lördag 31 januari 2009

Träning, träning, träning.

De senaste dagarna hr det blivit mycket inomhusträning. På promenaderna ägnar sig Fixa åt att springa. Springa som en tok hit och dit. Om promenaden är fyra km lång så springer nog Fixa tre gånger så långt.

Inomhus har vi fortsatt att träna på vittringen. Det är jättekul. Fixa väljer nu rätt pinne när det är en liten bit postit-lapp kvar på den och den ligger bland sex andra luktfira pinnar. Kul träningssätt, ska försöka videofilma lite så att ni får se.

Vi ägnar oss också åt fotgåeendet. Långsamt går vi med lugna belöningar vid sidan. Får se hur det går när vi börjar att träna ute igen. Ingångar med apportbock, läggande under gång, och att skilja på sitt, ligg och stå under gång har vi också gjort. Inne är hon iallafall jätteduktig min lilla kanonkula.

Så härligt det är med vuxna hundar förresten. I onsdags var Extra med mig i Ekhagen hela dagen. Hon är så duktig, jag behöver liksom inte berätta vad hon ska göra utan hon sköter sig av sig själv. Härligt. Jag är så stolt över henne. Det är underbart när man har kommit till det stadiet att man verkligen förstår varandra och vet var man har hunden. Hon är liksom så klok. Förutom när hon äter bajs.

Tjingeling.

onsdag 28 januari 2009

Liten rapport

Igår började Fixa att löpa. Det var ju väntat både med tanke på hennes ålder och hennes beteende de senaste veckorna. Nu uppför hon sig som endel hanhundar gör när det är tikar som löper i området. Hon går omkring inomhus och är orolig och gnäller!!!

Igår blev det också en sväng till Maria för privatlektionen. Hon tittade på fotgåeendet och gav mig tipset att gå långsammare och att svänga långsammare. Då kommer hela intrycket bli lugnare och mer "flytigt". Dessutom blir Fixa mindre på när jag går långsamt.

Det kändes ungefär som "långsam marsh". men det är bara att vänja sig. Nu jävlar ska här tränas och jag ska hålla på mina kriterier. Jag ska hålla på mina kriterier. Jag ska hålla på mina kriterier. Det är mitt nya mantra när det gäller fotgåeendet.

Jag fick också lite bra tips angåeende vittringen och fjärrdirigeringen. Så under löpet blir det mest en massa småpyssel inomhus med nyinlärning och utomhusträning av fot. Det andra får ligga lite på is tills hon är färdig.

Ingen träning på brukshundsklubben denna vecka heller med andra ord. Nu ska jag och Extra iväg till Ekhagen för att hålla kurs. Löptiken får stanna hemma.

måndag 26 januari 2009

Hej jag heter Fixa och är en bollohollik!

Till min stora glädje börjar Fixa bli riktigt bollgalen. Det känns som hon skulle kunna jobba mycket länge för att få mig att slänga iväg den älskade bollen med snodd på. Bollen används självklart inte som någon typ av aktivering utan endast som belöning i lydnadsträningen.

För några år sen hade jag tollaren Asti, även hon en bollohollik. Mycket praktiskt, träna träna träna och sen slänga iväg den älskade bollen. Hon blev lika överlycklig varje gång och fortsatte bli det år efter år. Självklart ska man variera belöningen osv, men bollen kommer bli en utmärkt belöning för att få henne att orka jpbba längre stunder.

Idag tränade vi fot inomhus med boll som belöning. Vilket engagemang och vilket härligt fokus!! Även lite tendens till tränga i den almänna ivern att nå sin belöning kanske ska tilläggas. Imorgon ska jag till Maria och låta henne titta på fotgåeendet. Duger det eller är hon för mycket på??

Fixa är förresten inte bara en bollohollik utan även en galen klickertränad hund som ibland har något svårt att skilja på när hon ska erbjuda beteenden och när hon ska vänta på signal.

Idag när vi skulle träna på "plats" ifrån sidan så visste hon det redan innan, antagligen pga mitt kroppsspråk. Fastän jag säger fot och sitt så kastar hon sig ner.

-"Matte jag vet redan vad du vill att jag ska göra."

Sen förstod hon att vi skulle träna på sitt upp också och började då växla mellan plats och sitt i världens tempo. Jag hann inte alls med och kunde inte hålla mig för skratt, det så så kul ut.

Det ska bli spännande och se hur det går framöver, Fixa är den första hund som jag i så här stor utsträckning har tränat i att erbjuda spontana beteenden. Att lära henne att "signal gäller" i alla lägen känns som en utmaning.

Tjingeling

söndag 25 januari 2009

Kvällsträning

Helt enligt mina planer har vi legat lågt med störning- och uthållighetsträning den sista tiden. Det har ju passat ganska bra med tanke på vädret och underlaget utomhus. Vår tomt är en skridskobana för tillfället. Dessutom har ju tjejerna varit sjuka och då kommer jag liksom inte någonstans om jag inte jobbar.

De sista dagarna har vi jobbat med stegförflyttningar åt höger, backande och helt om. Vi har bara tränat inomhus, framför hallspegeln. Steg åt höger ser jättesnyggt ut, och hon backar oftast rakt och fint, men ibland har hon lite för bråttom bakåt och springer liksom före mig. Helt om ( med hunden innerst) ser också bra ut. Ibland har hon satt sig lite för snabbt och på så sätt hamnat snett, så nu har vi tränat på att snurra flera varv, och att inte alltid göra halt efteråt.

Luktdiskrimminering är också en sån där grej som är perfekt att träna inomhus. Fixa kan nu frysa med nosen mot postit-lappen och jag har börjat flytta runt den lite så att hon ska börja använda näsan. En så länge verkar hon mest använda synen, men träningen är väldigt rolig. Det är alltid kul att testa ett nytt sätt att lära in ett moment, även om de tidigare metoderna har funkat bra.

nu blir det ett litet träningspass till. Sen är det tvätt som ska hängas upp och disk som ska plockans ut... Tjingeling

torsdag 22 januari 2009

Sjuka barn

Idag är jag hemma med Nell som är jättehostig och Molly som har maginfluensa. Stackars tjejer. Är livrädd för att bli smittad. Jag kan liksom inte vara sjuk, håller kurs både imorgon och på lördag; och har inte precis någon som kan vikariera.

Fixa och Extra tittar uppfodrande på mig och undrar när vi ska gå ut och gå och åka och träna. Jag släpper ut dem på tomten.

Vilket trist väder dessutom, grått och halkigt. Nä nu skulle en resa til Thailand sitta fint.

Tjingeling

onsdag 21 januari 2009

Träningsplanering

Under några dagar har jag ägnat mig åt att fundera hur jag ska lägga upp träningen nu när Fixa är lite pubertal, eller om jag ska göra ett kortare uppehåll med träningen. Det jag har kunnat konstatera är att störningar under de senaste veckorna har blivit mycket svårare för henne att hantera...dessutom så luktar det väldigt spännande överallt.

Min planering ser därför ut som följer:
  • Mycket inomhusträning där vi slipar på detaljer i lugn miljö
  • Prioritet 1 varje pass är Fixas attityd, alla andra kriterier kan jag sänka om det så behövs.
  • Enkel träning utomhus i korta pass. Idag tränade vi tex raka inkallningar med ingång och vänster om halt.
  • Ligga lågt med uthållighetsträningen den närmsta tiden.
  • Jobba på samarbetet kring lek, Fixa har blivit mycket bättre på att leka med mig och att lämna leksaker till mig istället för att sticka iväg med dem.
  • Strunta i vad Fixa klarade för ett par veckor sedan. Gå tillbaks, jobba igenom alla detaljer igen där det behövs.
  • Ha roligt tillsammans!
Fixa har fortfarande inte börjat löpa, men jag tror att att nåt är på gång.

söndag 18 januari 2009

Lugnt på träningsfronten

Eftersom Fixa har känts lite okoncentrerad under träning så har det bara blivit promenader i helgen. Båda hundarna var också med när jag jobbade i lördags. Fixa var så lugn och duktig när jag demonstrerade med Extra. Trots att det klickades så att det stod härliga till så låg hon bara snällt och tittade på. När jag började belöna Extra med kamplek så tyckte hon dock att nu fick det vara nog och skällde lite avundsjukt.

Fixa är mysig att ha med på teori-passen. Hon får ligga bakom kompostgaller när alla kommer in, och är då lugn och fin. När jag sen släpper fram henne hälsar hon genom att hoppa upp med framtassarna i deltagarnas knä och låter sig gullas med. Kanske inte världens bästa reklam eftersom hon hoppar, men hon lyckas nog charma de allra flesta med sitt sociala sätt.

Inomhusträningen med hundarna har förresten börjat flyta på mycket smidigare.
Tidigare har jag ju stängt in ena hunden i ett annat rum när jag har tränat med den andra. De har då stått och gnällt lite olyckligt och väntat på sin tur. I veckan har jag istället börjt med att de får ligga och vänta på sin tur bakom min rygg medan jag tränar med den andra hunden i samma rum.

Jag trodde att Fixa skulle ha svårt att förstå att hon inte får vara med, men det har gått jättebra. Då och då har hon fått belöning för kvarliggandet, och jag har undvikit de allra mest hetsiga belöningarna till Extra. Skönt, det blir mycket effektivare på det här sättet och växlingarna mellan hundarna går snabbare.

I onsdags var jag och tränade på DTBK med Sofia och Sofia förresten. Fixa var mer vild än tam, och hade lite svårt med koncentrationen. Jag fick göra allt mycket lättare, och då blev det riktigt bra träning. Kombinationen pubertet och att ha legat still hela eftermiddagen var kanske inte världens bästa förberedelse inför träningen. Samtidigt är det härligt att hon har så mycket i sig. Det börjar faktiskt kännas som hon säger till mig:

"Matte jag behöver lite får att valla så jag får bli ordentligt trött!"

Lugn Fixa, till sommaren har vi får att valla på, men innan vi kan träna själva så måste vi bli lite proffsigare först. Jag har tänkt att vi ska börja träna igen i mars och hoppas att Eva och Ann har lite tid att hjälpa oss då!


torsdag 15 januari 2009

Svacka

Allt har ju gått så himla lätt med Fixa ända sen vi fick hem henne. Träning, vardag, allt har flutit på. För två veckor sen kände jag att wow, nu är vi inte så långt från att kunna komma ut och tävla. Jag hade börjat sätta ihop många delmoment och Fixa kunde gå fot ganska långa sträckor i rätt position utan belöning. Det var då det.

Den här veckan har jag blivit irriterad två gånger när vi har tränat. Inte så att jag har tagit ut det över Fixa, men jag har pausat,(idag stängde jag in mig på toa) för att tänka till vad jag ska göra.

Hade jag varit instruktör åt mig själv hade jag sagt " Glöm inte att hon bara är 10 månader och håller på att bli könsmogen!" Det känns bara så tråkigt att hon helt plötsligt har mycket svårare för att koncentrera sig i stökiga miljöer, fastän jag vet att det är normalt. Det är bara att sänka kriterierna i de situationerna och träna på en lättare nivå igen. Morr, morr, det är tur att jag ska på privatlektion för Maria snart, och om en månad börjar ju kursen jag ska gå hela våren.

Jag tror att jag har fått en liten släng av prestationsångest för tillfället också. Jag vill ju att det ska bli så himla bra den här gången. Mina målbilder är skyhöga, och jag blir så irriterad på mig själv när jag inte kan låta bli att vrida på axlarna och liknande under fotgåeendet.

Jag har börjat springa förresten, för er som inte visste det. Jag började i början av december, på löpandet vi har nere i källaren. Tycker att det är skittrist men känner mig så nöjd efteråt. Springtiden har jag ägnat åt att försöka tänka positiva tankar kring träningen och skapa målbilder. Igår när jag sprang ägnade jag mig åt denna fantasi: Jag stod högst uppe på prispallen. På ena sidan stod Maria Hagström, och på andra stod Niina Svartberg.

Herre jisses, snacka om hybris!! Men om man inte siktar mot stjärnorna så når man kanske inte ens trätopparna, eller hur är det man brukar säga?!

Tjingeling

lördag 10 januari 2009

Trött

Idag har jag och Sandra haft kursstart på en STEG 2 kurs. Ett trevligt gäng, och de flesta var jätteduktiga när de gick på valpkursen. Vi skällde lite på dem i förbyggande syfte och sa att "de måste träna ordentligt mellan gångerna för att få ut något av kursen." Hoppas att ingen tog illa upp, men det är så tråkigt när folk struntar i att träna, och slutresultatet blir så mycket sämre. Detta är ett jättehärligt gäng så de kommer säkert att kämpa på.

Vi passade på att träna lite med hundarna innan kursen också. Fixa blev överlycklig när hon fick syn på Sandra. Sandra var ju hundvakt ett par dagar i somras och det verkar Fixa komma ihåg. Hundarna hade också kul, men Sandra var nog ändå favoriten.

Idag fick jag se en ny sida av Fixa förresten. Är hon kanske en blivande bitch? Hon vaktade ryggsäcken och blev märkbart irriterad när Aila kom för nära. Min lilla mesbrutta har börjat kaxa på sig. Jag kunde inte låta bli att skratta för det såg rätt löjligt ut, men det kanske jag kommer att få äta upp. BC-tikar kan vara rätt bitchiga har jag förstått.

Vi har iallafall bestämt att vi ska träna ihop varje vecka innan kursen. Det ska bli jättekul. Jag har ett sånt förtroeende för Sandra när det kommer till tävlingslydnad. Hon vet vad jag är ute efter, hon är jättepetig och är inte rädd för att tala om när något inte ser snyggt ut. Idag blev träningen dock lite ostrukturerad, det blev ganska mycket snack och mindre träning; men nästa gång då ska det bli ordning och reda. Det är iallafall alltid roligt att se Aila, nio år gammal, och pigg som en unghund. Förresten Sandra, ved du vad Aila sa till mig idag?!
"Jag vill ha en egen BC valp att terrorisera!"

Tjingeling.

torsdag 8 januari 2009

Inomhus träning är inte så dumt.

De senaste dagarna har jag passat på att njuta av de sista dagarna av jullovet. Jag och barnen har varit i skogen varje dag och åkt pulka. Toppen med lite snö, pulka får man ju med sig även på knaggliga stigar där det inte går att köra vagn. Nell har åkt pulka hela vägen och Molly har åkt i alla nedförsbackar.

Med Fixa har det blivit flera pass inomhus varje dag och något litet utepass på kvällen när Peder kommit hem. Vi har tränat mycket på signalförståelse. Hon är jätteduktig och det blir sällan fel, vi växlar mellan, sitt, ligg, stå, plats, och fot. Även sittupp från ligg har jag lagt signal på.

Vi har även börjat träna sitt-ligg skiftet i fjärren, fast utan signal. Kriterierna är bakbenen stilla och att växlingarna ska ske i en enda rörelse. Det är också viktigt att det blir ett ordentligt sitt upp och inte någon fuskvariant. Det har domarna tydligen blivit hårdare på de senaste åren.

Läggande under gång har vi också börjat jobba med lite mer tävlingsmässigt, fast det blir ju inga långa fotsträckor eftersom vi är inomhus. Ibland flyger hon upp direkt även om jag inte klickar, så det måste vi jobba vidare på.

Idag körde vi ingångar med apportbock med en mycket större apport än vanligt. Fixa tyckte att den var alldeles för stor. Hon gjorde ingången lite lagom långsamt och släppte apportbocken innan hon satte sig. Här bestämde jag mig för att inte direkt sänka kriterierna även om hon misslyckades flera gånger i sträck. När det blev fel så jag bara "tokigt" med glad röst och peppade upp henne ordentligt med rösten inför nästa försök.

Fjärde gången satte hon sig med apportbocken, det blev snett; men hon fick belöning för ett bra försök. Femte gången blev det helt rätt om än lite långsamt, det blev en ordentlig belöning och sen avslutade vi träningen. Det är kul att våga utmana henne lite, men det är viktigt att iaktta hunden så den inte blir låg eller osäker. Hunden ska tycka det är kul och snarast bli lite taggad och frustrerad när det blir tokigt.

Ikväll måste jag träna platsliggning, det tränar jag alldeles för sällan. Det måste ju funka när vi ska ut och tävla, och det krävs ju massor av träning. Skärpning på mig.

På onsdag sätter vinterträningen igång igen, jag har lyckats vara med en gång hitills!!! Suck. Men nu kommer det att funka bättre eftersom onsdagar är Peders hämtdag och därför behöver jag inte rodda med barnvakter och så. Det ska bli kul med lite träning på brukshundsklubbar, och med andra hundar som störning. Det behöver vi verkligen.

Nu tittar tjejerna på Bolibompa och vi väntar på att Peder ska komma hem med thaimat. Mums.


onsdag 7 januari 2009

En vind som susar förbi...

I inlägget igår skrev jag att Fixa är som en skugga hemma. På promenaderna önskar jag att hon vore lite mer så... De senaste dagarna har hon ökat avståndet till mig rejält på promenaderna och kutar som en galning hela tiden. När jag ropar på henne så kommer hon som ett skott, men man kan verkligen inte säga att det är hon som håller reda på mig...

Ibörjan höll jag såklart på och bytte håll och gömde mig efter konstens all regler, men eftersom hon har varit så enkel så kan jag villigt erkänna att jag har varit rätt slö med detta på sista tiden. Hon är fortfarande duktig när det kommer andra hundar eller vid möten med människor, idag tror jag att hon hade vittring på rådjur eller nåt.

Jag fick nästan en flashback till min tollarhane Moses som jag hade för ett par år sedan. Han höll sig inte hos mig av sig själv, utan skulle gärna gå promenad själv om han fick chansen. Jag höll på och bytte håll, tappade leksaker och gjorde allt möjligt för att spontant få honom att hålla sig närmre. Sen jobbade jag med lina också en period eftersom han var väldigt jaktbenägen, men det tror jag inte kommer behövas med Fixa.

Jag tror hon är lite uttråkad och understimulerad efter att bara ha varit sällskapshund i jul, och dessutom håller hon på att bli ordentlig unghund. Hon har inte börjat löpa än men det kommer väl snart.

Ja, ja, hon får ju iallfall grym motion när hon springer omkring som en skållad råtta!

Tjingeling.

Ditt & datt!

Har det varit lite för kallt för att träna på sista tiden? Lite för mörkt? Lite för mycket snö? Behöver du inspiration så titta på Niina Svartberg som har tävlat tvåan med sin tollare. Gå längst ner på sidan så hittar du filmen. Jag lyckas inte lägga in länken, men adresen är www.svartbergs.se/lasvart.html

När jag hade haft värsta träningssvackan efter barnafödande och annat beställde jag Kent & Niina Svartbergs bok i tävlingslydnad när den precis hade komit ut. Jag blev såå inspererad att jag fick en spark ut ur fåtöljen och amningsdvalan.

När jag ser videoklippen med Skoj så har det samma effekt på mig. Klockan är över tolv på natten och efter att ha sett videon så blev det lite nattträning med båda hundarna. Jag har ännu inte gått kurs för någon av dessa duktiga hundförare, men hoppas få göra det inom en nära framtid. Wow säger jag bara! Vilket ekipage!

Det ska bli jättekul att komma ut och tävla i vår, och jag känner mig väkdigt nöjd med hur noggran jag har varit med Fixa i träningen. Det mesta börjar se riktigt finfint ut. Det enda jag kan sakna är den ständigt viftande svansen som retrivers har när det tränar. Men Fixa är också glad, men lite mer koncentrerat glad än sådär svansviftarglad som tollare och flattar är.

Fixa är förresten så söt. Inomhus är hon min ständiga , tysta följeslagare. Tittar jag på TV så ligger hon bredvid. Lagar jag mat så försöker hon tränga sig in mellan spisen och mig. Går jag på toa så vill hon följa med. Dammsuger husse så söker hon skydd hos mig. På natten vill hon helst ligga precis bredvid mig och sova i sängen, men där är Peder av en annan åsikt. Hon är verkligen mattes hund, medan Extra är mint lika förtjust i Peder.

Godnatt, godnatt.

måndag 5 januari 2009

Granar

Så fort jag lämnar Stockholms absoluta närhet så fashineras jag av att hela Sverige verkar bestå av skog. Skog, skog, skog, timme efter timme när vi körde mot Orsa och Grönklitt.

Kameran packades såklart ner inför skidsemestern, men den fick aldrig komma ut och lufta sig utan stannade i stugan. När jag hade städat klart stugan inför hemresan öppnade jag fönstret och tog bilden. Mysig utsikt för oss som bor i en liten stad!

Vi har haft det mysigt men kallt. Själv har jag åkt slalom typ en halvtimme, och bara i barnbacken. Det blir mycket att hålla ordning på med ungar och hundar och pulkor och skidor. Nästa gång får nog hundarna stanna hemma om jag kan hitta någon hundvakt. Nu slits jag hela tiden mellan att hinna med hundarna, och att de inte ska behöva vara ensamma så mycket; och att ha ordentligt med tid för Molly och Nell. Tjejernas kusin Siri var där samtidigt. Kul, nu har tjejerna fått leka av sig ordentligt.

På onsdag börjar jobba. Alla kurser utom de två valpkurserna är fulla. Det är väl lite lågsäsong för valpar den här årstiden. Det känns motiverande att komma igång och att träffa alla trevliga kursare igen. För mig blir det också lättare att hinna med lite hundträning mellan kurserna, än när jag är alldelles ledig för då kommer barnen först.

Idag har det bara blivit ett litet inomhuspass med Fixa. Oj så glad hon blev när hon förstod att det var träning pågång. Hon gjorde allt i blixtens hastighet, men kanske inte alltid så nogrant... Dessutom tuggade hon på apporten! Ve och fasa det måste jag ta tag i. Nu ska jag titta på Pippi med tjejerna. Brasan sprakar och framför den ligger Extra och myser.

Tjingeling.