måndag 13 juli 2009

Yngst men sämst!

Idag har jag varit på spinning här i San Diego. Amerikanarna är bara såå trevliga. Alla ville hjälp till, såhär ställer du in cykeln, här finns handukar, osv. Sen öser de på med vänligheter som :

-Oh where you from? I just love your accent!

Här har vi svenskar mycket att lära av. Tänk om vi kunde behandla våra turister och nysvenskar med samma vänlighet, öppenhet och nyfikenhet? Jag kände mig så välkommen.

Det var ett morgonpass och medelåldern var ganska hög. Jag var en av de yngsta där. Hälften av salen var minst femtio år gamla, och flera såg ut att vara i sextio-sjuttioårsåldern. Eller såg ut förresten, jisses vilka vältränade mänikor. Håret må vara grått och skrattrynkorna många, men vilka kroppar för att tala klarspråk. Magrutorna buktade och benmusklerna  imponerade stort!Inget fett här inte!  Sextioåriga damer och herrar i tights och linnen som med friskt humör gav järnet!

Vilken jvla kondition. Det var inget nybörjarpass direkt. Efter en halvtimme började jag känna mig snurrig i huvudet och smått spyfärdig. Jag var tvungen att gå till omklädningsrummet och blöta ner mig med iskallt vatten för att inte svimma. Eter en stund tvingade jag mig upp på cykeln igen!

Nu tog jag det lite lugnare. Det gjorde inte de andra... Där stod de upp och trampade som galningar samtidigt som de tjoade och stod i.  

Jag kände mig lite skamsen efteråt. Yngst och sämst liksom. Samtidigt har jag ju tiden för mig.  Shit vad jag ska vara vältränad när jag är 65! Då ska ni allt få se på magmuskler!

1 kommentar:

Ylva sa...

Ja, där ser man..och vid 60 kanske man har lärt sig att styra en vallhundhund också;) Många kramar till er därborta!