tisdag 19 januari 2010

Konsten att förstöra ett moment på bara ett träningspass!



Glad i hågen hade jag äntligen fixat nya vittringspinnar. Nu skulle här tränas. Träningspasset började med att Fixa kunde markera rätt pinne genom att frysa med nosen vid den. Jag kunde stå på tävlingsavstånd. Samma träningspass avslutades med att Fixa var låg, tittade osäkert på mig och inte gick fram till en enda pinne.

Nä, jag hade inte skrikigt, slagit henne eller korrigerat på något annat sätt än att med glad ( fast ansträngd) röst säga "tokigt" när hon för femte gången sprang iväg och plockade första bästa pinne. Fixa kände att jag var frustrerad för att det blev fel, hon kände det direkt och blev låg.

Att apportera är en sak och att leta är en annan. Att sätta ihop dessa två delar är inte alltid det lättaste. Idag tog vi nya tag. Började om på lättare nivå och utrustade oss med ett glatt humör och mycket blodpudding. Nu gick det bättre. Hon letade upp rätt pinne. Ibland frös hon med nosen vid rätt pinne, ibland tog hon upp den och fick då klick direkt. Hon behövde inte apportera in den till mig.Vi har inget avstånd längre utan har backat ordentligt. Men nu ska här tränas. Skam den som ger sig!

4 kommentarer:

Eva sa...

Känner igen det där...
Fame (mormor) var likadan. Hon hatade (hatar fortfarande men det var ett tag sen vi höll på med lydnad) att inte förstå vad jag ville och då blev hon låg och/eller passiv i stället.
Sen kunde hon göra saker frustrerande långsamt men jag lärde mig att det var viktigare att hon förstod än att hon utförde det med fart.
När hon väl förstod gick det utmärkt att bygga på med fart.

Så kämpa på, det kommer bli kanonbra!

Eva sa...

Just det... när Fame väl hade förstått så gjorde hon aldrig nånsin fel (typ tog fel pinne)

Ylva o India sa...

Samma sak med India när vi kör agility och hon inte förstår. Hon blir inte låg utan stressad och börjar att fara runt och skälla och skrika. Då vet jag att jag har gjort det för svårt eller visat henne för dåligt.

Skriver om ett misslyckat träningspass i ridhuset i min nyligen uppdaterade blogg. Det var någon som påminde mig om att det var dags för uppdatering.....

Sandra sa...

Fick verkligen en aha-upplevelse när Niina visade sin metod med att gömma godis bland vittringspinnarna. Var lite skeptisk till den först, men det funkade så himla bra. Hundarna kom i "leta med nosen-läge" med en gång och gjorde momentet både noggrant och kvickt. Funkade även på Caki som tränats att frysa med nosen innan.