torsdag 23 juli 2009

Nä nu jävlar...

Full av ny energi efter semestern stack hela familjen iväg till fårhagen på kvällskvisten. Nu skulle här vallas!  Våra underbara fårvakter Kicki och Andreas har klippt båda hagarna och dragit dit vatten under tiden vi varit borta. Toppen!

Vi började i 25:an och ja, det gick inte alls. Fixa kämpade på men fåren var tillbaks i sitt gamla beteende att bara springa från hörn till hörn och på så sätt smita undan från Fixa.  Även om jag skickade Fixa att stoppa fåren så snart det bra gick så hann de ändå springa in. 

Jag blev såå frusterade, det gick bara inte. Jag var färdig att gå därifrån och kände mg minst sagt sur på våra dumma får.  Jag hade behövt lite terapi från mina vallningsexperter helt enkelt. Samtidigt kände jag mig förbannad. Skulle jag låta fåren komma undan med detta beteende?

Jag bestämde mig för att fortsätta en liten stund till, men det tyckte inte fåren. Helt plötsligt trängde de sig igenom fårstaketet en efter en ut till den stora hagen. När vi tittade närmre upptäckte vi att de antagligen hade tagit sig igenom där förut, staketet var alldeles uttänjt.  Jag kunde inte låta bli att skratta åt det hela mitt i all frustration. Ibland är får inte så dumma iallafall!

-Nä nu jävlar testar vi i den stora hagen, sa jag till Peder.

Det pirrade lite i magen när jag skickade ut henne i den stora hagen. Peder stod borta hos fåren och jag försökte mig på ett litet hämt. Nu hände något. Fåren såg mycket förvånade ut när Fixa kom farande. Inte fanns det något hörn att gömma sig i i närheten heller.  De var helt klart springiga även inne i stora hagen, men nu kom de inte undan. Efter ett tag lugnade de ner sig. Kanske var de för att de var så anfådda av allt springandet, men på slutet gick det riktigt bra. Vi avslutade med en riktigt lugn och fin drivning då fåren faktiskt inte rann förbi.

Det roligaste av allt var att Fixa var så lugn och lyhörd fastän fåren var springiga.   Hon lyssnade jättebra på mig och gjorde inte en enda tjuvrusning.  Så ikväll känner sitter jag här och känner mig stolt över min fina lilla vallhund. 

Tjingeling!


2 kommentarer:

Ann sa...

Vad roligt att du fick till det. Hon är verkligen lyhörd så du behöver inte vara orolig. Om det skulle bli ett svårt läge där fåren drar iväg så har hon mkt lättare åt vänster så försök skicka ditåt om du tror att det
är svårt för henne. Vi skickade på små hämt när hon var här och vänster är hon jätte lös och fin i, höger behöver tränas lite mera på så att hon öppnar upp.
Ha det gott
Ann

Ylva sa...

Du skulle inte bara ha lämnat Fixa hos Ann, du skulle ha lämnat fåren också! Som att skicka dem på uppfostringsanstalt ungefär...
Vi hörs och syns snart!