måndag 9 mars 2009

Vardagslydnad

Jag skriver väldigt sällan något om vardagslydnad. Det beror nog dels på att jag har väldigt lätta, följsamma hundar; och att jag tycker att vardagslydnad är ganska trist. Ett nödvändigt ont som ska så lite tid som möjligt.

Strax innan Fixa började löpa så upptäckte hon dofternas underbara värld. Hon upptäckte att skogarna här är fulla av råddjur. Under många år fick man inte skjuta råddjur ute på Bogesund och det har lett till en stor råddjursstam. Det märks dels eftersom vi ofta stöter på vilt och dels eftersom vi ser alla spår de lämnar efter sig.

Fixa har viltintresset i sig. Om jag inte håller koll på henne så skulle hon kunna bli en riktig jakt -idiot. För att undvika detta gör jag följande:

  • Undviker promenader där jag vet att det är ovanligt mycket vilt.
  • Sätter på henne koppel om jag märker att hon blir väldigt hetsig, alternativt låter henne gå vid sidan en stund.
  • Ger henne ingen frukost innan skogspromenaden. Tar med maten som belöning och belönar varje spontan ögonkontakt, väntande, och springande mot mig.
  • Undviker att kalla på henne när hon kommer för långt ifrån utan jobbar istället enligt ovan.
  • Kallar in henne i nödfall när jag känner att det finns stor risk att hon skulle dra iväg på ett spår om jag inte ropar.
  • Byter håll och gömmer mig när jag hon är hyfsat lugn.
  • Går vi på motionsstig eller liknande och hon är väldigt viltintresserad så får hon gärna springa framför mig på spåret, men hon får inte gå av spåret.
Resultatet har blivit jättebra. Hon tar massor av kontakt och kommer ofta spontant fram till mig på promenaden för att få sin frukost :-) Hennes avstånd har minskat något. När vi har stött på vilt på nära håll så har hon lyssnat på mitt nej.

Men trots dett så har hon jakten i sig. Jag kan inte slappna av utan måste läsa av henne hela tiden. När vi åkte pulka med barnen för några helger sen och var upptagna med dem några minuter så drog hon iväg på ett spår när vi inte hade koll. Hon kom i och för sig när jag roparde men det obehagliga är att hon inte stannar hos mig av sig själv utan att jag hela tiden måste ha koll och sätta gränser. Jobbigt men nödvändigt. Finns det något mer självbelönande för en hund än att få jaga?!

Tjingeling

3 kommentarer:

Harriet o VIGGO o LUKAS sa...

Hej!
Vi suger som alltid i oss av din kloka kunskap och tar lärdom av din blogg. Hjälp - du slutar väl inte blogga nu när FIXA är ett år!
Vi är förstås nyfikna på hur det går framöver - och håller tassarna förstås.

Vi längtar redan nu till nästa kurs (när det nu blir...).

Ylva sa...

Har skrivit om loyckan på min blogg nu. Vi hörs!

Ylva sa...

Kul när man kan skriva olyckan, eller hur!