måndag 3 december 2012

Fullt upp.

I soffan högst uppe på alla prydnadskuddarna. Där trivs prinsessan på ärten bäst.
Och så blev det december, och snön kom med dunder och brak. Och som för de flesta andra familjer med barn i skol- och dagisåldern börjar en hektisk med trevlig månad. Låter lite bilder av varierande kvalitet illustrera vad jag har haft för mig senaste veckan.

Det som inte finns med är Ponyos andra möte med får, hos Eva i tisdags. Nu var hon väldigt intresserad. Det ska bli kul att komma igång i vår. Förutom Evas fina Hassel, som för övrigt såg fantastiskt ut med fåren, så fick vi träffa andra kullbrorsan Kjapp med husse Kenth också.  Dessutom blev vi bjudna på en härlig lunch samtidig som det började snöa utanför. Julkänsla!

Härliga kalla promenader i strålande sol. Ponyo tror att hon leker med Fixa-så är inte fallet:-)

Cupcakekalas för ett gäng trevliga vaxholmstjejer. Kanske en blivande tradition.

Jag blev löjligt stolt över min snögubbsmuffins!

Nells klass bjöd på adventsshow och fika. De var såå duktiga!


Så fort vi har några minuter över tänder vi ljus och myser med en kopp te framför brasan.

måndag 26 november 2012

Rävungen


Rävungen börjar bli stor. Benen är långa och kroppen gänglig. Hon är snabb, riktigt snabb nu. Idag när vi var i Täby Centrum så kändes det plötsligt nästan som hon var en unghund. Slängde sig hit och dit i kopplet i  början och ville hälsa på alla, men efter några minuter kunde hon ta det lugnare och fokusera mer på mig. Hon är min underbara lilla rävunge som charmar alla som kommer i hennes väg.

I tusen bitar

Ibland känns det som om jag skulle behöva kopiera mig själv i massor med kopior. Alla vill ha en bit av mig, hela tiden och ingen blir någonsin nöjd. Alltid har jag dåligt samvete för någon hund eller något barn, eller något annat.  Försöker intala mig att mina hundar har det tusen gånger bättre än de flesta andra hundar, men vad hjälper det när man får de där sura blickarna....och så mina underbara tjejer som absolut inte får hamna i skymundan pga av hundarna...

Ja det är mycket nu som ni nog förstår, eller kanske tänker ni att hon får väl skylla sig själv som skaffar tre hundar?!  Sen mitt i allt ihop ska jag försöka komma ihåg vad jag själv vill också, och vad JAG behöver, inte bara alla andra. Fy vilket gnälligt inlägg, jag ska skärpa mig. Det brukar hjälpa att springa så det ska jag göra.  Hi, hi då kommer jag ha en missnöjd valp som inte får följa med dock.

Ha en bra dag alla!


fredag 23 november 2012

Åh andra sidan...

Bild Malin Wijk

.....så har monstervalpen blivit väldigt duktig på väldigt många sätt den senaste tiden. Kissa eller bajsa inne har hon inte gjort på snart en vecka nu. Komma med leksaker går också riktigt bra. Igår kom hon med flera bollar till mig spontant och och ville att jag skulle klappa henne. Som en riktig retriver!  Helt plötsligt går det utmärkt att slänga iväg en kampleksak eller en boll, hon kommer som ett skott ända in till mig. Gulle!

torsdag 22 november 2012

Men hallå!!!

Klockan är tio över tre och det är nästan mörkt!
Hur deprimerande är inte det. Kylan står jag ut med,  regnet likaså, men det här jvla mörkret gör mig tokig. Dagen blir så kort och aktiviteterna så begränsade, speciellt för oss utomhusälskare!
Tur at vi kan börja julpynta snart och i december ska jag och tjejerna pyssla loss ordentligt. Måste till IKEA och köpa massor med ljus!!! Och nästa vecka ska jag inhandla hyacinter, amaryllis och lingonkransar.
Ojdå, nu blev jag genast på bättre humör.
Förresten Ponyos bur har blivit för liten, tips på bra billiga texitlburar någon? Och en sån där sele där kopplet sätts fast där fram skulle jagbehöva också, tydligen väldigt bra på dragdjur ( inte halti alltså). Var kan jag köpa en sån?
Tjingeling!

Idag var det Fixa och jag!

Efter den dåliga känslan i hallen i tisdags, så gjorde jag det lätt för oss idag. Ville Fixa använda benen så skulle hon få göra det. Minimalt med belöningar och massor av springa stod på schemat. Efteråt var hon riktigt andfådd och törstig-och väldig, väldigt nöjd.

Ruta,  Metallapport,  Dirigeringsapportering, Vittring, och fjärrdirigering. Både som enstaka moment och i olika kedjor. Allt sitter faktiskt riktigt fint trots minimalt med träning sedan i juni. Visst behöver vi finslipa lite, konskick, placering i rutan osv, men på det stora hela såg det bra ut.

Testar mig fram hur jag ska kunna bekräfta henne tävlingsmässigt utan att det blir en massa pip. Jobbar nu med en mening som aldrig leder till belöning utan bara är glatt bekräftande, det ska inte finnas någon förväntan på belöning alls när jag säger "Vad duktig du är" Jag laborerar även med lugnande signaler (gäspningar) och testar om det kan påverka henne. Ha, ha tänk vad envis man är egentligen:-)

Avslutade med frittfölj med kort koppel. Mycket bättre känsla än i tisdags och en hund som flämtade pga anfåddhet och inget annat. Ha, ha kanske är det uttröttningsmetoden som fungerar? Nä just det, har redan prövat det. Minns för två år sen när jag först sprang med Fixa och sen vallade, och sen skulle vi tävla på hemmaklubben direkt efteråt. Hjälpte det? Inte mycket.

Idag var det i alla fall skönt att främst jobba med fartmomenten så att både hon och jag slapp frustrationen och känslan av misslyckande som jag är övertygad om att hon också känner av när jag är missnöjd även om jag inte direkt säger nåt. Det bara ryker lite ur öronen på mig:-)


onsdag 21 november 2012

Ett långt inlägg om ditt och datt!

Honey-vilken älskling, en av våra träningskompisar!

För det första så har min söta valp  förvandlats till en virvelvind på promenaden och en klätterapa inomhus. Nyss gick hon bakom mina fötter ute, nu är hon snabb och fladdrar omkring överallt samtidigt.  Inomhus har hon upptäckt grejer högre upp, på fönsterbrädet, på matbordet, på byrån. Glas och ljusstakar har åkt i backen, blomkrukor.....  Plötsligt står älsklingen på matbordet och ser väldigt nöjd ut.  Undrar hur det går med julgranen i år?!

För det andra var vi ju på kurs hos Ditte i helgen.  Ponyo skötte sig utmärkt, kunde tom ta det ganska lugnt när de andra hundarna jobbade.  Hon klarade att jobba med mig trots att vi ofta tränade med alla valparna samtidigt på en ganska liten yta.  Jag fick bra tips på apporterings och frittfölj träningen.  Ditte använder sig av en lastpall för att tex träna in stegförflyttningar. Jag även fått väldigt många bra tankar angående passivitet och aktivitetsnivå som jag kan applicera både på Fixa och Ponyo.   Efter kursdagarna märktes det att Ponyo var dödstrött. Då tog energin slut och hon var helvild, ganska förståeligt. Vi somnade som stockar vid nio på lördagskvällen och då orkade Ponyo  fram till lunch på söndagen. Sista timmarna var vi med och bara tittade på.

I tisdags var vi i inomhushallen och tränade igen.  Fixa har nu löpt färdigt och är som vanligt ovanligt pipig efter löpet. Och jag blir fullständigt tokig av hennes ljud och tappar nästan träningslusten. Det kommer bli kastrering när hon är inne i en bra fas igen efter löpet. Med hennes navelbråck så går det ju ändå inte att ta valpar efter henne.  Jag funderar just nu också  mycket på Fixas fortsatta träning. Och jag har beslutat mig för att ta tag i hela hennes akitvitetsnivå mer långsiktigt. Hon är bara fyra år och jag struntar i om det inte blir något sm nästa år. Jag vill få det att hålla långsiktigt och om vi går ut och tävlar nu kommer jag motverka mina långsiktiga mål.  Jag har ju fått mina tidigare sm-poäng med en för het hund så jag vet att det går, men det känns inte kul när hon inte är i harmoni. Så nu jobbar vi långsiktigt. Hon kommer kanske vara på topp när hon är tio:-)

Att ta en lång träninspaus och bara valla var bra för mig, men så här i efterhand kan jag konstatera att det inte var bra för Fixa. Hon hade blivit ännu hetare när vi satte igång att träna igen efter uppehållet och den tid och möda jag hade lagt ner året innan på att få henne lugnare, och som gav resultat på de två sista tävlingarna var som bortblåst. Pust. men skam den som ger sig.

För att fortsätta berätta lite om Ponyo så gör hon göra mig vansinnig  några gånger per dag för tillfället. Toarullar rullas upp, vaser åker i golvet, Nells ny köpta tomte pulveriseras....och sen så tittar hon på mig med den där underbara blicken, och jag bara smälter. Hon ser så oskyldig ut. Tur att hon är så himla rolig att träna med det lilla monstret.

Monstervalpen med den oskyldiga blicken



måndag 19 november 2012

Vallning är en farlig sport...


När jag kom hem från helgens kurs väntade ett mindre trevligt brev på mig ifrån husläkaren.

......MR visar att främre korsbandet har gått av.....

Suck. Vet inte riktigt vad det innebär ännu, ska till ortopeden för att få mer info.

Läste lite om det på nätet...att hoppa upp och ner och stampa frö att skrämma fåren stämmer rätt bra överens på beskrivningen nedan. Har ett minne av att jag landade med sträck knä och då small det till i knäet. Det var inte skönt alls kan jag meddela.

Orsaker till främre korsbandsskada
Situationen som orsakar en skada
på främre korsbandet kan beskri- vas som en häftig inbromsning där riktningen ändras och/eller att det sker en tvär vändning, landning med nästan fullt sträckt ben (höft och knä), vridning och valgisering av knät med foten i marken och knät nära full sträckning. Belastningen vilar då på hälen, knät befinner sig ofta framför kroppen, och överkrop- pen lutar bakåt. Andra mekanismer som kan utlösa skadan är över- sträckning i knät eller en kraftig böjning.  



fredag 16 november 2012

Sötchock!

Fotograf Malin Wijk

Morgonrutin

Ponyo och Extra har en morgonrutin. De leker varje morgon medan vi andra äter frukost. Lugnt och lagom och utan hets.  Extra styr leken och hon är Ponyos största idol. En blick och Ponyo vet att det är färdiglekt. Men Extra har barnasinnet kvar och tycker det är jättekul. Det är nåt visst med retrivers, de har ett sånt underbart sinnelag!




torsdag 15 november 2012

Hundig vecka...för ovanlighetens skull:-)

Måndag: Valpkurs på Värmdö. Vi tränade på hundmöten på promenaden, mycket nyttigt!
Tisdag:   Inomhusträning i Arninge med Sofia, Mia och Jenny. Första tävlingsträningen!! med Ponyo, och Frittfölj, z:at och Fjärren med Fixa
Onsdag: Fick det räcka med en skogspromenad med Ponyo där jag lyckades gömma mig för henne två gånger!! Och hon blev rätt skärrad. Sen höll hon sig riktigt nära mig resten av promenaden.  Och kors i taket, en springrunda med Fixa och Extra.
Torsdag: Inomhusträning i Arninge med Annika.
Lördag och Söndag: Tävlingsinriktad valpkurs hos Ditte i Motala.

Väldigt skojig vecka med andra med andra ord!

Något som också gjort mig väldigt glad är att jag har lyckats springa med mitt knä! Prövade för två veckor sen och då gick det inte, men nu har jag känt mig lite bättre. Prövade i tisdags med en liten pluttrunda på tre km i snigeltakt, och det gick! Det gjorde mig på löjligt gott humör! Och igår sprang jag igen, innan jag åkte iväg på magnetröntgen av knäet. Nu vågar jag hoppas på att den kanske inte är så farligt ändå. Vore så underbart att kunna springa regelbundet igen.  Jag blir så glad av att springa och då försvinner nog mina fyra extra kilon som har satt sig på mig sen jag skadade mig för 8 veckor sen ganska snabbt.

Sluta fota nu matte, jag vill träna!

söndag 11 november 2012

Grattis Sandra!

Idag följde jag med Sandra till Haninge bk där hon skulle debutera i klass tre! Bilden är från i våras, idag var det rått och kallt och riktigt trist väder. Vide och Sandra gjorde en strålande insats med bland annat  tior på sättande under gång, vittring och hoppapport, och en nia på inkallningen som resultat.

Helhetsintrycket var ett lugnt och balanserat ekipage med fint samarbete på plan. Ingenting syntes av de svårigheter med miljö och andra hundar som Vide egentligen har och framför allt har haft. Jag njöt när jag såg dem tillsammans, det såg så lätt ut. Själv vet jag ju vilket jättejobb Sandra har lagt ner för att få det att funka så bra som det faktiskt gör idag.

Men det där som vissa tror att alla BC:s skulle vara superlätta att träna och tävla med, det stämmer verkligen inte.  Men är man bara som Sandra är tillräckligt envis så kan det gå bra ändå! Super bra jobbat båda två!

Ponyo blev dagen till ära återigen förväxlad med en väldigt storvuxen sheltievalp. Och eftersom det inte direkt är min favoritras så har jag svårt att ta det som en komplimang:-) Sheltivalpen fick iallafall väldigt bra miljöträning med en massa hundmöten och passivitetsträning i klubbstugan. Hon skötte sig som vanligt väldigt bra.

lördag 10 november 2012

Hur jag tänker...


Sjätte valpen... och visst funderar man. Vad har jag gjort tidigare som har varit bra? Hur kan jag bli mer genomtänkt?  Ett av mina mål med Ponyo är ju att kunna tävla i stökiga miljöer som tex mässhallar. Vad behöver hon ha med sig för att klara det?

MILJÖ
Jag tror på att lägga jättemycket tid på att ta med henne på konstiga ställen, vänja henne vid hög ljudnivå, konstig akustik och hala golv. Göra henne trygg i sådana miljöer. Nu knatar vi mest runt på alla möjliga och omöjliga ställen, och så får hon lite godis då och då. Jag försöker också leka med henne i stökiga miljöer, och inte att förglömma, träna passivitet även där.  Så ofta som möjligt får hon därför hänga med nu.  Till stan, till Ulriksdal där hundarna får vara med i restaurangen, in i varuhus,  tågstation, på fik osv.

PASSIVITET I SAMBAND MED TRÄNING
Passivitet i tränings situationen.  När jag tränar med Ponyo försöker jag tänka på att ta pauser då hon ska bli helt avslappnad, kunna gå ner i varv. Igår när vi var i Arningehallen, så tränade vi naturligtvis lite, men lika viktigt är det att hon kan ligga i mitt knä och titta på de andra hundarna utan att vara spänd i kroppen. Att vi kan ta pauser mitt i träningen där målet är att hon så snabbt som möjligt ska gå ner i varv.  Det här kommer jag sen försöka använda mig av när jag vill reglera hennes aktivitetsnivå beroende på vilket moment hon ska göra.

INTE UTSÄTTA HENNE FÖR SITUATIONER HON INTE KLARAR AV
Här måste jag naurligtvis testa mig fram, men ett exempel är härom dagen när hon fick följa med när jag skulle hämta Nell på fritids.  Att hålla fokus på mig i stökiga miljöer klarar hon fint när det bara är hon och jag. Men att promenera från fritids med de andra hundarna, och med flera barn som gärna vill klappa osv, och som springer runt och hit och dit, det gör henne jättestressad och sjövild. Hon kan inte hålla fokus. Är det egentligen viktig för mig att hon ska klara den situationen, eller drar jag bara upp hennes stressnivå? Ponyo är en högtempererad hund, och hon kan bli en riktigt stressad, jobbig bordercollie och jag inte passar mig.  En del situationer är viktiga att lära henne att klara av, andra kanske vi istället ska undvika?  

UTHÅLLIGHET
Jag kommer tidigt träna henne på att orka jobba längre innan belöningen. En nackdel med klickerträning är att belöningsfrekvensen är extremt hög i början. Och att trappa ner från  20 belöningar på en minut som det ofta blir vid nyinlärning, till  en belöning efter 15 minuter, är en ganska drastisk nertrappning. Görs inte det metodiskt och planerat kan det leda till en väldigt frustrerad och stressad hund.  Jag kommer redan nu att börja lägga ord på helt oviktiga beteenden bara för att kunna få henne att göra flera saker i rad innan belöningen kommer.

ÄLSKA ATT TRÄNA
Det är egentligen priorotet nummer ett, att Ponyo ska älska att träna och leka med mig. Att jag ska vara överst på hennes lista över vem som är roligast att umgås med. Vi jobbar mycket med att leka ihop. Med leksak och utan. Jag har som jag tidigare skrivit som mål att hon ska blir bra på att komma tillbaks med grejer, och där är vi inte ännu. Men hon gillar att leka med mig även med störningar runt omkring



torsdag 8 november 2012

Irriterande

Har två löptikar hemma för tillfället, varav den trefärgade är ytterst irriterande. Kan inte äta, vankar omkring och gnäller, tittar uppfodrande på mig och gnäller, ligger för sig själv och gnäller.....ser ytterst sorgsen ut. Vill bli utsläppt på tomten när hon är inne, vill komma in när hon just blivit utsläppt.

Note to self:  Ta inte med hundvalpen när du ska klippa dig och färga håret. Det blir liksom inte så avslappnande. Dessutom är det jobbigt att springa ut med frisörsskynke och handduk om håret och försöka övertyga Ponyo om att man visst kan kissa på asfalt. Jag lyckades inte kan jag meddela, tre timmar höll hon sig.  Det blev en lång kiss när vi kom till Humlegården.

onsdag 7 november 2012



Att hinna njuta.
Av valpen.
Ligga på golvet och mysa med henne varje dag.
Klappa och pussa hennes lena, varma valpmage.
Borra in näsan i den mjuka pälsen i nacken för att känna om hon  fortfarande doftar lite valp.
Rysa av välbehag när hon buffar in sitt lilla huvud i min tröjärm.
Låta hjärtat smälta när hon tittar på mig med sin nyfikna, sammetslena blick.
Njuta av den här korta, intensiva, ljuvliga tiden som aldrig kommer tillbaks.


Hundläger

I sommar så skulle jag vilja gå på hundläger. Jag skulle vilja ha Jessika Svanljung som undervisade om Helhetsträning och uthållighetsträning och Siv Svendsen som undervisade om nyinlärning och moment.
Ett tredagarsläger med boende i mysig miljö och god mat som ingick i priset. Hur mysigt vore inte det? Tänk om man kunde ordna ett sånt läger? Visst vore det kul?!

tisdag 6 november 2012

måndag 5 november 2012

Ledig dag som blev ombokad och fullbokad!

Trots lite ändringar i sista sekunden så blev den här dagen en riktigt bra, men väldigt fullbokad ledig dag. För Ponyo har det blivit mycket miljöträning. Hon har varit med inne i stan både på dagen och kvällen. Vi har hängt på NK och i den nya Moodgallerian, och nu ikväll medan Molly dansade var det sushi på västermalmsgallerian som gällde, och Ponyo är med på noterna.

Hon är härligt kavat och världsvan nu och håller fin kontakt med mig även när det är mycket folk runt omkring. Hon började tom erbjuda frivilliga "Hoppstå" mitt bland allt folk. Och bäst av allt, när jag stod i kön och skulle köpa sushi så lade hon sig ner och tog det lugnt!!!

Det är lusitgt det här med hur observanta hundar är på vårt kroppsspråk. Jag klickertränar ju mina hundar och väntar med att lägga på signal på beteendet. Jag tycker det är viktigt att hon erbjuder beteenden frivilligt, att hon lär sig att jobbs för sin belöning och inte bara passivt låter sig lockas runt.
Men det där med signaler, det finns ju andra än bara ljud. Står jag upp erbjuder Ponyo hoppstå, sitter jag ner blir det ligg om mina händer är lite längre ner och sitt om de är lite högre upp, för så har jag gjort helt omedvetet.  Nu kommer jag börja variera min position så att hon verkligen lär sig repetera det hon har fått klick för.

Idag jobbade hon på jättefint utan frustration när klicket uteblev, istället jobbade hon på lite hårdare. Och oj vad glad hon blev när jag plockade fram pallen! Hon studsade vid min sida och kastade sig upp med frambenen så fort jag ställde ner den. Nu får jag in henne hela vägen till sidan på två klick nu. Duktig Ponyo.

Under hoppstå har jag nu börjat lägga in omvänt lockande också. Ibland blir det klick direkt när hon landar med framtasarna, och ibland blir det omväntlockande, och när jag ser att hon medvetet håller tassarna stilla så kommer belöningen.

Har jag sagt att valpträning är det roligaste som finns?
Förresten , ni runt 150 som läser min blogg dagligen, tycker ni att det är kul när jag lägger ut filmer, eller är de av lite för dålig kvalitet rent bildmässigt så jag lika gärna kan skippa det?

söndag 4 november 2012

På jakt efter en avknapp!

Ponyo har inte hittat sin ännu! Det märktes speciellt igår när vi var hos mina föräldrar på middag och jag hade inte fått med mig någon bur eller komposthage.  Hon var överallt hela tiden, på alla grejor, alla skor, på folks ben.... När jag lyfte upp henne i soffan och tvingande henne att ta det lugnt så tog det lååång tid innan hon slappnade av. Det skulle pipas, gnällas och kämpas emot först.

Samma sak nu på morgonen, när hon börjar bli riktigt vidrig och framför allt terrorisera  Nell och Fixa, då vet man att hon har blivit  trött. Men istället för att sjunka ihop i en liten trött hög och somna som mina andra valpar har gjort så far hon runt, mer och mer ju tröttare hon är.  Peder lyfte upp henne och stoppade henne i komposthagen, och då somnade hon som en stock på ungefär 10 sekunder. Och där ligger hon nu och snarkar gott!

När vi ändå är inne på saker som vi är dåliga på så kan jag meddela att komma med grejor-träningen inte går något vidare.  Hennes första tanke om hon har en boll eller leksak är att sticka iväg med den.  Jag försöker arrangera situationer, på begränsade ytor där vi tränar att om hon kommer i närheten av mig med en boll så kastar jag genast en ny, och när vi är i skogen där hon är lite osäker om hon är med mig själv, så låter jag henne vinna dragkamp och sen sticker jag iväg åt andra hållet varje gång. Då kommer hon som ett skott, men rätt ofta har hon tappat grejen på vägen..

Jag försöker också undvika att ta saker ifrån henne i vardagen, men det är inte direkt lätt att applicera på hela familjen när hon sticker iväg med favoritnallen eller nåt liknande. Hoppas jag får lite bra tips angående detta när jag ska gå på kurs hos Ditte om två veckor.

Annars då? Fortfarande världens sötaste goaste lilla valp, numera med rätt långa ben:-)

lördag 3 november 2012

Mera film!

Stadga, lyfta sked och runda föremål är lite av det vi tränar på just nu!

Jag försöker växla mellan aktiva och mer passiva beteenden. Jag måste ständigt påminna mig själv för att inte glömma de lugna övningarna:-)


fredag 2 november 2012

Andra pallträningspasset med PONYO!



Nell har varit snäll och filmat lite träning med Ponyo idag. Här kommer andra passet på pallen som är början till en utgångsposition vid sidan. Imorgon lägger jag upp två filmer till.

Såg ett smakprov från fotograferingen i onsdags med Malin, nu blir jag ännu mer nyfiken på att se resten av bilderna! Visst är den underbar!

Euforisk!

Finns det något roligare än att träna med en valp? Inte mycket om du frågar mig. Möjligtvis en riktigt härlig lång resa till något varmt och spännande land, men så här i vardagen så slår valpträning allt!

Igår tog jag fram barnpallen  som jag använde för att lära Fixa ingångar med. Jag kunde inte hålla mig längre, jag var nyfiken på hur snabbt Ponyo skulle fatta.

Jag tog fram pallen och Ponyo nosade lite på den. Jag klickade. Sen var det som om hon glömde pallen och bara nosade vid sidan om. Jag lyfte upp pallen och satte snabbt ner den igen. Vips så stod Ponyo med ena tassen på pallen. Klick! Andra tassen på pallen! Klick igen!

Två minuter senare hade Ponyo gått upp på pallen flera gånger och dessutom börjat förstå att hon ska röra på baktassarna! Jag höll på alldeles för länge egentligen, men det var så kul att jag inte kunde sluta! Och Ponyo tyckte också det var kul-och gott. Hon gillar kycklingkorv.  Hon är så lättlärd! Det är en fröjd att träna henne!

Nu ska här storstädas, och sen blir det ett liten pallpass med Ponyo igen. I eftermiddag kommer Ylva och mina får flyttar till Singö så innan hon kommer är det dags för höstens sista vallningspass på hemmaplan.  Som tur var verkar hagproblemen ha löst sig inför nästa säsong, så det blir ett gäng ulltottar för mig i vår också!  Härligt!

måndag 29 oktober 2012

valpkurs

Nu på förmiddagen har jag och Molly varit på valpkurs med Ponyo. Det är Nina som driver Lyckliga hundar som håller kursen. Nina har en inomhuslokal i Hemmesta på Värmdö som är alldeles lagom stor för en valpkurs.
Det här är ingen special valpkurs för oss träningsnördar, utan en alldeles vanlig valpkurs för vanliga hundägare. Raser som Ponyo aldrig har sett eller träffat förut, nu har hon träffat dvärgsnautzer, dvärgpudel, yorkiterrier och en labbevalp.

Jag blir alldeles lyckliga för att hon koncentrerar sig så bra med andra valpar nära inpå. Visst är hon intresserad, men det är inte svårt att få henne att fokusera på mig istället. Vi tränade mycket på att leka nära inpå de andra valparna idag. Pompan var duktig!

Om ni undrar varför det har varit så dåligt med bilder i bloggen på sistone, så beror det på att I-phonen är trasig och jag istället har en lånetelefon just nu.  På onsdag kommer jag dokh att få många fina bilder på Ponyo, för då kommer Malin Wiijk hit och ska fota både barn och hundar. Det ser jag verkligen fram emot.


torsdag 25 oktober 2012

Hade vi gjort vp:t idag hade det gått finfint!

Körde två vp-banor idag och jäklar vad bra det gick. Ok hämt, kanske något kort. Bra framdrivning på linjen och alla får på rätt sida om pinnen. Bra linje till de första grindarna och helt ok drivning till nästa grindpar för att vara oss.  Fixa fick stoppa fåren så att jag kunde linka till fållan i lagom tempo och sen fick vi in dem på första försöket.

Kanske efteranmäler jag mig till ett vp som går nästa helg. Det finns platser kvar! Varken springa eller stampa kan jag göra, men kanske kan det gå ändå?

onsdag 24 oktober 2012

Att bygga in rätt känsla i momentet.

Något som jag tänker mer på nu än när jag började träna med Fixa är vilken känsla jag vill att Ponyo ska ha när hon gör ett visst beteende.  Även om något utförs jättesnyggt och korrekt så kan det bli problem när man börjar kedja om hunden ligger för högt eller för lågt i aktivitetsnivå, eller om hunden har fel tanke och är för fokuserad på belöningen.

Nu försöker jag tänka på att inte börja träna om Ponyo är i för hög aktivitetsnivå, om hon är för laddad för att hon tex har märkt att jag skär upp belöningar eller tar fram träningsgrejer. Då börjar vi med paus och Ponyo får sitta i mitt knä. När jag känner att hon är lugn så börjar vi träna.  Kommer det voff eller liknande, som det har gjort när jag har försökt få fram "hoppstå" så blir det knämys en stund  innan vi börjar igen.

Jag försöker också tänka på att blanda passiva och aktiva beteenden.Det finns ju egentligen hur mycket små delar som helst att plocka fram, och de flesta är ju så här i början ganska aktiva, men vi varvar de delarna med att träna omvänt lockande, som är  en början på att sitta och ligga still.

Jag försöker också att lägga mycket tid på att hon ska komma tillbaks med grejer. Helst vill hon springa iväg med dem för tillfället.  Nu tränar vi på att om hon kommer med en boll så kastar jag snabbt iväg nästa. Hon behöver inte lämna i handen utan nu fokuserar vi bara på att hon ska förstå att det är roligare att komma till mig än att roa sig själv.

De små lydnadsgrunder vi har börjat med är  sitt och ligg samt sitta och ligga still.   Plocka upp tesked, tass- och nostarget och att runda en grej och komma tillbaks till mig. "Hopp stå" har jag också försökt få fram.

Jag tycker att det är viktigt att tidigt börja med lite mer avancerade beteenden som man inte bara kan "fånga" utan måste "forma".  Mycket för att hon inte ska bli frustrerad när jag kräver ytterligare något litet för att klicka, utan att hon istället genast försöker mer/något nytt om klicket uteblir.

Efter vår lilla minisemester var hon jätteladdad när jag tog fram klickern i måndags, då hade vi inte tränat sen på fredagen. Hennes fokus hade ökat och hennes lust till att träna var härlig att se. Det riktigt lyste ur ögonen på henne och genast började testa beteenden.

Jag ska försöka filma ett träningspass lite senare i veckan så ni får se vad vi sysslar med. Hon är så duktig min lilla Pompa!

tisdag 23 oktober 2012

Annars då?

Vi vallar efter bästa förmåga, vi gör sånna övningar  där jag inte behöver springa så mycket med mitt knäppa knä.

Fixa tränas i  lydnad för fullt, Ponyo miljötränas-idag var vi i täbycentrum igen och Ponyo hälsade på ungefär 20 människor. Hon är inne i en period då hon är lite försiktigare mot människor så vi jobbar på med så många positiva upplevelser som möjligt. Att ha dragkamp inne i centrumet bland alla människor gick jättebra.  Idag var vi inne hos fåren och Ponyo var totalt ointresserad, bajset däremot, det var ganska gott:-)

Vi har äntligen fått hem vår nya stora bil och det firades med en sväng till Öland i helgen.  På lördagen gick vi längs med stenstränderna kring Djupvik och på söndagen var det Allvaret som gällde. Underbart! Att bo på hotell var inget konstigt tyckte Ponyo, och hon var lugn och snäll när vi lämnade henne med de andra hundarna för att äta middag.

Tjingeling!

torsdag 18 oktober 2012

Duktigt popcorn!

Igår fick Ponyo hänga med när jag skulle hålla kurs i den nya inomhushallen i Arninge. Hon skötte sig bra med tanke på att vi nästan inte har mött några hundar ens på avstånd när vi varit ute och gått, och hon bara har fått hälsa på ett fåtal vänners hundar.

Plötsligt var vi inte bara på ett nytt konstigt ställe, utan också omgärdade av folk som lekte och tränade med sina hundar. Jag hade hyrt hallen i en timme innan kursen började för att hinna träna själv också. Att sitta i buren och medan jag tränade med Fixa var inte populärt, men att få vara med själv var desto roligare.

Det fungerade att ha henne lös, fastän de andra hundarna var ganska nära. Jag passade på att träna lite inkallning genom att jag sprang ifrån henne, och så lekte vi mycket med de andra hundarna som störning. Hon var såå duktig! Jag körde tom lite enkla nosduttar och hon repeterade duktigt trots störningen. Hon är så härligt kavat att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Åh vad härligt att få träna inomhus förresten, jaktbyxorna var till och med för varma att träna i. Fixa tyckte också att det var toppenkul att träna inomhus, det riktigt lyste ur ögonen på henne. Nästa veckan ska jag hålla kurs där igen, och då tror jag popcornet får följa med igen!


tisdag 16 oktober 2012

Rätt jobbigt...

...och alldeles alldeles underbart!

Att vara med valp är att stappla ut på tomten fem på morgonen, barfota och i nattlinne. Stå där i regnet och titta på när den duktiga valpen bajsar; för hon gör alltid det hon ska direkt. På vägen in imorse trampade jag rakt i en hundbajs, och det var inte en liten valpkorv kan jag meddela.

Att vara med valp är att förklara för en sexåring varför man inte får jaga valpen när den har nappat tag i favoritgosedjuret och med fullfart satt iväg in under hennes säng. Att prata om att byta med godis i det läget är inte jättepopulärt kan jag meddela.

Att vara med valp är att  efter det bedrövliga morgonbajsandet,  krypa tillbaks ner i sängen igen och få stoppa in näsan i den varma valppälsen, bredvid  en sömnig Ponyo som har rullat ihop sig till liten boll alldelles bredvid mig.

Att vara med valp är att sitta vid frukostbordet och kikna av skratt åt alla Ponyos påhitt. Hennes försök att charma de vuxna hundarna, hennes valpryck, hennes vilda jakt efter matskålen genom hela rummet.
Och när hon för femtielfte gången kommer farandes med toaborsten i högsta hugg kan vi inte göra annat än att skratta.

Att vara med valp är att pröva sig fram, vad gillar valpen, hur får jag henne i lagom aktivitet och härligt fokuserad när vi tränar? Hur ska jag lyckas få henne att komma in med bollen och hur får jag henne att komma emot mig igen när vi har dragkamp? Och vilken lycka det är när den smarta valpen snabbt snappar upp vad jag menar och i ena stunden erbjuder spontana ligg för att i nästa träningspass gång på gång runda Fixas enorma vandringspokal.

Att vara med valp är att förundras över hur Ponyo oberört traskar omkring bredvid mig när jag damsugar, medan Fixa springer ner i källaren när dammsugaren sätts på. Och hur hon utan minsta rädsla springer över och river ner kompostgaller när hon tycker att de är i vägen. Något som är läskigt däremot, det är när Extra säger voff!

Att ha valp är rätt jobbigt emellanåt, men alldeles, alldeles underbart!

måndag 8 oktober 2012

Plötsligt känns det som om..

...det är dags att logga ut från bloggen. Att pausa ett par veckor. Att leva mitt liv utan att skriva om det. Att leva i nuet utan att tänka på att något ska fotas till bloggen. Även fb får klara sig utan mig ett tag, förutom den nödvändiga kommunikationen med kursdeltagare  osv. Nu ska jag leva mitt liv själv och inte rapportera om det hela tiden. Jag tänker även undvika att läsa andras bloggar ett tag. Det tar för mycket tid även om det kan vara skojigt.  Och tid behöver jag mer av med två barn, tre hundar,  tomt som ska skötas och jobb som ska göras. Nu tar jag en paus helt enkelt.
Vill du mig något så kan du ju alltid maila till fiskaregatan13@hotmail.com eller ringa mig på 0733828281

lördag 6 oktober 2012

Miljöträning de lux!

Ponyo är en framåt tjej, nyfiken på det mesta och vill helst hälsa på varenda människa hon möter, speciellt barn. Eftersom hon känns så kavat så har miljöträningen avancerat lite från lugna promenader i stan här i vaxholm till mer livliga ställen.

Igår var det kulturnatt i vaxholm, marschaller tända i hela stan. Kulturskolans band och körer uppträdde på torget, affärerna var öppna till elva och det var folk överallt. Ponyo tyckte det var helfestligt. Hon glömmer dock ibland att det är sin familj hon ska följa med, hon skulle glatt skutta efter allt och alla om vi inte stoppade henne.

Idag har vi varit på Ullriksdals trädgårdar och fikat i Växthuset, återigen mycket folk, och liv och rörelse. Den där lilla svansen, som för tillfället ser ut som en spetssvans, den liksom står upp och har nästan en knorr- inte allt för vackert, viftade glatt hela tiden.

Efter fikat fick hon följa med och titta på bilar, vi ska köpa en ny, och till sist tog vi oss en tur i Täby Centrum. De har ingen hundförbudsskylt där längre vad jag kan se iallafall.  Hög ljudnivå, hala stengolv, men fortfarande en glad valp.  När vi gick ut för att rasta henne hamnade vi vid en väg där de höll på att bygga om, stora järnskivor låt över vägen och det skramlade när bilarna körde förbi. Pompan noterade ljudet och gjorde sen det hon skulle.

Fram till tolv veckors ålder kommer jag vara ganska liberal med att hon ska få hälsa på så många olika, snälla människor som hon vill (nästan), även några väl utvalda, snälla hundar får hon hälsa på, men sen kommer jag blir mycket mer restriktiv. Hon känns som sagt var väldigt trygg och social, och passar jag mig inte så finns det helt klart en risk för att hon vill springa efter var enda människa hon ser och överfalla dem med ömhetsbetygelser.

Hurra!

Idag har India med matte Ylva gjort godkänt VP! Hurra för er vad ni är bra! Jag är såå glad för din skull Ylva.

fredag 5 oktober 2012

Några av veckans bilder

Extra och Fixa har börjat tycka att Ponyo är ganska trevlig.

Ponyo på Batteribadet

Nell med shettisen Madisson

Ponyo hänger nyfiket med på det mesta.

Mycket vallning denna vecka, idag i strålande sol tillsammans med Annika.

Fixa pustar efter vallningen.

måndag 1 oktober 2012

Film på ett av de första träningspassen...

 På filmen tränar vi  lite nosduttar på handen, ögonkontakt och sista beteendet  vi försöker  få till är tasstarget. Det är så härligt att se att hon börjar förstå grejen med att repetera. Jag klickade in henne i fredags.

lördag 29 september 2012


Vilken mysig lördag.  Peder och jag stack iväg en sväng till fåren för lite vallning med Fixa. Det är så härligt nu när hagen är nyklippt! Fixa skötte sig riktigt bra och fåren var lite mer svårflörtade i fållan vilket var kul. Även fålla ut gick fint.

Ponyo är hemmastadd och har visat sig vara en mycket kavat tjej.  Fixa är lite väl snäll mot henne men hon kommer förhoppningsvis blir lite strängare när Ponyo blir äldre. Lyssna på det här.

Jag har gett alla hundar mat. Extra och Fixa äter snällt men Ponyo är bara helt fixerad vid Fixas matskål. Plötsligt står hon och äter ur samma matskål som Fixa igen. Fixa säger ingenting. Efter några sekunder börjar Ponyo morra ilsket! Vad händer då? Jo Fixa lämnar sin matskål. Suck.

Här ligger jag med min nya kompis och gnager på ett konstigt ben.
Vi har överhuvudtaget inte fått någon ordning på matsituationen. Jag har prövat att ge henne mat i hagen, mat när de andra hundarna är i ett annat rum och tillsammans med de andra hundarna. Hon äter ganska dåligt och som sagt, är fixerad vid att äta de andras mat istället:-)  Får hon mat själv börjar hon leka med sin matskål istället för att äta maten. Gullunge, det ordnar sig säkert, det har de ju gjort med de andra fem:-) 

fredag 28 september 2012

Annars då?

Jovars vi börjar komma in i rutinerna. Ponyo har blivit varm i kläderna och är pigg som en mört. Extra agerar polis. När Ponyo får ett valpryck och kutar runt som en dåre i hela vardagsrummet går Extra fram till henne och säger "Voff" på ett mycket bestämt sätt. Ponyo blir genast lugn.

Fixa däremot är såå snäll. Igår gick Ponyo fram och började äta ur hennes matskål  samtidigt som Fixa åt  utan att Fixa sa något. Hon bara tittade på mig och undrade, får jag säga åt henne nu? Jag peppade henne lite och då morrade hon dovt och Ponyo backade ungefär två decimeter. Istället hoppade hon runt och skällde gällt  precis bredvid matskålen.

Igår träffade vi Johanna med lilla Lucas ett år. En mycket hundvan kille som var väldigt intressant tyckte Ponyo. Och sen fick hon följa med till stallet när Nell skulle rida. Mycket människor att hälsa på och hästar att titta på.  Efter ungefär tjugo minuter blev hon alldeles utmattad och somnade som en stock i mitt knä när jag tittade på ridlektionen. Lite passivitet har vi tränat också. Ligga i mitt knä på magen går  bra men på rygg får hon panik. Vi tränar vidare.


tisdag 25 september 2012

Allt är nytt

Det är härligt att vara med när Ponyo upptäcker världen. Förvånat och nyfiket tittar hon på allt nytt.  Idag har jag haft tre små lite mer strukturerade lekstunder med henne. Jag testar mig fram lite. Vad gillar hon, vad händer om jag erbjuder lite kamplek, om jag kastar iväg leksaken.

Ponyo är med på noterna och både kampar och springer efter grejer, och om jag lockar lite på henne kommer hon tillbaks med föremål också. Vilken lyckokänsla det är att sätta igång och lära känna henne, att lära känna varandra.  Det är det här som är så roligt med att ha valp, att börja med träningslekar. Jag har bestämt mig för att vänta lite med att belöna med mat.

Vad har vi mer gjort idag då? Jo en liten tur här i Vaxholm har vi hunnit med. Vi bor mitt inne i stadskärnan, bara någon minut ifrån den lilla shoppinggatan.  Ponyo fick hänga med och titta på folk, och bilar. Ögonen gick nästan i kors för att hon hade så mycket att titta på.

Tur att jag är valpledig den här veckan!

Sitter och funderar på hur vi ska få till väl fungerande rutiner. Ponyo håller på och vänjer sig vid sin komposthage.  Det går bättre och bättre, även om hon först beklagar sig högljutt. Och när hon inser att hon inte kan smita ut så försöker hon flytta hela hagen. Och det lyckades hon med. Men nu har jag ställt stolar mot gallret på utsidan så nu är hon fast:-) Och då somnade det lilla yrvädret och sover nu som en stock. Jag har hunnit springa och handla lite mat och gå en kortare sväng med de andra hundarna och när vi kom tillbaks så sov hon fortfarande.

Vi har ju även ett litet bilproblem. Våran stora hundbil ägde ju det företaget som vi inte längre har kvar och vår andra peaugot gick sönder för ett par månader sedan. Nu har vi fått överta Peders snälla föräldrars bil. Men den är minimal och har ingen hundbur. Vi har nu bestämt vilken bil vi ska köpa, men den kommer det ta två till tre månader att få. Och det hade varit ganska praktiskt att kunna lämna Ponyo korta stunder i bilen på ett tryggt sätt, tex om jag ska valla eller träna lydnad. Som tur var har jag en liten bur som hon får plats i de första veckorna iallafall.  Ja, ja det blir lite meckigt men det löser sig.

Ponyo har idag gått sin första promenad utanför tomten, vi gick ner till Batteribadet och tittade på vattnet.  Allt är väldigt spännande och det lilla svansen viftar nyfiket. Då och då tankar hon lite trygghet i mitt knä och sen fortsätter hon utforska omgivningen. Hon är verkligen en superhärlig valp och har precis så mycket energi som jag vill att hon ska ha:-)

"Hon kommer blir jobbig, det känner jag på mig", - sa Peder imorse.  Ha, ha jag tror han har rätt!

måndag 24 september 2012

Hemma!

Resan från Eva gick bra. Hon gnällde lite i början och somnade efter en stund.  När vi kom hem var det dags att träffa resten av familjen.

Speciellt Extra var väldigt läskig den första halvtimmen, samtidigt som hennes viftande svans var så lockande så den var Ponyo tvungen att attackera. Två gånger.  När hon tycker att Extra och Fixa är läskiga söker hon genast  skydd i närmsta knä, till Molly och Nells förtjusning.



Efter en stund hemma somnade hon i ren utmattning vid mina fötter. När hon vaknade igen var hundarna betydligt mer spännande än läskiga. Och hur smakar egentligen en dammsugarsladd, en plastmatta och en flatcoatedretriver-svans?

När det var dags för Peder att köra Molly och Nell till sin dans kunde de nästan inte slita sig ifrån Ponyo. Nell började tom att gråta. Men nu har lugnet lagt sig här och jag tänkte försöka få Ponyo att somna i sin komposthage bredvid mig. Det tycker hon är en ytterst dum ide kan jag meddela. Hon biter och klättrar mot gallret och beklagar sig högljutt.

Mitt första intryck av Ponyo är att hon är en väldigt nyfiken liten dam med mycket egna åsikter. Hon är härligt kontaktsökande och söt som ett litet popcorn.

söndag 23 september 2012

Hon har redan sprungit in i våra hjärtan...


Imorgon flyttar hon in till oss, lilla Ponyo. Oj vad spännande. Kan rapportera att knäet höll och att vi faktiskt gjorde en hel vp-bana med både hämt och fålla in och ut. Det gick riktigt hyfsat med tanke på att vi inte har vallat på två veckor. Hagen är alldelles nyslagen och härlig att valla i. Det är verkligen guld värt att kunna träna i den!

Söndag-hunddag

Min underbara man stack iväg med Molly, Nell, fyra av deras kompisar och en pappakompis till honom  redan i morse. Ut i skogen skulle de och leka, bygga kojor, grilla korv och marsmallows och dricka varm choklad.  Extra följde också med medan jag och Fixa har stannat hemma.

Förmiddagen har ägnats åt en kombination av slöande framför tvn och flera kortare lydnadspass med Fixa.  Platliggning, sitt i grupp, z:at, konskick, frittfölj och fjärr har stått på schemat.

Z:at såg riktigt fint ut idag. bra stadga och ganska snärtiga skiften.  Även konskicken börjar likna nåt igen.  Men när jag tränade det första passet kom de där smygande rörelserna i fjärren tillbaks igen. De jag blir fullständigt tokig på. Hon påbörjar rörelsen snabbt, och sen saktar hon ner så att sista decimetern innan rumpan landar i backen går i slowmotion.  Gaahh!!!

Nu har vi kört två separata fjärrpass med fokus på stå-sitt.   Och genast går det bättre igen. Såklart.

I eftermiddag blir det vallning för fösta gången på nästan två veckor, hoppas mitt knä klarar av det. Stora hagen är nyslagen och jag tänkte försöka mig på en vp-bana idag. Dessutom får jag träffa Jenny & gänget,  mysigt!

Funderar lite på Fixas långsamma läganden i z:at förresten som jag inte alls har förstått mig på. Ett tag trodde jag att hon hade ont någonstans. Nu undrar jag om det inte kan vara de här smygande vallningsrörelserna som har kommit in är också, och som framför allt visar sig i kedjor.  De har  i och försig sett fint ut sista tiden, men jag vet att tendenserna finns där.  Bordercolliens tendens till smygande är svårt och ovant att jobba med tycker jag som tidigare bara har haft retrivers.  En belöningsförväntan på boll i fjärren och z:at gör tex Fixa ännu mer benägen att smyga. Vilket ju känns bakvänt om man är van vid retrivers. Knepigt helt enkelt.

Ok klart slut, nu ska vi ut och träna igen.

lördag 22 september 2012

Ny stjärna- nytt halsband


Jag tror att det lilla popcornet kommer att passa i det här.  Ny valp kräver nytt halsband tycker jag. Vi stegade in på Chic Dog i stan jag och Extra och Fixa. Kan tillägga att övriga hundar i affären var av typen väskhundar (stackarna) . Självklart blev även Extra och Fixa stylade efter senaste hundmodet:-)

torsdag 20 september 2012

Hi, hi

Tänker lite på samma sätt som när man ska få en bebis. Dvs det gäller att passa på innan bebisen kommer. Att gå på bio, fixa barnvakt och gå ut och äta (det gjorde vi igår) Hitta på något hela familjen i helgen, åka in till stan och göra något kul. För sen när bebisen kommer, eller i det här fallet valpen, så blir alla sånna aktiviteter  lite omständligare ett tag.

Nedräkningen har börjar på måndag landar Ponyo här hemma!

Hej och hå!

Ja så känns det faktiskt även om det är roligt. Vi kämpar oss tillbaks i lydnaden efter ett långt uppehåll. Den senaste tidens intensiva frittfölj-träning har börjat ge resultat. Fixa känns mycket mer samlad nu. Även z:at har vi börjat snygga till igen.

Vi har nu börjat jobba med lite ordentliga kedjor igen också, och även här behöver vi nöta på lite för att hon ska bli mer lagom. Idag gjorde vi en kedja med 2 minuter frittfölj, hela z:at, inkallning med ställande, fjärrdirigering och ruta.

Det som gör mig lite tokig just nu är att hon lätt får långsamma smygande rörelser i fjärrdirigeringen när den kommer i en kedja. Speciellt stå till ligg och stå till sitt är smygande.  I övrigt funkade kedjan riktigt bra förutom lite slarviga avslut här och där.  Även avsluten är typiskt sånt som dyker upp i kedjor och som vi måste nöta vidare med.

Idag har jag beställt nya vittringspinnar som jag ska hämta i morgon, 6 meter ska kapas, det borde ju räcka ett tag. Om en och en halv vecka har jag tänkt påbörja projektet kommenderings träning. Jag ska under två veckors tid försöka träna varje lydnadspass med kommendering i bakgrunden. Ibland inspelad och ibland live.

Som sagt vi matar oss vidare och Fixa kämpar på efter bästa förmåga. Hon älskar vår träning tillsammans, det är verkligen härligt att se!

måndag 17 september 2012

Paus mellan momenten
 Knäet mår inte bra, men något bättre. Både idag och igår har jag kunnat träna lite lydnad så länge jag inte springer, och är på plan mark. Stegförflyttningar åt vänster var tydligen också överkurs, det högg till i knäet och jag ramlade. Det är som om jag inte har någon styrsel i knäet i sidled, suck.

Vi matar oss igenom friaföljet flera gånger per dag för att få Fixa mer balanserad och lugn. Idag fick jag till ett riktigt härligt frittfölj med en koncentrerad hund som kändes någorlunda balanserad. Efter belöning i frittfölj får hon lägga sig och vänta en stund, allt för att inte höja henne för mycket. Hon får liksom inte skutta igång och höjja sig själv utan måste ta det lugnt i pauser och mellan moment i kedjor.

Vi jobbar oss uppåt på listan som jag skrev om för några inlägg sedan. Listan angående vilka platser som svåra när det gäller hennes aktivitetsnivå. Idag hade jag koner och ruta framme hela tiden, och vi var på en stor gräsplan som vi brukar träna på lite då och då.

Idag jobbade vi även med stadgan i z:at och  med att att Fixa ska ha huvudet låst framåt när jag är bakom henne.  En kedja med frittfölj, z:at , fjärrdirigering och avslutning med konskick hann vi också med. Vi är inte tillbaks ännu, men vi är på G.


Lunch
Sen ska jag ju faktiskt bli med valp snart, om exakt en vecka flyttar Ponyo in. och då kan det ju vara bra att läsa på lite. Curt och Ingalill Blixt nyutkomna bok " Förstå och utveckla din valp" verkar väldigt gedigen och grundlig. En utmärkt bok när man ska hålla valpkurs tycker jag.

Jag kommer att lägga väldigt mycket tid på miljö- och socialträning med Ponyo.  Det kommer bli många turer i stan och i köpcentrum för att vänja henne vid konstiga miljöer, och inomhushallen i Arninge är ju redan bokad varje vecka i vinter.. Och så ska vi leka mycket och träna grunder. Oj vad kul det kommer att bli!

lördag 15 september 2012

Lilla popcorn!

Jag tycker att hon ser ut som ett litet popcorn, en liten charmig sagofigur. Undrar om de där öronen tänker ställa sig upp? Det ser nästan ut så. Tack snälla Petra för att du lägger ut bilder på fb som jag kan njuta av när jag inte träffat valparna på några dagar.

Vilket lydnadspepp jag har för tillfället förresten. Funderar på att tävla i smedjebacken i december. Såg att det var en talangtävling även iår. Undrar om talangerna tänker hyra hallen på fredagkvällen som vi  gjorde förra året? Och undra om man kanske kan få hänga på då;-)

torsdag 13 september 2012

Oj vad kul vi ska ha!

När knäet inte funkar och jag inte kan göra något så finns plötsligt oceaner med tid till att surfa runt, planera och fundera. Knäet känns förresten lite bättre idag så jag hoppas att det är något som går över av sig självt.

Är det inte ovanligt många lydnadstävlingar i vinter? Och ovanligt många inomhustävlingar?   Jag har lyckats hitta en hel del som är på åkavstånd om jag är lite ambitiös. Oj vad kul vi ska ha Fixa och jag. Och bra miljöträning för Ponyo. Känns kul!

onsdag 12 september 2012

Full i skratt

Fixa har aldrig haft någon tydlig spökålder. Hon har aldrig skällt eller rest ragg för soptunnor, konstiga farbröder med hatt eller nån läskig hund vi har mött i skymningen.  Jag har alltid upplevt henne som väldigt trygg. Men det finns en sak som hon inte gillar.

Medan Extra gärna försöker bita efter och fånga flugor och getingar, springer Fixa och gömmer sig om de kommer för nära. Nyss när vi tittade på TV hoppade Fixa förskräckt upp i mitt knä, samtidigt iakttog hon uppmärksamt en något större fluga. Sen smög hon efter flugan lite, men tydligen var den för läskig för plötsligt sprang hon upp på övervåningen och gömde sig. Och så ner igen när nyfikenheten tog över. Det hela såg väldigt lustigt ut.

Gullhund!

Och Extra har varit på sitt allra bästa humör idag. Hon har tyckt att jag har varit såå tråkigt med mitt knä och har gjort allt för att få igång mig. Bedjande ögon, en bestämd buff med nosen och krafsande tassar när jag sitter vid, datorn, läser eller slöar framför tvn. När hon tillslut gav upp charmade hon igång Fixa istället och de röjde loss här hemma. De leker bara när de anser sig vara underaktivierade. Vilken härligt barnslig åttaåring hon är!

Knäet

Igår på vallningskursen skulle vi träna fålla in. Jag stampade och hoppade lite för att sätta mig i respekt hos fåren. Plötsligt klack det till i vänsterknä och jag föll ihop. Det gjorde superont. Jag kände igen smärtan. Först tänkte jag att det var det vanliga knäet som krånglade, men sen mindes jag att det jag har haft problem med förut är höger knä!?

Idag kan jag nästan inte gå. Hela knäet känns instabilt, tyvärr tror jag att något är ordentligt sönder. Jag sitter redo vid telefonen, vårdcentralen öppnar klockan åtta.  Jag måste få hjälp med mitt knä och iallafall få en remiss idag.
Jag som  har jag kommit igång så bra och sprungit igen hela sommaren, och inte alls känt av högerknä så länge jag håller mig borta ifrån asfalt.  Jag har kommit upp i lite längre sträckor, favoritrundan på 1,2  mil brukar jag springa två gånger i veckan.  Idag blir jag tvungen att ställa in både en kurs och en privatlektion. Jag kan inte ens gå ut med hundarna, än mindre valla. Jag behöver mitt knä!!!!

Prio ett är ju att få knäet så funktionsdugligt att jag iallafall kan gå promenader, och träna med hundarna.  Jag måste kunna röra mig ordentligt när jag ska ta hem valpen! Men även löpningen är väldigt viktig för mig. Det är otroligt skönt att springa, jag blir på gott humör och jag motionerar mig och hundarna samtidigt.  Dessutom kan jag typ inte äta någonting utan att gå upp i vikt om jag inte springer.  Har gått och mumlat för mig själv hela morgonen: " Helvetes jävla skit också" det här fick bara inte hända!

tisdag 11 september 2012

Stegringsplan

Det har verkligen varit bra att ta en paus ifrån tävlingslydnaden, att hinna få ordentlig distans till träningen innan vi börjar igen. Självklart har jag funderat mycket på frittfölj, vår ständiga stötesten.  Fixa går ju väldigt lätt upp för högt i varv under frittfölj, speciellt på tävling och med tävlingsledare.  Att Fixa varvar igång ju längre in i ett lydnadsprogram vi kommer på tävling har mycket med själva situationen att göra, inte hur länge hon behöver jobba innan belöningen kommer. På andra platser kan hon jobba länge utan att gå upp i varv.

Nu har jag knepat ihop en stegringsplan i frittfölj med fokus på vilken plats vi tränar på. Den lättaste platsen avseende aktivitetsnivå kommer först.

Inomhus hemma
På ny okänd parkeringsplats med asfalt.
På ny okänd plats med grus.
På ny okänd gräsplätt som inte liknar en appellplan.
På vår lilla träningsplan utanför tomten, en liten grusplan där vi sällan gör rutor eller dirigeringar.
På ny appellplan,
På appellplan där vi ibland tränat tidigare.
På ny, okänd inomhusplan
På vaxholmsbrukshundsklubb
På Inomhusplan där vi har tränat mycket tidigare.
På tävling

Andra hundar eller människor runt drar inte upp hennes stress så länge vi inte interagerar med dem. Utställda föremål, rutor osv drar upp nivån något. Inspelat tävlingsledarröst höjer aktivitetsnivån något och riktig tävlingsledare höjer aktivitetsnivån väsentligt.

Ganska intressant eller hur? Vad hon går igång på! Och hur minnet av tidigare roliga pass ( för roliga) drar upp hennes nivå.  Just nu jobbar vi oss långsamt upp från lätt till svårare på listan. Idag har vi tränat mycket behagliga friafölj inomhus, på ny asfaltsplan och på ny gräsplätt.

Det kommer bli en lång träningshöst och en hel del tävlingar på senhösten och i vinter. Vore skönt att få vp:t avklarat först bara. Nu mot vallningskurs hos Eva!

söndag 9 september 2012

Hej lilla hund!

Foto Petra Strand
Tänk att du ska bli min nya träningskompis. Oj vad jag ser fram emot att lära känna dig, få upptäcka din personlighet.  Att börja träna och leka och  med dig. 

 Att få vara med  när du upptäcker världen. Första gången du träffar Extra och Fixa. Första promenaden i skogen, första promenaden på stan här i Vaxholm, första kontakten med vågor och hav. Första gången du träffar får.   

Jag längtar efter att få borra ner näsan i din mjuka päls. Jag ser fram emot att lära känna dig söta, knasiga lilla hund!

lördag 8 september 2012

Dagen

Skogspromenad
Frukost
Vallning
Skogsmys med grillning
Simskola med båda tjejerna
Middag i Täby Centrum

Nu tänder vi en brasa och poppar lite popcorn tittar på Fridlyst hela familjen.

fredag 7 september 2012

Så här kul är det att hälsa på valpar!


Nu har jag velat färdigt och vet vem som blir min. Nu ska vi bara komma på vad hon ska heta också!

torsdag 6 september 2012

Kul dag!

Igår var jag ute på Singö redan vid halvtio. Strålande sol, en riktigt härlig brittsommarmorgon mötte mig.  Vi började med en ordentlig promenad  ut till klipporna mot Ålandshav. Såå vackert!  Sen var det vallning på schemat. En ny äng för dagen.

Hämt, styra på avstånd, samt framdrivning( heter det så) stod på schemat.  Första hämtet var Fixa lite olydig och lydde inte mina kommandon, fåren skulle till mig. Men efter en rejäl åthutning skötte hon sig  galant resten av förmiddagen.

Det känns så underbart att jag faktiskt har börjat kunna reglera hennes fart när hon är påväg till mig med fåren. Att hon tar mina kommandon, både ligg och flanker.  Fixa har blivit mycket vidare ( återigen, jag och vallningstermer?!) och stannade inte kort varken åt höger eller vänster.

India skötte sig också fint, framförallt märks det att både hon och Ylva är mer vana vid "riktigt" får jobb, de är helt enkelt tryggare i de situationerna vilket inte är så konstigt. Det är verkligen kul att träna ihop eftersom hundarna är ganska lika och vi är på samma nivå även om vi har lite olika styrkor av svagheter.

Jag är såå nöjd med hur Fixa jobbade igår, det  har verkligen gått framåt.  Igår kom jag även ihåg att tänka på den sk linjen. Båe jag och Ylva är förvånade över hur kul vi faktiskt tycker att vallningen är. Vi har inte riktigt fått blodad tand förrän iår.

Från Signö och direkt till två hundkurser med härliga deltagare. Det är så givande när man ser att de tränar mellan gångerna och gör framsteg. Igår kväll var jag härligt trött efter att ha varit ute hela dagen. Underbart!

tisdag 4 september 2012

Nya bilder från Eva!



Idag har jag tänkt på hundvalparna hela dagen, jätte jobbigt:-) Kan inte släppa tanken på dem, det blev så konkret nu när vi snart ska välja. Dessutom har jag anmält mig till en kurs med valpen i slutet av november. Det gäller ju a vara ute i god tid, eller hur;-)!  Har lånat lite fler bilder av Eva som jag nu sitter och stirrar på.