onsdag 7 januari 2009

En vind som susar förbi...

I inlägget igår skrev jag att Fixa är som en skugga hemma. På promenaderna önskar jag att hon vore lite mer så... De senaste dagarna har hon ökat avståndet till mig rejält på promenaderna och kutar som en galning hela tiden. När jag ropar på henne så kommer hon som ett skott, men man kan verkligen inte säga att det är hon som håller reda på mig...

Ibörjan höll jag såklart på och bytte håll och gömde mig efter konstens all regler, men eftersom hon har varit så enkel så kan jag villigt erkänna att jag har varit rätt slö med detta på sista tiden. Hon är fortfarande duktig när det kommer andra hundar eller vid möten med människor, idag tror jag att hon hade vittring på rådjur eller nåt.

Jag fick nästan en flashback till min tollarhane Moses som jag hade för ett par år sedan. Han höll sig inte hos mig av sig själv, utan skulle gärna gå promenad själv om han fick chansen. Jag höll på och bytte håll, tappade leksaker och gjorde allt möjligt för att spontant få honom att hålla sig närmre. Sen jobbade jag med lina också en period eftersom han var väldigt jaktbenägen, men det tror jag inte kommer behövas med Fixa.

Jag tror hon är lite uttråkad och understimulerad efter att bara ha varit sällskapshund i jul, och dessutom håller hon på att bli ordentlig unghund. Hon har inte börjat löpa än men det kommer väl snart.

Ja, ja, hon får ju iallfall grym motion när hon springer omkring som en skållad råtta!

Tjingeling.

2 kommentarer:

Ylva sa...

Å du vet då hur man grattar ordentligt! kram från Ylva

Ylva sa...

Å du vet då hur man grattar ordentligt! kram från Ylva