onsdag 29 oktober 2008

Wow, vi har vallat!

Idag har jag och Fixa varit och vallat hos Eva igen. Ylva med kullsystern India var också med. Det här blogginlägget kom jag på flera bra rubriker till.

Det första alternativet var:
"Kompisar från förr.." Kommer ni håg den där rapplåten, jag tror att det var Dogge som sjöng den. Ylva och jag är kompisar från förr. Vi har varit instruktörer på Täby Hundsällskap båda två och har gjort mycket kul ihop. Tränat tävlingslydnad, haft ett hundläger för barn, snackat hund i telefonen i åtskilliga timmar, osv. Det känns jäättekul att vi har hundar från samma kull och att vi har tagit upp kontakten igen fastän vi inte bor så nära varandra längre. Jag ser fram emot mycket skratt i fårhagen tillsammans framöver!

Det andra alternativet till överskrift var:
"Mesmattarna lär sig ryta till" Jag är ju liksom klickertränare och jag kan nästan inte skrika nej till mina hundar längre, det tar liksom emot. Tävlingslydnad tränar jag till 100 % genom positiv förstärkning och negativt straff, vardagslydnaden till ungefär 90 %. Lite enklare uttryckt, hunden får belöning när den gör rätt och chansen till belöningen försvinner när den gör fel. Eller så försvinnernågot hunden gärna vill ha när det blir fel. Exempel på det är ju tex när vi vänder ryggen åt hunden när den hoppar eller stoppar tillbaks belöningen i fickan om hunden bryter sin position.

I vallning så funkar det ju inte riktigt så... För att man enbart ska kunna använda sig av positiv förstärkning och negativt straff, så gäller det ju att man har kontroll över förstärkningarna, i detta fall fåren.

Så om hunden gör något som vi inte vill i vallningen så skulle man ju egentligen snabbt vilja stoppa ner alla får i träningsryggsäcken , dvs ge hunden ett negativt straff. När hunden fortsätter att få jaga får eller nafsa får så är det ju tyvärr självförstärkande. Idag var India lite väl påå under en period när hon vallade. När Ylva då motvilligt drämde till med ett vältajmat "nej" så förstod faktiskt India precis vad hon menade och lugnade sig märkbart. Bra jobbat Ylva, sen såg det riktigt proffsigt ut tyckte iallafall jag.

Idag var det första gången jag kände att jag och Fixa hade ett samarbete i fårhagen, och att jag börjar förstå iallfall lite av vad det handlar om. Fixa balanserade fåren till mig och jag lyckades flytta mig lite runt med fåren utan att det blev pannkaka av det hela. Hon var såå duktig min lilla gosenos!

Nu blir det lite vintervila med vallningen innan vi drar igång på allvar i vår. Jag ska ju förhoppningsvis ha egna får nästa sommar att träna på och vill såklart träna mycket mer först så att jag sen klarar att träna själv. Så Eva och Ann hoppas att ni orkar med oss i vår!


4 kommentarer:

Ylva sa...

Hihi, mesmattarna var det ja! Vi åkte nog både hem med en känsla av att "det börjar lossna lite nu". Tur att att du är där Katarina så att vi kan SKRATTA tillsammans, det hjälper.....

Ann sa...

Hejsan
Såklart att vi har tid i vår!! Härligt att det gick bra hos Eva.

Vi ses
Ann

Jenny sa...

Roligt att ni kommit igång med vallningen, det låter svårt men kul!

Också roligt att du skrev lite om kursen hos Maria och hur du tänker kring att sträcka tiden igår. Du verkar inte alls lika oroad över att få till den biten i framtiden som jag, men det är kanske för att du har tävlat en hel del innan och vet att du grejar att få en hund att orka köra ett helt program.

Jag skulle helt klart vara intresserad av att träna inne nån gång om det kommer finnas plats. särskilt om sandra vill åka..

Katarina sa...

Hej Jenny!

Det vore jättekul om du och Sandra vill hänga med. Prata med Sandra och hör av er!

Jo jag är visst lite oroad över det här med att sträcka tiden och få hunden att orka längre, det är därför jag börjar jobb med det redan nu.