måndag 22 augusti 2011

Vi börjar komma någon vart...

Jag känner att det går åt rätt håll med både friaföljet och z:at. Idag kedjade jag ett 3 minuter långt frittfölj med z:at och avslutade med första sträckan på inkallningen med belöning för ett bra ställande.

Jag har börjat inse att en bra uppvärmning för Fixa är att först gå ett litet kortare frittfölj med flera belöningar för positionen. När hon börjar komma in i "tänket", eftersom jag faktiskt håller på att jobba om både hennes position och mitt kroppsspråk; så går vi ett långt fritt följ med bara en belöning på slutet. Hon ska vara ordentligt genomarbetad innan vi går in på planen, och jag ska känna att hon är i någorlunda rätt aktivitetsnivå. Att få kommendering de sista minuterna innan vi ska in på plan tror jag också kan vara en bra grej.

Ett ganska bra frittfölj blev det idag. Jag gjorde en liten halvhalt två gånger när hon började tränga i långsam marsch och då rättade hon sig fint. Z:at gjorde jag i vanliga dumrute-ordningen eftersom vi ska tävla snart. Hon kändes lugn och koncentrerad och varken tjuvstartade eller rörde sig under skiftena. I sista momentet, inkallningen hade jag lagt ut en belöning bakom Fixa som hon inte visste om. Jag märkte att hon inte tog i för fullt när jag gett mitt ståkommando och felade henne då och så gjorde vi om. Då gjorde hon ett jättefint ställande och fick då sin belöning.

Det är ju precis så det har blivit på tävling, ett sämre ställande än när vi gör momentet separat. Fram till nästa tävling ska jag jobba mycket både med inkallningen i kedja med belöning, och såklart jobba vidare på detaljnivå och vara noggrann med mina belöningskriterier.

Idag gjorde vi även kedjan vittring-fjärr.vittring-fjärr. Vittringen har känts ganska stabil på träningarna i veckan. Fjärren blir också bättre och bättre. Jag håller på att experimentera lite med att eventuellt byta ord på uppsitten till "upp". Jag tror att det skulle kunna vara något.





måndag 15 augusti 2011

Det var lååångt till Arendal, men oj vad kul vi hade!



Fotograf Marie Linder

Det var långt till Arendal, det går inte att köra snabbt i Norge, och det går inte att köra om eftersom det bara är en fil nästan hela tiden. Jag och Johanna satt och stressade som galningar när vi insåg att färden genom Norge tog dubbelt så lång tid som vi hade trott. Vi kom fram för sent på fredagskvällen, men det gjorde nästan alla andra också så det gjorde inte så mycket.

Och vilket ställe vi kom till! Underbar natur, havet runt knuten. Träningsplaner precis utanför dörren och en konstgräsplan någon minut bort. Härligt! På lördagen skulle vi möta Norges motsvarighet till vår Talangtrupp i en lagtävling, och det pirrade redan rätt skönt i magen.

På fredagskvällen lottades startordningen och jag drog nummer 15, näst sist av alla elitekipage. Det betydde att det skulle bli en ganska lång, nervös väntan innan det blev min tur. Det betydde också att jag skulle missa de andra svenskarna i eliten eftersom jag då var upptagen med egna förberedelser.

Tävlingen gick på en jättefin konstgräsmatta och var uppdelad i två planer. På första planen var det frittfölj, inkallning, rutan och metall-hoppapport. Sen blev det en paus på flera minuter innan det var dags att gå in i ring två. Domaren i den ringen var väldigt pratglad och gav muntliga förklaringar till varje betyg mellan momenten, så det blev lite köbildning där. Mellan momenten aplåderades det en hel del, jätteroligt och bra störning. Alla svenskar hejjade på varandra.

I ring två gick momenten Z:at, dirigeringsapportering, vittringsapportering och så fjärrdirigeringen allra sist.


Innan jag började värma upp hann jag se Karin med Qlura som startade först av svenskarna som nummer sju. De gjorde ett jättefint program och redan då misstänkte jag att det skulle räcka långt...

Jag värmde upp dels genom att göra en ruta med belöning bakom rutan och genom att träna på ordningen i fjärrdirigeringen och Z:at som vi hade fått reda på kvällen innan. Sen gick vi ett långt frittfölj. Strax innan vi skulle in på planen agerade Jenny Morales tävlingsledare åt mig och jag fortsatte jobba med frittfölj. Efter ett tag kändes hon ganska lugn och koncentrerad. I min mage flög det runt ganska många fjärilar i magen vid det laget, men jag var nervös på ett positivt sätt. Laddad helt enkelt.

Under Friaföljet fokuserade jag på att andas lugnt och att gå avslappnat. Det fungerade ganska ok. Jag gick inte heltokigt i allafall. Stundtals gick Fixa riktigt bra. Av Lotta fick jag beröm för våra stegförflyttningar och för språngmarschen och det kändes kul såklart. Stundtals trängde hon och långsam marsch kändes inget vidare, men Fixa var koncentrerad och varvade inte upp sig. Det känns som vi har kommit en bit på väg både med uppvärmningen och med att få ordning på friaföljet, men att vi har en bit kvar tills det blir riktigt fint.

Inkallningen gick som den har gjort på tidigare tävlingar. Några steg för mycket på ställandet. Bra fart och bra igång. Rutan gick jättefint förutom att hon kastade sig ner när jag sa "Stå". Som tur var var det i mitten av rutan. Metallhoppet gjorde hon lika fint som vanligt.

Sen var det dags att gå av planen och vänta tills det var vår tur i nästa ring. Då var det tillåtet enligt de norska reglerna att belöna hunden, så Fixa fick lite lugn godisbelöning innan hon fick ligga och vänta tills det var vår tur igen.

Z:at är jag ganska nöjd med. Helt OK frittfölj. Hon gjorde alla skiften i rätt ordning. Enligt Lotta gjorde Fixa ett konstigt sidskutt vid sättandet och jag gjorde DK med handen vid ställandet. Den kvinnan har verkligen ögon som en hök! Det är såå bra och nyttigt att få höra hennes kommentarer efteråt. Det är guld värt!

På dirigeringsapporteringen tyckte domaren att jag ställde Fixa för sent vid konen. han pratade ju en massa mellan momenten, men det var en av de få saker jag lyckades förstå. Det blev ett omtag och i slutet hade inte Fixa någon lust att släppa apporten.

På vittringen sprang Fixa ut och tog rätt pinne. Sen släppte hon den,luktade igenom resten av pinnarna innan hon tog upp rätt pinne igen. Sista momentet fjärrdirigeringen gick ganska ok. Halvdåligt uppsitt och något framåt på sista skiftet. Trist att vi inte får till en sån fin fjärr som hon faktiskt oftast gör på träning, här måste jag fundera, för samma sak har hänt på alla tävlingar nu i sommar.

Det härliga med Fixa är att hon var totalt fokuserad på mig och uppgiften under tävlingen. Jag upplevde inte att hon blev speciellt störd av miljön. Hon höll ihop fint och jag lyckades hålla nerverna i styr. Sen är det tråkigt att detaljerna blir halvdana men genom denna tävling och de tre tidigare i sommar så har jag fått ett väldigt tydligt kvitto på vad vi behöver jobba med framöver. Jag är väldigt nöjd med Fixas insats, att vissa detaljer blir dåliga på tävling beror ju på mig och vår träning och inte på henne. Det känns som vi kan bli ganska grymma om vi bara kan få allt att stämma samtidigt, och där är vi inte ännu.

På kvällen var det en bra domargenomgång där den pratsamma domaren berättade om vad som var viktigt på internationella tävlingar, och vad som är speciellt viktigt i de enskilda momenet. En jättebra genomgång. Sen var det lite roliga tävlingar med norska laget. Många glada skratt blev det.

Vid prisutdelningen stod det klart att Karn och Qlura hade utklassat de andra ekipagen i elit. Hon vann med god marginal. Tvåa och trea blev två norskor och på fjärde plats kom Fixa och jag. Norge vann lagtävlingen. grattis till dom!

På söndagen tränade vi tillsammans med norskorna. Roligt och en hel del bra tips fick jag med mig hem. Sen började den låånga resan hemåt. Tack Johanna för trevligt sällskap i bilen. Som vanligt efter en helg med talanggänget och Lotta och Anders x 2, är jag taggad till tusen. Oj vad vi ska träna i höst! Grattis också till alla ni andra som gjorde fina insatser, tyvärr så såg jag inte så många, men jag är glad att jag inte missade Jenny och Mini som riktigt glänste i tvåan.



måndag 8 augusti 2011

Förberedelser!


Nu närmar sig landskampen mot Norge med stormsteg. Kul ska det bli och lite nervöst. Tänker som vanligt OM jag bara hade haft två veckor till att träna så hade jag....
Friaföljet är ju som det är, även om det har blivit lite bättre, och dirigeringsapporteringen strular för tillfället. Men har vi lite flyt så kan det gå riktigt bra. Och gör det inte det så är det inte hela världen.

Det är så härligt att ha bra träningskompisar att ringa till när det behövs. Nu är det ju kommendering vi behöver och då är det toppen att kunna träna ihop med andra. Jenny med Mini i lördag, Anna & Juni och Anna & Thorsten igår och Emma och Meg imorgon. Och så en snäll man som ska agera tävlingsledare om en liten stund. Ikväll blir det Frttfölj, Z:at, dirigeringsapportering och vittring.

Min långsiktiga plan att ändra min attityd och Fixas aktivitetsnivå i Friaföljet och Gå-runt-rutan under hösten känns rimlig. Vi har en bra plan och det känns som det går åt rätt håll. Vi håller på att träna in en "ta det lugnt" signal som jag hoppas kunna använda även på tävling om hon börjar att varva upp sig.

I morse när jag var ute och promenerade så sken solen. Men luften var kallare än på länge och luften klar. Några gula löv blåste runt på stigen framför mig. En härlig morgon egentligen med hösten får inte komma än på ett par veckor!