torsdag 11 december 2008

Laddad, lagom laddad, överladdad

Det är inget fel på energin och träninslusten hos mina hundar. De vill göra mer, mer, och mer, och belöninsförväntan är skyhög. De kroknar inte heller om belöningen dröjer, utan blir istället mer och mer laddade; ja överladdade helt enkelt. Frustrationen hos framför allt Extra visar sig i att hon ändrar lite på utförandet i momenten. Blir lite snabbare, lite intensivare, men också lite slarvigare med positionen osv.

Det är ju meningen att man ska lära sig något av varje hund och jag funderar på hur jag ska göra med Fixa. Det svåraste när man sträcker längden hunden måste jobba innan belöning, men också det viktigaste är det här med att inte skicka hunden till externbelöningen när den bär sig åt som ovan. Då har vi redan gått för länge. Hon ska gå sitt finaste/göra sitt bästa när belöningen kommer.

Å andra sidan är det lätt att fastna i att belöna efter ett visst antal meter om man är livrädd för lite frustration. Idag avbröt jag henne när hon började stressa upp sig. Bad henne lägga sig några sekunder och gick sen tillbaks till samma utgångspunkt igen och gjorde om. Jag gick inte kortare utan samma sträcka igen, och då höll hon sig faktiskt i skinnet bättre.

En fördel med hennes glädje är att jag har mycket svårt att tro att hon kommer vissna på tävling. Vi satsar ju på championatet och kommer att tävla så få gånger som möjligt fram tills vi når det. Det är inte några drömmar om SM, och massor av tävlingar som hägrar med Extra. Skulle så vara fallet skulle jag få tänka annorlunda.

Idag när vi tränade var Extra förresten riktigt löjlig. Vid stegförflyttningarna och vändninganra på stället stod hon först istället för att sätta sig, sen började hon trampa på stället och slutligen att backa. Damen tycket att det var lite blött i gräset, vilket det var, men om man badar i december och gärna rullar sig i vattenpölar så har jag svårt att tycka synd om henne för att planen är sank.

Här kände jag mig iallafall nöjd med mig själv. Jag sänkte inte kriterierna och börjde belöna för bara ett sättande, någon måtta får det vara. Det blev paus istället och sen gjorde vi om, och då behagade damen sätta sig.Jag har bestämt mig för att bli en lite snålare och hundtränare, framför allt när det gäller Extra.

Det är iallafall kul att ha kommit igång med henne igen, jag ska kolla ut några tävlingar. Om formen håller i sig så planerar jag att tävla trean med henne någon gång i februari, mars.

Med Fixa tränade jag idag stadga när jag kastade hennes favoritleksaker runt henne. Hon satt blixtstilla, men hukade sig ner som hon vore beredd till språng. Så gjorde hon även i början när jag tränade stadga och kastade godis. När hon blev tryggare i den situationen försvann hukandet av sig själv, så jag tänker inte göra något åt det så länge tassarna är stilla. Denna träning är en förberedelse till "sitt kvar" när jag slänger apportbocken bland annat. Jag börjar bli sugen på att sätta ihop så mycket som möjligt nu så därför är jag inne och plockar i de bitarna som behövs för att kunna göra det.

Tjingeling

Inga kommentarer: