måndag 8 november 2010

Gnäll!

Fixa har alltid varit en pratig hund. Hon pratar när hon är glad och tjuter av lycka när favoritmänniskorna kommer och hälsar på. Ibland skäller hon när jag belönar henne för hetsigt. Men under träningen har hon varit tyst.

I våras noterade jag att hon ibland kunde gnälla i slutet på apporteringsmomenten. När hon gjort en ingång och väntade på att jag skulle ta apporten och belöna henne. Jag tyckte inte det var så problematiskt, hon hade för hög belöningsförväntan i slutet av momenten och jag började försöka komma ihåg att belöna övergångarna mellan momenten istället för slutet av momentet.

Sen i somras satte elitträningen igång ordentligt. Vi uthållighetstränade, kedjade moment och blev kommenderade. Jag noterade att Fixa ibland kunde gnälla när vi ställde upp inför Friaföljet och tävlingsledaren började kommendera oss. "Är föraren redo?" kunde få henne att pipa av förtjusning och förväntan. Fortfarande blev jag inte så orolig. Jag måste helt enkelt träna mer med kommendering och framförallt ändra hennes förväntan på kommenderingen, tänkte jag.

På talanglägret var Fixa något dämpad av miljön. Hon pep nästan ingenting. Nu har hon pipit desto mer, även utan någon tävlingsledare som kommenderar. Hon gnäller mest vid början av fotgåeendet, när jag säger "fot", och vid vändningar på stället. Ja.... ni hör själva. Fixa kan även gnälla till under upptagen i dumrutan och när hon står still i dumrutan.

Det har eskalerat fort som attan och är nu ett problem. Jag kan glömma några höga betyg om hon inte kan hålla tyst. Nu måste jag ta tag i det. Inte blunda för problemet innan det hinner bli mer befäst.

Jag tror att hon till en stor del gnäller pga belöningsförväntan och för att hon har för hög stressnivå. Stressnivån går upp när vi gör fler moment i taget eller vid kommendering som sagt. Jag som alltid tränar lydnaden 100% positivt blir jättefrustrerad och nästan irriterad på Fixa. Inte bra, inte bra alls. Jag har testat olika varianter för att fela henne. Min vanliga felsignal, att lägga henne, att putta till henne på nosen osv.. Min vanliga felsignal känns bäst, men framför allt att jag är konsekvent och inte släpper igenom något, speciellt inte i fotgåendet.

Jag kommer tävla någon elittävling har framöver för att känna lite på klassen, men sen kommer jag vänta tills jag har börjat få lite bukt på gnällandet. Jag kan säkert skrapa ihop ett förstapris med lite flyt fastän hon gnäller, men det är inte det jag är intresserad av. Vi vill ju kvala till SM, och då måste jag få bukt på gnället.

Alla tips mottages tacksamt! Alla frivilliga som vill agera tävlingsledare är jag evigt tacksam mot. Nu ska jag ta tag i gnällandet, så det så!

4 kommentarer:

Eva sa...

Eva och mormor Fame hälsar:

först rejäl uppvärmning med fritt följ, därefter lågmäld men tveklös kommendering, en klart "tråkig" matte med I-kill-you-blick gör henne koncentrerad och tyst.

Jag tror Hedvig fick Troll i tyst-läge genom att skicka bort honom (typ får inte vara med och leka) för att få honom i rätt mode.


Cima med mormorsmor Kellie deltog på många SM och hade också problem med ljud i början av karriären. Hon körde lång uppvärmning, sen vet jag inte om hon tog till nåt mer knep (fråga henne!).

Lycka till!
Eva

Jenny/Nike sa...

Hej!

Tack för inbjudan! Jag hade gärna följt med den 25:e, men jag kan inte ta ledigt. Dessutom ska vi iväg till Boxholm den helgen. Återkom gärna om ni bokar någon mer gång!

Kramar Jenny

Sandra sa...

Hej! Förstår din frustration. Kan maila dig lite anteckningar från pip-föreläsningen.

Anna och Juni sa...

Ja du... det här med gnäll :/

Tycker det är väldigt svårt. Efter lägret har jag kört en del träning med fartig övning följd av lugn och belönar när Juni känns lugn. Funkade ganska bra. Hann inte komma så långt sen blev Juni skendräktig och ännu gnälligare... Men igår kastrerade vi henne.

Har verkligen inte fått det att funka när jag felar henne. Felar du gnället eller känslan innan gnället?

Anna