lördag 31 december 2011

Den sista dagen på 2011

Snart är det januari och ett helt nytt oskrivet år ligger framför oss.
Härligt!
Vad kommer hända?
Vad kommer jag tänka när jag tittar tillbaks på 2012?

Nästa år ska jag vara modig! Jag ska följa mitt hjärta och min magkänsla. Jag ska omge mig med vänner och familj som tycker om mig och vill mig väl. Som ger mig kraft och glädje och som jag kan ge kraft och glädje tillbaka till.

I hunderiet ska jag satsa högt! Vara modig och inte vara rädd för att göra bort mig eller för att misslyckas. Jag ska lära mig av erfarenheterna och komma tillbaks ännu bättre! Jag ska tävla på rankingtävlingar och förhoppningsvis tävla på SM.

Nästa år ska jag starta ett nytt företag som jag har planerat länge! Jag ska kasta mig in i det okända och försöka lära mig så mycket som möjligt och satsa allt på att det ska bli så bra som jag tror att det kan bli!

Nästa år ska jag börja hålla lite kurser igen. Många gamla kursare har hört av sig och vill gärna gå kurs igen! Och jag har saknat dem ska ni veta! Nästa år blir det iallafall en grundkurs för tävlingshunden och kurs för de som redan har tävlat officiellt, mer info kommer snart.

2011 har varit ett både kul och stundtals tufft år. Fixa har blivit lydnadschampion, vi har träffat underbara vänner i talanggruppen, tävlat i Norge och avslutat året med två rankingtävlingar. Jag har varit modig och gjort nya saker, kastat mig ut lite och försatt mig själv i obekväma situationer.

Årets bästa känsla fick jag på lydnadstävlingen i Uppsala i november. En balanserad, genomarbetad hund som inte gjorde några stora misstag hade jag med mig. Känslan av samarbete på planen var härlig!

De mest förvånande tävlingen var i söderköping i maj, där jag hade ett litet krutpaket med mig in på planen, efteråt ringde jag och beklagade mig hur dåligt det hade gått och till min stora förvåning så vann vi i ett ganska stort startfält och fick riktigt bra poäng, 293 poäng om jag inte minns fel.

Värsta tävlingen var på hemmaklubben här i Vaxholm. Jag var nog för avslappnad och Fixa var för laddad. Den flamsade vi bort med två nollor. Men den gav också mycket bra information, den gjorde att jag tog tag i svagheter som jag blundat lite för tidigare, och belöningen kom som sagt drygt två månader senare i Uppsala.

Nu ska jag och min härliga familj in till stan och spatsera omkring och mysa. Det ska fikas och inhandlas praliner på NK för imorgon börjar jag följa Runners Worlds nyårsutmaning. En fysisk aktivitet där man byter om till träningskläder ( hundpromenader räknas alltså inte) varje dag under januari. Wish me luck!

GOTT NYTT ÅR KOMPISAR!

torsdag 29 december 2011

December vila....

Efter snart tre veckor med bara motion börjar Fixa trötta på semestern. Men träningsvilan håller på fram till den tionde januari. Då har både jag och Fixa vilat träninshjärnan en hel månad eftersom det var den tionde vi tävlade på Älvsjömässan.

Att tävla där var en rolig upplevelse som gav mersmak! Jag fick också en mängd ideer för hur jag ska lägga upp träningen framöver för att vi verkligen ska kunna prestera i en så svår miljö. Just nu läser jag dessutom en väldigt inspirerande bok " Din gränslösa styrka" av Anthony Robbins. Den handlar just om hur man kan lägga upp strategier för att nå sina mål, kunna prestera så bra som möjligt och att kunna vända svårigheter och misslyckanden till framtida styrkor. Mycket tänkvärt och peppande!

Platsliggningen och sitt i grupp var lite för svårt för Fixa i en så svår miljö, speciellt sitt i grupp när hon hade ryggen mot andra ringen och mot resten av hallen och matte dessutom försvann ut genom en dörr!! Hon var helt klart påverkad men satt kvar. På platsliggningen blev hon väldigt förvånad när jag sa plats, hon hade inte fattat att vi gick in på planen helt enkelt, jag fick säga plats igen och sen hände nåt underligt och faktiskt ganska gulligt. När jag kom tillbaks så låg Fixa fortfarande ner med huvudet men hela kroppen hade liksom glidit ner på sidan, så döm av min förvåning när hon låg som om hon låg och sov!? Jag tror nog mest att det var en tillfällighet, eller var mattan lite halkig? Duktigt att hon ändå behöll hakan i backen tycker jag. Full i skratt blev jag iallafall.

Målet med vår första mässtävling var att jag skulle lyckas hålla nerverna i styr och ge Fixa en bra upplevelse, målet med Fixa var att hon skulle tycka att det var roligt men inte bli lika het som i Smedjebacken.

Momenten var verkligen inget att skryta med, men Fixa kämpade på väl. Frittfölj gick helt ok förutom långsammarsch där hon trängde väldigt mycket, det kan hon ju göra även på vanliga tävlingar så det var inget oväntat. Betyget blev 7,5. Men jag hann njuta av att vi faktiskt tävlade på Älvsjömässan, jag kom tom ihåg att le litegann under frittfölj! Bra av mig! Inkallningen var bra fartmässigt men hade ett dåligt ställande, betyg 7 tror jag.

På rutan var jag nyfiken på om hon överhuvudtaget skulle hitta dit trots publiken som stod bakom. Hon sprang in men var lite för grund. Under inkallningen i slutet lät hon, precis som i Smedjebacken.

Dirigeringsapporteringen är jag jättenöjd med. Bra fart och gripande och inget tugg. Men när hon skulle tillbaks till mig så såg hon mig inte först, så hon sprang mot domaren och sekreteraren istället som liksom stod i jämnhöjd med mig men några meter åt vänster. Jag vågade inte chansa utan ropade på henne igen.

Mellan momenten hade jag henne bara vid sidan och det gick riktigt bra! Hon var inte alls lika utflippad som i smedjebacken, skönt. I ring två strulade det mesta. På fjärren blev det mycket framflytt, vi måste träna fjärr på matta och med publik bakom.

På Z:at var det stadgan som var riktigt usel, men det är ju också vårt sämsta moment så det var inte så oväntat att hon inte skulle klara det i den här miljön. På Z:at ska jag tänka om lite och träna med många häftiga störningar framöver för att få henne att tycka att momentet är roligare, jag tror att hon blir okoncentrerad för att hon tycker att det är tråkigt. På vittringen letade hon duktigt men råkade putta till pinnarna med baktassarna när hon sprang ut. Två pinnar hamnade precis bredvid varandra. Hon nosade och nosade och fick tillslut med sig båda in varav den ena var rätt. Betyg 0 såklart men bra jobbat. Sista momentet var hoppapport och den gjorde hon riktigt fint.

Det var kul att se många fina välarbetade hundar som klarade att prestera i den svåra miljön, men även de väldigt rutinerade hundarna gjorde en hel del missar....och vissa moment blev betydligt sämre även för dem.

We will be back!!! så kändes det efteråt. Fixa var glad och positiv och blev inte låg i den svåra miljön. Jag blev inte dödsnervös, bara nervös. Nu ska här tränas i svåra miljöer och så om nåt år eller så, då kanske vi kan prestera riktigt bra på mässan. Det är Fixas ljud som jag inte vet om jag kommer klara av att få bort, men vi ger inte upp i första taget iallafall.

Jag återkommer på bloggen på nyårsavfton med årssummering och planering av det nya året. Tjingeling!

söndag 4 december 2011

Upp och ner, ner och upp....

Hög tid att uppdatera hemsidan lite. En hel höst har snart gått fylld av hundträning med härliga vänner. Fokus den här hösten har varit att få ner Fixas aktivitetsnivå i Fria följet och att försöka minska hennes ljud vid kommendering. Det har både gått bra och ¨dåligt.

Fixa har fått en mycket bättre fotposition och blivit betydligt lugnare. Vi har tränat mycket långa fotgåenden utan belöningar, det är ingen match för Fixa att gå fem minuter frittfölj utan belöning när vi tränar själva. Med hjälp av Lotta Linusson har jag förändrat mitt sätt att gå och jag går nu själv betydligt lugnare och mer avslappnat. På Marias kurs har jag som vanligt fått toppenråd om det mesta. Ett till talangläger har det blivit också, det bästa med talang har varit alla nya vänner och kontakter jag har fått.

Och så till tävlandet då....för fyra veckor tävlade jag i Uppsala. Jag cyklade med Fixa på morgonen och värmde upp henne väldigt ordentligt innan start. Mycket frittfölj med väldigt lite belöning. Känslan på tävlingen var underbar. Fixa var lugn för att vara henne och gjorde inga stora missar. Dumrutan var undantaget där hon gnällde. Jag kände verkligen att hösten strategi hade lyckats för att få en lugnare hund på tävlingsplan. Det vi hade jobbat på med både aktivitetsnivån, och detaljer som att inte tugga, klara en snygg fjärr i slutet på ett program hade givit resultat. Det kändes härligt!

Så igår var det då dags för vår första rankingtävling. I torsdags var jag i inomhushallen i Kungsör och körde igenom hela eliten utan belöning. Sista veckan körde vi hela programmet flera gånger och fortsatte dessutom att jobba med detaljer. På fredagskvällen åkte jag upp till Smedjebacken tillsammans med Peder. På kvällen tränade vi i hallen. Känslan var helt ok.

Lördagmorgon. Jag gick upp och sprang med Fixa och sen åkte vi till hallen vid halvelva. Väntan blev lång... Jag drog startnummer 25 och vi fick inte göra programmet förrän strax efter klockan fem. Tidigare på dagen gjorde vi gruppmomenten. Fixa kändes lugn och samlad och vi fick 10or på båda momenten. Efteråt kände jag mig riktigt laddad men efter ett par timmar var det svårt att bibehålla den känslan. Det var också svårt att veta hur jag skule värma upp när tävlingen drog ut på tiden. Försökte köra igenom Fixa ordentligt. Man var tungen att värma hunden ute och vid det laget var det mörkt och regningt ute. Fixa blev kall och blöt och vi tog några svängar i bilen för att värma upp oss emellanåt. Så här i efterhand var hon alldelles för trött när det väl var vår tur att starta.

Vi värmde upp med ännu mer Frittfölj och sen var det vår tur. Fria följet började med språng marsch, ett kul frittfölj men svårt för Fixa som går i gång lite på språng marsch. Jag kände direkt att att hon blev väldigt het. Jag tyckte ändå att frittfölj kändes ganska ok, och domaren var nog lite döv för vi fick betyg 8 trots några små gnäll, men än så länge ganska tysta och bara några få.

Min plan var att bara fortsätta friaföljet till z:at och inte berömma henne alls. Jag klappade henne bara lite lugnande. Då började jag känna att hon började bli alldelles för het och jag blev väldigt stressad över det. På Z:at gjorde hon enligt Peder de två sista skiftena bra och det första skiftet (stå) riktigt dåligt. Desutom lyckades jag gå åt fel håll!?! så tävlingsledaren fick diriegera mig tillbaks. Jag tror att domaren var lika trött som jag för konstigt nog fick jag betyg 8,5? Väldigt underligt.

I inkallningen har jag börjat lämna Fixa med hakan i backen, så även denna gång. Men när jag vände mig om så låg hon inte så. Inkallningen var helt ok, men hon började sacka lite innan stå. Betyg 9.

Nu var det dags att gå till nästa ring. Vi det laget hade jag en galen hund bredvid mig som skällde upphetsat och var totalt uppvarvad. Det var några sekunders väntan och jag lade henne ner och försökte få henne att lugna sig. Även när jag valde apporter så fick hon ligga ner. Det hjälpte inte det minsta.

Nästa moment var rutan. Bra konskick men hon hamnade lite utanför rutan, vid sidan av den. Jag dirigerade in henne med ett nytt "rutan" kommando och det gick bra. När jag kallade in henne så tror jag att hon tjöt lite medans hon sprang, och sen var hon framme hos mig på en tiondelssekund. Betyg 8,5.

På dirigeringsapporteringen tyckte jag återigen att konskicket var bra. Sen gick hon mot fel apport och jag lyckades tillslut dirigera henne så hon tog rätt. Det är jag lite stolt över faktiskt, att jag inte gav upp. Men det var nog inte direkt snyggt. Betyg 5.

Mellan momenten i andra ringen försökte jag få henne att gå vid sidan och jag berömde henne överhuvudtaget inte, trots det kändes hon som en bomb som höll på att explodera. Hon gnällde hysteriskt mellan momenten med faktiskt inte i momenten förutom i rutan.

Metallapporteringen tyckte jag gick jättebra men det blev bara en 8 i betyg. Sen var det dags för vittringen och då hände något mycket märkligt. Trots att jag gjorde mina vanliga förberdelser kändes det inte som hon fattade vilket moment det var hon skulle göra. När jag vände ryggen mot apporterna tittade hon inte på tävlingsledaren utan lyckades på något sätt titta på mig, hon hade liksom huvudet på fel sida. Jag kan meddela att hon såg mycket förvirrad ut. Jag var rädd att hon inte skulle springa till vittringspinnarna alls. Men när jag kommenderade sprang hon ut till dem lite oegagerat och fick faktiskt med sig rätt pinne in. Duktigt med tankte på att hjärnan var någon helt annanstans. Betyg 8 även där.

Sista momentet var Fjärdirigering. Jag är jättenöjd med hennas utförande, hon gjorde skiftena fint. Betyg 8,5
På något sätt kom vi faktriskt på tionde plats av 33 startande. Det hade jag varit toppennöjd med om inte känslan hade varit så urusel.

Jag älskar den där lilla galna hunden och kunde inte låta bli att skratta när vi kom hem vid elva på kvällen, dödströtta. Mina föräldrar hade varit barnvakter och när Fixa fick syn på dem så blev hon lika överlycklig som vanligt, och lät lika mycket som vanligt. Hon nästan skriker när hon blir lycklig, och kanske är det inte så konstigt att det inte är så lätt att få henne att vara tyst på tävling när hon snackar och uttrycker sina känslor med ljud mest hela dagarna...

Nu deppar jag lite och sen ska jag göra upp en ny plan. Får se om det blir någon tävling på Älvsjömässan nästa helg. Tjingeling.