onsdag 25 januari 2012

Z:at




Problemet med dumrutan och Z:at på tävlingar har främst varit stadgan. Fixa tycker att det är jobbigt och blir otålig av att vara stilla. På Älvsjömässan var det tio gånger värre än vanligt, vilket inte är så konstigt med allt liv och rörelse runt om. Men även om det är mycket störningar runt om så är Fixa väldigt fokuserad på mig. Kanske är det mig hon låser på mest av allt, mer än koner och hinder osv?

Jag har under hösten tränat Fixa att "låsa huvudet framåt" dvs att titta framåt när jag står bakom henne. Belöningen har ofta varit en godis som kastas över hennes huvud som hon sen får ta. Den här träningen har gjort att Fixa ofta tittar framåt när jag är rakt bakom henne, men att hon följer mig med blicken när jag går förbi henne osv. Hon är med andra ord helt fokuserad på mig och vill helst vrida nacken ur led för att se mig så bra som möjligt, men hon vet att godisen kommer flygande när hon tittar framåt, så känns det. Fixa vet också att godisen inte kommer förrän jag är bakom henne. Det funkar ju inte kasta godiset när jag är framför henne utan att hon tittar på mig om ni förstår vad jag menar.

Egentligen gillar jag inte att lägga ut godis på koner eller bollar väldigt synligt. Men min tanke är att om Fixa får en trygghet i att Om det blir belöning i z:at så kommer den alltid framifrån och inte från mig. Om Fixa vet att hon på mitt "varsågod" får gå fram till konen framför henne och ta sin belöning som redan ligger där, så kanske hon inte behöver låsa sig lika mycket på mig. På det här sättet blir det också lättare att belöna både själva ställandet/sättandet/läggandet eller så kan jag belöna innan jag har passerat henne, när jag passerar henne, när jag är bakom henne, eller tom efter upptagen när vi går fot igen.

Min tanke är också att ibland runda Fixa flera gånger innan belöning/ eller fortsatt fot. Parallellt med detta jobbar vi vidare med stadgan i andra situationer, då försöker putta henne ut balans, använder omvänt lockande osv. En annan viktig del tror jag är tiden. Att Fixa vänjer sig att vara stilla länge, och att såklart träna i oroliga miljöer.

De första övningarna jag gjorde på det här sättet så lade jag helt enkelt en godis på konen framför Fixa när jag passerade den för att sen runda konen och gå tillbaks. Sen fick Fixa titta på när jag lade godisar på varje kon. I steget efter lade jag ut godisarna när Fixa inte såg, men hon mindes och stack ändå framåt på "varsågod" Jag har även gjort några repetitioner när det bara varit godis på en eller två av konerna. Det har gått riktigt bra. Några gånger har Fixa börjat följa mig med blicken , och då har vi brutit och gjort om. Hon har ganska ofta fått sitt "varsågod" när jag varit framför henne eller precis när jag har passerat henne, för att hon ska få en ökad förväntan i de delarna av momentet.

Tjingeling!

Inga kommentarer: