söndag 5 oktober 2008

Regnet bara öser ner....


När regnet bara öser ner är det praktiskt att ha en man som gillar att ge sig ut i skog och mark för att motionera hundarna. Själv stannar jag hemma framför datorn. Tittar på lite bilder från Italien. Överallt längs med vägarna fanns små stånd där man kunde köpa citroner och tomater. Hoppas att det inte dröjer allt för länge tills vi kommer tillbaks dit!

Natten till idag sov tjejernas kusin Siri över hos oss. På förmiddagen har Molly sjungit med barnkören i kyrkan och vi har såklart varit och tittat på. Efteråt föll vi för frestelsen att slinka in på magasinet och äta en jättegod brunch. Nu känner jag mig alldeles för mätt och planerar att på måndag då ska det minsann bli nya tag, nyttig mat och kanske borde jag damma av löpbandet nere i källaren? Tur att det finns måndagar. Alltid en ny chans att göra det där man borde, och orkar man det inte den här måndagen heller så dröjer det inte så länge innan det kommer en ny.

Att stanna framför datorn ja, och surfa runt på lite hundsidor, det är alltid kul. Att läsa hundböcker är ett annat nöje. Om man inte orkar träna så kan man alltid läsa om hur man borde träna. Och oj vad förvirrande det måste vara om man är ny på det här med hundar. Hundinstruktören säger en sak, går man på flera kurser så tycker de olika instruktörerna garanterat inte lika. Hundinstruktörer är dessutom ganska bra på att prata illa om varandra och varna för varandras metoder.

Slår man på TVn så får man kanske syn på Ceasar, Barbro Börjeson eller någon annan. Att bläddra i böcker kan nog också göra många förvirrade. Böckerna motsäger varandra. Själv slank jag in på akademibokhandeln för några dagar sen och tjuvläste lite nyutkomna hundböcker.

Boken "Köttbulle lydnad" tyckte jag var riktigt bra, och den kommer jag eventuellt att köpa. Boken "naturligt ledarskap" av Mickie Gustavson bläddrade jag också i och tyckte mindre om. Bland annat fanns ett test där man kunde testa om man var en bra ledare eller inte. Det var helt enkelt frågor om hur lydig hunden var.

Har alla lydiga hundar en bra ledare och alla olydiga hundar en dålig ledare eller vad då? Kalla det var det är istället och använd inte ett så värdeladdat begrepp som ledare, som dessutom kan ha så vitt skilda betydelser beroende på vem man frågar.

Anders Hallgren, psykolog och hundboksförfattare; beskriver det där bra tycker jag. I boken "Alfa syndromet" förespråkar han att man ska se sig mer som en tränare och kamrat än som flockledare. Boken "Alfa syndromet" rekommenderar jag varmt.

Det är det jag också gillar med klickerträning. Bara för att man kan träna en hund genom att dominera den och trycka ner den så betyder inte det att det är rätt eller bra. Späckhuggare och delfiner kan man inte tvinga, men genom att träna dem genom positiv förstärkning så kan de lära sig det mest fantastiska konster. Boken "Klickerträning för din hund" är en bra bok för den som vill lära sig mer om klickerträning.

Orkar man läsa böcker på engelska finns det två böcker jag bara måste nämna, "Shaping success" av Susan Garrett är en sådan. Den beskriver hur hon tränar sin bordercollie från valp till agility champion. Även om jag inte håller på med agility så hade jag stor behållning av boken. Hon har massor av bra övningar för valpar och unghundar och ett trevligt tänk bakom sin träning. Boken " the culture clash" av Jean Donaldson var det säkert tio år sen jag läste. Oj vad den ökade min förståelse för hunden! Ett måste för alla hundtokar där ute!

I samma andetag måste jag också nämna Turid Rugaas. För ungefär tio år sen gick jag en kurs för henne som bland annat handlade om hur man tränar bort problembeteenden hos hundar. Hon är fantastiskt kunnig och står alltid på hundarnas sida. Kanske inte alltid den mest pedagogiska mot oss tvåbenta, men det står jag gärna ut med om det blir fler chanser att gå kurs hos henne.

Sen jag fick min fösta hund för 23 år sedan har jag tränat mina hundar på många olika sätt. På fösta hundkursen marscherade vi runt i ett ridhus och då och då sa instruktören "helt om marsch". Det var ryck i strypkoppel som gällde då, men också mycket lek och belöningar. Sen kom Anders Hallgren in i mitt liv, ja jag gick hans instruktörsutbildning när jag var 18 år. Då blev det mycket lockande och belöningar och när hunden gjorde fel så "läste vi paragrafer för den" Det hela går ut på att man håller hunden mjukt i skinnet kring ansiktet och tittade den i ögonen och pratade lugnt och vänligt. Trots att vi var vänliga så gjorde ju närheten, ögonkontakten, och fasthållandet att hundarna blev lite lugna och låga.

När jag köpte min första hanhund, tollaren Moses; så blev jag hårdare igen. Moses uppfödare pratade mycket om att det var viktigt "att ha tummen i ögat" på en hanhund, annars skulle de gå ur hand. Det gick mycket ut på att dominera och visa vem som bestämde. Om Moses var olydig så kunde jag kasta mig över honom och bli jättearg.

Huu
jag ryser när jag tänker på det, men så var det. Moses blev ju rädd förstås men hade samtidigt skärpa, så det blev en ständig kamp mellan oss. I tävlingslydnaden använde jag mig inte av någon dominans alls, utan där byggde allt på Moses glädje att vilja jobba för att få sina belöningar. Han var en fantastisk hund att träna med. Han tog sitt lydnadschampionat på tre raka tävlingar under åtta dagar.

Jag vill för sakens skull understryka att Moses uppfödare är jätteduktig på hundar och fantastisk på det här med tävlingslydnad. Jag har henne att tacka för jättemycket. Hon har lärt mig mycket bra också som jag fortfarande har nytta av.

Tyvärr fick Moses sluta sina dagar för tidigt för att han minst sagt hade lite för mycket humör. Så här i efterhand undrar jag hur det hade gått om vi inte hade använt oss av en massa bestraffningar i vardagslydnaden. " Väck inte den björn som sover" finns det ju något som heter.

Med både Extra och Fixa har jag övergått till att vara en riktig mjukis i min träning, med tollaren Asti också förresten. Och tänk så bra det går ändå, utan att hålla på och dominera hunden. Med köttbullar, bollar och lek kan man komma långt. Det bästa med denna form av träning är ändå att hunden litar på mig. Jag förvandlas aldrig till något farligt monster som ryter och gormar, utan de vet var de har mig. Jag tror att detta minskar riksken för att hundarna börjar morra och bita ifrån. Man kan vara envis och bestämd och få det på sitt sätt utan att hota eller dominera sin hund. För visst är det så att många korrigeringar folk ger sina hundar är obegripliga för hunden. Det fattar inte vad som händer, varför husse eller matte blir arg som ett bi.

Avslutnigsvis kommer jag in lite på det här med vallning. Att valla är ju en form av förädlat jaktbeteende, och när hunden är tänd så kan den minst sagt vara väldigt på. När jag tränade för Eva härom dagen jämförde hon det med att kalla in en hanhund som just håller på att para sig, ett annat exempel kan kanske vara att kalla in en hund som jagar en hare. Inte det lättaste har nog många fått erfara.

Att belöna en hund för attden lyssnar i vallningen är oftast att låta den få fortsätta valla. Att nonchalera ett felaktigt beteende som man ofta gör i klickerträning fungerar inte här. Om hunden jagar fåren som en dåre så är det ju en belöning i sig. Ja menar det är nog ruskigt skojigt att jaga får. Däremot kan man ju använda sig av en lina som släpar efter hunden och på så sätt stoppa hunden om det inte lyssnar. Det gäller bara att få tag på linan.... Inom vallningen verkar man om jag har förstått saken rätt använda rösten mycket för att bekräfta hunden när den gör något bra, men också när den gör fel. Det känns ovant för mig... Tack till dig som har orkat läsa hela detta långa inlägg! Fotsättning följer när andan faller på.









2 kommentarer:

Jenny sa...

Först svarade jag dig i min blogg men sen läste jag det här intressanta inlägget! Visst är det många olika bud om hundträning och antagligen är det inget av "sätten" som har alla svaren. Kul att höra om hur ditt förhållningssätt förändrats genom åren. Det är väl så det är, att man får försöka lära sig så mkt som möjligt och så småningom hitta ett sätt som man trivs med. Sen bjuder väl varje ny hund (eller ny gren) på nya utmaningar och lärdomar.

Ylva sa...

Oj, vilken spännande läsning. Den här mannen du har som gillar att gå ut i skogen när det regnar, han är ganska unik! För att inte säga den enda i sitt slag. Inte undra på att du gifte dig med honom! Sedan har ju Peder en hel del andra kvalitéer också....
Det är skönt att inte behöva göra illa sin kompis som många ju faktiskt tror att man måste göra för att få dem lydiga. Jag avskyr när folk vrider om öron, kastar i backen osv. Usch! Nej du, vi tycker lika i den här frågan. Kram