fredag 7 november 2008

Om dit och datt och ingenting

I onsdags när jag hade dagkursen klockan 13:00 var deltagarna lite upprörda när jag kom dit.Några hade varit ute och gått med sina hundar och mer eller mindre spöat hundarna mitt framför näsan på kursdeltagarna.

- Så får man väl ändå inte göra?!

Det var de flesta deltagares spontana reaktion. Ja, får och får. Hundar kan bli lydiga på många sätt och ytligt sätt kanske man först inte ser så stor skillnad på en hund som är tränad med positiv förstärkning och negativt straff, om man jämför med traditionell hundträning som brukar vara en kombination av ganska mycket korrigering men också en hel del belöningar.

Jag skulle vilja påstå att det kräver mycket mer av hundtränaren om man väljer att använda positiv förstärkning och negativt straff i sin hundträning. Man måste vara mycket mer planerad och mycket mer analyserande Vi försöker ju hitta tillfällen då hunden gör rätt och belöna dessa istället för att korrigera när hunden redan har hunnit göra fel. Vi förebygger istället för att reagera efter faktum om ni förstår vad jag menar.

En traditionell hundtränare bestraffar sin hund när den gör ett utfall mot en annan hund, och belönar förhoppningsvis om den låter bli. Vi försöker att planera vår träning så att utfallet aldrig kommer, att hunden inte gör fel helt enkelt. Vi kanske håller tillräckligt avstånd till andra hundar så att hunden känner sig trygg, successivt minskar vi sedan avståndet ju duktigare hunden blir. Vi är beredda att klicka och belöna när hunden tittar på en annan hund och är tyst istället för att hoppas på att det ska gå vägen och i annat fall korrigera utfallet.

En annan deltagare ringde mig härom dagen. Hon hade varit på kurs och fått höra att hundens problem berodde på brist i ledarskapet. Det lät som hon var ganska bedrövad och hon sa att veckan varit mycket omvälvande och att hon börjat fundera mycket på vilka signaler hon sänder ut till sin hund.

Vad är ledarskap egentligen? Det betyder så olika saker beroende på vem man pratar med. Jag försöker undvika uttrycket just därför. Det är så laddat och så flummigt. På hundcoachen, på tv400 tror jag det är; så lärs en "ledaskaps övning" ut. Hunden tränas att sitta kvar fastän hundtränaren drar hunden i kopplet. På vilket sätt är det en ledarskaps övning? Vad är skillanden mellan en vanlig lydnads övning som helt enkelt handlar om inlärning och en "ledarskaps" övning.

När jag gick en utbildning för ungefär 15 år sedan sågs "förbjudet godis" övningen som en ledarskaps övning. Om hunden inte lyssnade på nej så skulle man korrigera den helt enkelt. Hunden ska låta bli fastän den vill något annat. På nästa kurs var det andra bud som gällde... och så har det fortsatt. Klart att många hundägare blir förvirrade när råden är så motstridiga.

Om jag ska definiera något som jag tror är viktigt i relationen med hunden så är det möjligtvis att man ska försöka utstråla lugn och självförtroende Huu, jag hör själv att jag är inne på flummiga saker nu; men jag tror att vår osäkerhet kan smitta av sig på hunden. Var lugn, förutsägbar och trygg. Visa hunden att den kan lita på dig.

Var samtidigt envis, ge dig inte i första taget. Om hunden ska vara lugn i ditt knä, så håller du i den vänligt men bestämt tills den blir lugn. Om valpen nafsar och hoppar och vill ha uppmärksamhet när du fikar eller liknande, så ägna den inte ett ögonkast förrän den är lugn och duktig. Om det behövs håll kopplet så kort att det är slakt om hunden tar det lugnt, men spänt om valpen försöker hoppa eller bita.

Nu över till något helt annat. Jag har haft min beskärda del av knepiga hundar om man säger så. Mysiga och fantastiska på många sätt men knepiga på andra. Nu har jag två helt fantastiska hundar. Totalt okomplicerade båda två. Glada och trygga och snälla i kontakter med både människor och andra hundar. Lyder för det mesta, vissa olater har de så klart, Fixa hoppar på folk och Extra är lite skällig inomhus, men det har ju med slapphet från min sida att göra och inget annat. Jag är helt enkelt så där barnsligt förtjust i båda två. Jag är övertygad om att de är de mest fantastiska som går på fyra ben. Visst är jag partisk, men det är härligt att få känna så. Speciellt eftersom jag har fått känna på motsatsen med hanhundsagressivitet, osäkerhet osv.

Var jag en mycket sämre ledare då? Eller är Fixa och Extra helt enkelt födda såhär? Det finns inga enkla svar såklart, men att skylla reservation mot främmlingar tex på ledarskap tycker jag är en väldig förenkling. Eller för mycket vakt. Det handlar om vilken ras det är, hur hundens föräldrar är och mycket annat.

Likaväl som jag ibland har fantastiska hundar på kurs som släpar omkring på ägare som inte har så lätt för det här med hundträning, så stöter jag då och då på det motsatta. Hundägarna är jätteambitiösa, de försöker allt och lägger ner massor av tid och energi på sin knepiga hund. Det går oftast åt rätt håll med all träning men blir ibland inte riktigt bra ändå. Vad beror det på? Svåra frågor som ingen har svar på och därför är det viktigt att inte vara så tvärsäker.

En uppfödare upplyste sina valpköpare om att hur hunden blev när den blev vuxen berodde till 80% på hur man var som hundägare. Det är ju praktiskt att säga om valpköparna ringer och klagar eller är oroliga. I samma andetag vill jag dock understryka att det inte lönar sig att gå och skylla på hundens gener om den är knepig, det hjälper ju liksom inte. Även om den har vissa egenskaper som delvis kan bero på ärftliga faktorer så betyder det heller inte att dessa inte går att påverka genom träning. Debatten arv-miljö har ju funnits hur länge som helst både när det gäller djur och människor.

Tänk dessutom på vad man lär sig på att ha en knepig hund. Jag brukar säga att om jag hade fått Extra som första hund så att jag 1: blivit en väldigt arrogant hundägare, och 2: Inte lärt mig speciellt mycket om hundar. Hon är liksom så lugn och trygg i sig själv att hon inte behöver någon "ledare" för att fungera. Hon skulle kunna gå ut och gå med sig själv och klara sig alldeles utmärkt.

Ja oj vad jag pladdrar på idag då. Tack till dig som har orkat läsa det här. Ett extra tack till Sandra, Jenny, Ylva, och Ann som ofta lämnar kommentarer när de har läst färdigt det är så roligt när man märker att iallafall några läser det här. Jag hör när jag håller kurser att det är många fler som läser i bloggen. Lämna gärna en kommentar när du har läst färdigt och säg din åsikt. Det är inte bara hundar som är svaga för positiv förstärkning ;-)

Klaga gärna om du tycker jag är korkad. Det är roligt att få feedback. Nä nu ska jag titta på Idol, äta praliner och dricka champange!

Tjingeling!








6 kommentarer:

Ylva sa...

Blir lika glad jag när du eller Sandra eller ngn annan länmar kommentarer på min blogg. Alltid lika kul! Vi har inga som helst problem med ledarskapet hemma hos oss - Saga bestämmer helt enkelt. Fast jag försöker att ha ett ord med i spelet ibland......kram

BEATRICE med Pluto sa...

Men är det inte så att man behöver ha ett starkare ledarskap på tuffare raser?

Katarina sa...

Ja, eller vissa hundar är mer självständiga och mindre naturligt följsamma. Då måste man begränsa deras valmöjligheter mer än hos en mer följsam und. För en hund är kanske dofterna på marken mer förstärkande än mattes leksak eller godis. Kanske inte låta hunden roa sig för mycket på egen hand genom att vara ute på tomten själv eller leka jättemycket med andr hundar. Ha långlina på för att hindra hunden att göra "fel" val osv.

Agneta sa...

Ledarskap kan nog se ganska olika ut beroende på vem du frågar. Personligen är jag mycket främmande för att "spöa hunden" till att göra rätt. Jag har själv haft en "hård" hund tidigare och honom hade man förmodligen kunnat slå ihjäl om man nu hade valt den vägen av dressyr. Han hade inte lyssnat i alla fall. Det är mycket mer komplicerat än så. Man måste hela tiden se till individen och lista ut vad som är den största motivationen för just den hunden. Man måste lära sig att vara flexibel och hela tiden anpassa sin träning. Om en sak inte fungerar måste man själv ställa sig frågan - varför?

Ylva igen sa...

Fast det är klart...det är nog lättare att ha en liten hund som Saga som är bortskämd en en stor lufs. Hon ställer liksom inte till med så mycket.

Ann sa...

Jag har hört siffran 40% arv 60 % miljö, men jag tror att det är väldigt viktigt att framförallt tiken är trevlig och social, det är ju ändå hon som lägger grunden. Det där med hoppandet kanske jag får ta på mig:) alla Windas valpar älskar människor, kanske lite väl mkt:) Windas pappa var en supersocial kille som gärna kunde korsa en gata bara för att hälsa på någon okänd. Trygghet tro jag är det viktigaste i sk ledarskap. Om hunden känner att vi är lugna och trygga och reder ut situationen så blir det bra.
Ha det gott