tisdag 28 juli 2009

Nya tag!

Nu har vi varit hemma i en vecka och äntligen börjar vi vänja oss vid tidsomställningen. Minns inte att det varit så jobbigt förra gången vi kom hem därifrån.  De sista dagarna har vi tränat både lydnad och vallning varje dag! Det är så härligt att få en paus ibland, då har man dubbelt så mycket energi och lust när man väl börjar igen.

Nu tränar vi tvåans moment för fullt. Fokus denna vecka är fjärrdirigeringen, inkallningen med ställande, samt rutan. Fjärrdirigeringen går jättebra. Vi har börjat öka avståndet och är nog snart uppe i fem meter. Även ställandena vid inkallning går toppen. jag kör med belöning bakom för att få till riktigt fina ställanden. Vi har även tränat mycket på vårt hala trägolv för att hon ska låsa benen vid ställandet. Idag gjorde jag en tiometers inkallning med ställande. Den var supersnygg.

Rutan går lite trögt. Jag använder mig av target och det är det vi tränar på nu. Jag är inte nöjd med hennes targetbeteende. Hon sneglar bakåt och har inte tillräcklig fart mot target. Jag tror att farten kommer att öka när hon blir säkrare på vad det går ut på.  Det är iallafall jätteroligt att koncentrera mig på grundträningen igen. Jag älskar nyinlärning då godiset flödar och jag inte behöver jobba med någon uthållighet. Fixa tycker också att det är skoj!

Över till vallningen. Hela familjen har varit med när vi har tränat. Tjejerna hittar oftast någon som bor på vandrarhemmet som ligger alldeles bredvid intill att leka med. att . Extra springer runt lite som hon vill och Peder engagerar sig i träningen.  Igår vallade vi in fåren från den stora hagen och in i 25:an.  Busenkelt för de flesta kanske, men för mig kändes det stort. Att inte bara träna på rörelser utan att faktiskt få fåren dit jag vill!  Det är så roligt men jag behöver gå på kurs! Jag måste också åka och titta på några tävlingar för att få en tydligare målbild.  

Nu vet jag inte riktigt hur det ska se ut. Jag är ibland osäker på om vi gör rätt eller inte, om något var bra eller inte. Ska jag släppa igenom det ena eller det andra osv.  Vi måste gå på kurs eller ta privatlektioner för att komma vidare.  Men roligt har vi.   Dessutom finns ett mysigt fik alldeles bredvid och bakom hagen ligger Bogesundsslott. Det är såå vackert där ute, och fåren är hur gulliga som helst.

torsdag 23 juli 2009

Nä nu jävlar...

Full av ny energi efter semestern stack hela familjen iväg till fårhagen på kvällskvisten. Nu skulle här vallas!  Våra underbara fårvakter Kicki och Andreas har klippt båda hagarna och dragit dit vatten under tiden vi varit borta. Toppen!

Vi började i 25:an och ja, det gick inte alls. Fixa kämpade på men fåren var tillbaks i sitt gamla beteende att bara springa från hörn till hörn och på så sätt smita undan från Fixa.  Även om jag skickade Fixa att stoppa fåren så snart det bra gick så hann de ändå springa in. 

Jag blev såå frusterade, det gick bara inte. Jag var färdig att gå därifrån och kände mg minst sagt sur på våra dumma får.  Jag hade behövt lite terapi från mina vallningsexperter helt enkelt. Samtidigt kände jag mig förbannad. Skulle jag låta fåren komma undan med detta beteende?

Jag bestämde mig för att fortsätta en liten stund till, men det tyckte inte fåren. Helt plötsligt trängde de sig igenom fårstaketet en efter en ut till den stora hagen. När vi tittade närmre upptäckte vi att de antagligen hade tagit sig igenom där förut, staketet var alldeles uttänjt.  Jag kunde inte låta bli att skratta åt det hela mitt i all frustration. Ibland är får inte så dumma iallafall!

-Nä nu jävlar testar vi i den stora hagen, sa jag till Peder.

Det pirrade lite i magen när jag skickade ut henne i den stora hagen. Peder stod borta hos fåren och jag försökte mig på ett litet hämt. Nu hände något. Fåren såg mycket förvånade ut när Fixa kom farande. Inte fanns det något hörn att gömma sig i i närheten heller.  De var helt klart springiga även inne i stora hagen, men nu kom de inte undan. Efter ett tag lugnade de ner sig. Kanske var de för att de var så anfådda av allt springandet, men på slutet gick det riktigt bra. Vi avslutade med en riktigt lugn och fin drivning då fåren faktiskt inte rann förbi.

Det roligaste av allt var att Fixa var så lugn och lyhörd fastän fåren var springiga.   Hon lyssnade jättebra på mig och gjorde inte en enda tjuvrusning.  Så ikväll känner sitter jag här och känner mig stolt över min fina lilla vallhund. 

Tjingeling!


onsdag 15 juli 2009

Surfing och jul!

Igår var vi i en jättestor julaffär! Lika stor som tre normalstora mataffärer ungefär!  Och för ett julfreak som jag så kunde jag inte låta bli att shoppa lite pynt. Annars surfar vi vidare. Vi är hemma igen på tisdag.

måndag 13 juli 2009

Yngst men sämst!

Idag har jag varit på spinning här i San Diego. Amerikanarna är bara såå trevliga. Alla ville hjälp till, såhär ställer du in cykeln, här finns handukar, osv. Sen öser de på med vänligheter som :

-Oh where you from? I just love your accent!

Här har vi svenskar mycket att lära av. Tänk om vi kunde behandla våra turister och nysvenskar med samma vänlighet, öppenhet och nyfikenhet? Jag kände mig så välkommen.

Det var ett morgonpass och medelåldern var ganska hög. Jag var en av de yngsta där. Hälften av salen var minst femtio år gamla, och flera såg ut att vara i sextio-sjuttioårsåldern. Eller såg ut förresten, jisses vilka vältränade mänikor. Håret må vara grått och skrattrynkorna många, men vilka kroppar för att tala klarspråk. Magrutorna buktade och benmusklerna  imponerade stort!Inget fett här inte!  Sextioåriga damer och herrar i tights och linnen som med friskt humör gav järnet!

Vilken jvla kondition. Det var inget nybörjarpass direkt. Efter en halvtimme började jag känna mig snurrig i huvudet och smått spyfärdig. Jag var tvungen att gå till omklädningsrummet och blöta ner mig med iskallt vatten för att inte svimma. Eter en stund tvingade jag mig upp på cykeln igen!

Nu tog jag det lite lugnare. Det gjorde inte de andra... Där stod de upp och trampade som galningar samtidigt som de tjoade och stod i.  

Jag kände mig lite skamsen efteråt. Yngst och sämst liksom. Samtidigt har jag ju tiden för mig.  Shit vad jag ska vara vältränad när jag är 65! Då ska ni allt få se på magmuskler!

söndag 12 juli 2009

SanDiego!







Här går det mesta i surfandets tecken. Alla knallar omkring i surfshorts och flipflops. Här är det alltid vågor och tjejerna bodybordar i skummet. Igår såg vi vilda delfiner bara hundra meter ifrån stranden, och på "sealbeach" ligger alltid ett gäng sälar och solar sig.

Vi äter alldeles för mycket men väldigt gott, idag blev det blueberry pancakes till frukost.  På morgnarna är det ofta lite mulet fram till ungefär klockan 10, då har jag passat på att springa för att få lite motion. Det är helt underbart att springa längs med stranden med stilla havet som utsikt.

Häromdagen kollade vi in "dogbeach". Här får hundarna springa lösa och folk och jyckar badar tillsammans. Vi har även hunnit med "Sea world",  och att klappa en delfin var en riktig höjdare. 

Vi bara älskar Kalifornien hela familjen och har fullt schema fram tills att vi åker hem. Nu tittar vi på amerikansk TV, känner oss lite lagom sönderbrända av all sol och ganska mätta av all mat!

Stor kram till alla där hemma och speciellt till våra underbara hundvakter. Hoppas att våra älsklingar inte är allt för jobbiga!  Jag känner mig riktigt sugen på att komma hem och träna rutan, fjärren och det andra från tvåan och trean. Även vallningen ska bli kul att sätta igång med igen även om det känns som om jag skulle behöva nån som sa vad jag skulle göra hela tiden.

Imorgon ska vi till stranden och bodysurfa igen, och på måndag är det dags för Disneyland.

Tjingeling!