

I samma andetag måste jag också nämna Turid Rugaas. För ungefär tio år sen gick jag en kurs för henne som bland annat handlade om hur man tränar bort problembeteenden hos hundar. Hon är fantastiskt kunnig och står alltid på hundarnas sida. Kanske inte alltid den mest pedagogiska mot oss tvåbenta, men det står jag gärna ut med om det blir fler chanser att gå kurs hos henne.

Sen jag fick min fösta hund för 23 år sedan har jag tränat mina hundar på många olika sätt. På fösta hundkursen marscherade vi runt i ett ridhus och då och då sa instruktören "helt om marsch". Det var ryck i strypkoppel som gällde då, men också mycket lek och belöningar. Sen kom Anders Hallgren in i mitt liv, ja jag gick hans instruktörsutbildning när jag var 18 år. Då blev det mycket lockande och belöningar och när hunden gjorde fel så "läste vi paragrafer för den" Det hela går ut på att man håller hunden mjukt i skinnet kring ansiktet och tittade den i ögonen och pratade lugnt och vänligt. Trots att vi var vänliga så gjorde ju närheten, ögonkontakten, och fasthållandet att hundarna blev lite lugna och låga.

När jag köpte min första hanhund, tollaren Moses; så blev jag hårdare igen. Moses uppfödare pratade mycket om att det var viktigt "att ha tummen i ögat" på en hanhund, annars skulle de gå ur hand. Det gick mycket ut på att dominera och visa vem som bestämde. Om Moses var olydig så kunde jag kasta mig över honom och bli jättearg.

Huu
jag ryser när jag tänker på det, men så var det. Moses blev ju rädd förstås men hade samtidigt skärpa, så det blev en ständig kamp mellan oss. I tävlingslydnaden använde jag mig inte av någon dominans alls, utan där byggde allt på Moses glädje att vilja jobba för att få sina belöningar. Han var en fantastisk hund att träna med. Han tog sitt lydnadschampionat på tre raka tävlingar under åtta dagar.

Jag vill för sakens skull understryka att Moses uppfödare är jätteduktig på hundar och fantastisk på det här med tävlingslydnad. Jag har henne att tacka för jättemycket. Hon har lärt mig mycket bra också som jag fortfarande har nytta av.

Tyvärr fick Moses sluta sina dagar för tidigt för att han minst sagt hade lite för mycket humör. Så här i efterhand undrar jag hur det hade gått om vi inte hade använt oss av en massa bestraffningar i vardagslydnaden. " Väck inte den björn som sover" finns det ju något som heter.

Med både Extra och Fixa har jag övergått till att vara en riktig mjukis i min träning, med tollaren Asti också förresten. Och tänk så bra det går ändå, utan att hålla på och dominera hunden. Med köttbullar, bollar och lek kan man komma långt. Det bästa med denna form av träning är ändå att hunden litar på mig. Jag förvandlas aldrig till något farligt monster som ryter och gormar, utan de vet var de har mig. Jag tror att detta minskar riksken för att hundarna börjar morra och bita ifrån. Man kan vara envis och bestämd och få det på sitt sätt utan att hota eller dominera sin hund. För visst är det så att många korrigeringar folk ger sina hundar är obegripliga för hunden. Det fattar inte vad som händer, varför husse eller matte blir arg som ett bi.

Avslutnigsvis kommer jag in lite på det här med vallning. Att valla är ju en form av förädlat jaktbeteende, och när hunden är tänd så kan den minst sagt vara väldigt på. När jag tränade för Eva härom dagen jämförde hon det med att kalla in en hanhund som just håller på att para sig, ett annat exempel kan kanske vara att kalla in en hund som jagar en hare. Inte det lättaste har nog många fått erfara.

Att belöna en hund för attden lyssnar i vallningen är oftast att låta den få fortsätta valla. Att nonchalera ett felaktigt beteende som man ofta gör i klickerträning fungerar inte här. Om hunden jagar fåren som en dåre så är det ju en belöning i sig. Ja menar det är nog ruskigt skojigt att jaga får. Däremot kan man ju använda sig av en lina som släpar efter hunden och på så sätt stoppa hunden om det inte lyssnar. Det gäller bara att få tag på linan.... Inom vallningen verkar man om jag har förstått saken rätt använda rösten mycket för att bekräfta hunden när den gör något bra, men också när den gör fel. Det känns ovant för mig... Tack till dig som har orkat läsa hela detta långa inlägg! Fotsättning följer när andan faller på.









lördag 4 oktober 2008

Att vara nybörjare

Det är nyttigt att börja med nya saker, att börja från början och lära sig något nytt. Att vara nybörjare. Det man kan är lätt. Det man ännu inte kan är ganska knepigt. Som det här med vallning.

Fixa är nybörjare, om än med bra gener för det här med vallning och en hel del med sig från början. Jag är också novis i vallning, utan vare sig gener eller något annat praktiskt i bagaget. Faktum är att jag inte alls studerat speciellt många hundar som vallar alls.

Eva som jag tränar för jämförde det här med att både föraren och hunden är nybörjare så här: "Det är som att lära sig att rida på en oinriden häst"

Egentligen skulle det vara lättare om jag fick lära mig med en mer erfaren hund och Fixa med en mer erfaren förare. Nu har vi varann istället och det kommer nog bli bra tillslut.

Idag hade jag och Sandra avslutning på två STEG-2 kurser och när jag beklagade mig lite över hur svårt det här med vallning känns och hur kass jag är så sa hon något i den här stilen:

-Det är nyttigt att vara helt nybörjare, då får man större förståelse för de som är nybörjare i andra grenar. Det som känns självklart för oss kanske inte är det för andra. Det gäller att kunna förklara och hjälpa nybörjaren att se slutmålet och att få en helhets bild.

Eva som jag har tränat för två gånger nu är en jätteduktig instruktör, lugn och analytisk. Ett vänligt leende på läpparna när jag känner mig som värsta klanten. Jag känner att dimman har börjat lätta något, tack vare både Ann, Fixas uppfödare; och Eva. Dimman har börjat lätta men det är långt ifrån klart ännu.


onsdag 1 oktober 2008

Stora tjocka släkten

Idag har Fixa fått träffa sin mormor, moster, och halvbrorsa. Jag har varit hos Eva på kennel Seglinge och fått en introduktion till vallning. Eva visade alla moment på en VP-bana med Fixas halvbrorsa Knut som snart är två år. Vilken häftig hund! Så fokuserad och samtidigt så lugn verkade han vara. Tillsammans fick dom det att se så lätt ut, vilket jag naturligtvis vet att det inte är.

Eva visade de olika momenten och vad de kallades. Det hela går ut på att valla hunden igenom en bana beståeende av grindar och slutligen in i en fålla. Det första hunden ska göra är att hämta fåren på ungefär 100 meters håll. Sen ska fåren igenom två grindar och slutligen in i en fålla. Ibland ska hunden driva, vilket jag tror betyder att fåren går först, sen hunden och sist föraren. Och ibland får föraren gå först och sen fåren och sist hunden. Det kallas fösning. Eller var det tvärt om? Välkommen att skriva en kommentar och påpeka om jag har missförstått det hela.

Jag hade visst blandat ihop det hela, läs i kommentaren.

I slutet av lektionen tog Eva in fåren i en fålla och så fick jag träna lite lydnad med Fixa i närheten av fåren. Det gick riktigt bra. Vi tränade på inkallning, att vänta, och att hålla sig hos mig. På fredag ska jag dit igen och ska vi släppa henne på fåren. Det ska bli spännande, det var nog en månad sen sist.