måndag 2 februari 2009

Full fart!

Nu har jag och Peder tagit tag i Fixas nya promenadstil, att springa som en dåre alldeles för långt ifrån oss. Igår var Peder ute med hundarna, eller rättare sagt Extra och Peder promenerade ihop och Fixa kutade hit och dit som en dåre.

På promenaden sprang Peder och gömde sig med Extra och Fixa började leta. Hon blev så skärrad av att de var borta så hon glömde att använda näsan och sprang hit och dit och letade och skällde. Till slut satte hon sig på stigen 20 meter ifrån dem och ylade!! Då sprang Extra direkt fram till henne och så blev det pusskalas. Resten av den promenaden var Fixa betydligt mer uppmärksam vill jag lova.

Idag bestämde jag mig för att inte ropa på henne en enda gång under promenaden. Jag belönade bara spontan kontakt på avstånd, och när hon kom utom synhåll så gömde jag mig varje gång. Vilken skillnad! I slutet av promenaden kom hon utom synhåll någon gång med dök snabbt upp igen innan jag hade hunnit gömma mig. När hon spontant väntade och tog ögonkontakt belönade jag med att hon fick jaga ikapp mig och sen jaga ikapp min hand och äta godis. Ja, godis och godis, det vanliga torrfodret som hon nästan inte äter ur skålen. Men om jag fjantar mig lite under belöningsproceduren så blir hundmaten plötsligt en hur bra belöning som helst.

Tjingling!

2 kommentarer:

Sandra sa...

Ha ha, kul att det gamla knepet med att gömma sig fungerar så bra!

Kan du kl. 10 imorgon på Väsby BK?

Ylva sa...

Det där provade jag på Drilla. Oj vad jag frös och blev stel innan JAG fick ge upp. Det är annat med följsamma BC-tjejer. Kram