torsdag 31 maj 2012

Sockerchock!

Ett bra sätt att hålla kvar motivationen att äta bra är faktiskt att fuska ibland. Den här våren har jag till stora delar ätit rätt sunt. Undvikit vittbröd, pasta, coscos, potatis och liknande och försökt att äta mer protein, grönsaker, bär och lite långamma kolhydrater. Visst har både godis och bullar , vitt bröd och pasta slunkigt ner ibland, men betydligt mer sällan än tidigare.

Och oj vad bra jag har mått,  att slippa bli däst, dåsig och trött pga sockret.
Energiskillnaden är enorm och även humöret. Jag blir mer lättirriterad, när jag äter sämre.

Idag var det "våryra" på dagis och jag tänkte att ok, jag struntar i att vara nyttig idag och
äter det där man kan gå och längta efter ibland.

Sagt och gjort. Surdegsbröd till frukost,
pasta till lunch, fika på dagis och pannkakor
med tjejerna till middag.  När jag åt pannkakorna smakade det gott men jag kunde riktigt känna hur trött och dåsig jag blev samtidigt som blodsockret steg. Och efteråt
ville jag helst lägga mig och bara slappa. Ingen energi alls.

Jag riktigt längtar efter att få äta keso med bär till frukost eller att äta en "Skyr yogurt" istället för glass.  Stoppa i mig lite mandlar framför tvn eller gå till magasinet och äta dras ekologiska kyckling med sallad till. På´t igen imorgon med andra ord. Och med en springtur på det är nog humöret i topp lagom till helgen:-)





Allmänt peppad!

Jag har hållit tre kurser den här veckan och för omväxlings skull har Fixa fått följa med. Under våren har jag aldrig kommit direkt hemifrån till kurserna utan  från stan och därför har hon inte kunnat vara med så mycket som det egentligen var tänkt.

Hon är en härlig hund att ha med och visa med. Full fokus på mig oavsett vad som är runt. Ligger snällt och väntar bredvid ryggsäcken till det är dags att visa. Vilken pärla! Och vilka härliga gäng jag har haft på kurs. Olika slags kurser är roliga på olika sätt, men det är nåt visst med grundkurser med sikte på tävlingslydnad. Att försöka ge pusselbitarna och en bra grund till lydnaden. 

Idag har vi spenderat förmiddagen i fårhagen, vallat och promenerat med Emma och hela hundgänget. Jag ska försöka hinna en sväng till bygghandeln idag också. Jag har lite skojiga "rutan ideer" som jag har tänkt att pröva och till dessa behövs rundstavar och sprayfärg!

På hundschemat annars då?   Nästa vecka bland annat en  sväng till Eva  som ska ha en kull valpar efter sin fina tik Kelli.  Kanske, kanske blir det en valp därifrån. Jag ska dit och leka lite med Kelli och undersöka om hon har några fina lydnadsgener :-)
Skämt o sido så  är det inte säkert att det blir en valp i höst. För att jag ska få köpa en valp ifrån Eva så måste det antagligen bli tre tikar för att det ska räcka till mig. Desutom kanske det är lite fö tidigt med en valp redan i höst. Vi får se hur det blir. Hur som helst är Kelli fin och det är väl inte en omöjlighet att hon kommer få fler kullar längre fram också.




måndag 28 maj 2012

Privatlektionen

Privatlektionen i vallning som jag tog idag, gav mig precis den effekt som jag hade hoppats på. Nya tankar, annorlunda infallsvinklar, konkreta övningar att träna på fram till kursen, och framför allt jag blev grymt peppad och träningssugen!

Anna är en duktig instruktör. Tydlig, lugn och förklarande. Och just det där med lugn är otroligt viktigt när det kommer till vallning. Det blir liksom inget vidare om instruktören blir lika stressad som jag själv kan bli i vissa siutationer i vallningen.

Jag ska jobba med Fixas djurkänsla och belöna hennes egna initiativ. Jag ska vara lite närmre Fixa en period för att motverka att hon tittar bakåt på mig. För att försvåra går jag istället ut åt sidan ifrån henne.
Vi ska träna fösning där Fixa får tänka själv och placera sig på bästa sätt beroende på fårens drag.  Jag ska vara mer aktiv och hjälpa Fixa att hålla fåren när det behövs.

Jag fick en jättebra övning i att träna Fixa att flanka på ett bra sätt. En övning i flera steg, med stegvis försvåringar och med målet att Fixa ska kunna gör fina flanker oavsett var jag är placerad någonstans.

När jag kommit hem var jag tvungen att åka ut till fåren för att pröva några av övningarna som jag hade fått med mig i läxa. Det kändes roligt och utmanade att få göra något nytt! Pepp, pepp!

fredag 25 maj 2012

Jag trodde aldrig...

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån person som skrev ett lyriskt inlägg om hur härligt det är att springa, men man upphör aldrig att förvånas över sig själv. För en 6-7 år sedan tyckte jag att folk som joggade var idiotiska, hur kunde de ägna sig åt något så trist som att andfådda skumpa fram längs en väg eller ett motionsspår. Så om du tillhör den skaran och nästan blir illamående över min hurtighet så förlåter jag dig för att du  säkert slutar läsa nu:-)

Men det var då, och idag var det magiskt att springa!  Eller springa och springa jag joggade i ett ytterst makligt tempo och lämnade "runkeeper" hemma.

Att springa längs en grusväg med Fixa som sällskap och med fåglar som kvittrar, och fjärilar som korsade vår väg var underbart.   Hagar med hästar, böljande åkrar och skogsdungar med liljekonvaljer passerar vi på vår vanliga runda.  Havet skymtar allt som oftast  mellan träden.

Alla dofter av vår och försommar och att efter fem km kunna springa ner till havet och pusta där några minuter innan det var dags att springa samma väg tillbaks igen. Vattnet var spegelblankt och en andfamilj simmade nyfiket efter Fixa som hämtade en ikastad pinne.

För att inte tala om efteråt, när jag är nyduschad, känner mig lite trött ikroppen och är nöjd med mig själv.  Att springa höjer humöret varje gång!  Speciellt eftersom det är ganska kravlöst för mig att springa så är det bra terapi. Det behöver inte gå fort och jag behöver inte bli bäst liksom. Jag tycker att jag är bra för att vara mig och struntar fullständigt i att vissa kompisar springer milen betydligt snabbare:-)


torsdag 24 maj 2012

Försommar!

Sommarskor på dörrmattan...

Fixa som svalkar sig efter förmdidagens vallning...

...samtidigt som hon håller ett öga på fåren.
Jag är riktigt peppad inför vallningen för tillfället. Jag har lite svårt för att fokusera på för mycket samtidigt och för mig har det nog varit bra att koppla bort lydnaden ett par veckor för att helt kunna fokusera på vallningen. Det känns kul helt enkelt att hänga i hagen och motionera fåren lite:-)

Mitt knä gör inte ont, men det känns; det känns att jag har sprungit mycket på sista tiden.  Imorgon blir det nio km i ett väldigt makligt tempo, jag kommer att stänga av coachningen på "runkeeper" som var femte minut meddelar vilken medelhastighet jag håller och hur långt jag sprungit. Jag blir för peppad och hetsad av den, och imorgon behöver mitt knä ta det långsamt även om jag i övrigt känner mig pigg i kroppen.

Nu dags för föräldrarmöte för Nells blivande förskoleklass. Spännande att få reda på vilka fröknar hon kommer få och vilka som kommer gå i samma klass.

Måste bara säga det igen....

Jag älskar den här månaden. Jag älskar det här vädret. Jag älskar att hänga ute hos fåren vid Bogesundsslott. Det är så vackert, och mysigt att gå promenad där. Har hunnit med att valla idag också, känns bra att få till ett pass nästan varje dag.

Att träna på:
Att Fixa ska kunna göra fina flanker oavsett var jag är placerad!

Kul hade vi och framåt går det!
Tjingeling!

onsdag 23 maj 2012

Träning i 25:an

Känner mig nöjd idag efter vallningen, det går framåt i träningen om än i små steg. Det jag fokuserar mest på just nu är att få till en drivning där Fixa går i skritt, och jag märker att det går bättre för varje pass.  Vi kommer inte ett helt varv runt i 25:an, men det blir någon meter längre per gång. Jag jobbar också med att hon ska förbättra sina flanker åt vänster, även det såg riktig fint ut, förutom när jag blandar ihop vilket håll som heter vad förstås, stackars hund. I den här grenen känner jag verkligen att det är jag som gör att utvecklingen går så sakta, men alla är vi väl nybörjare med första hunden i en viss gren:-)

På måndag ska till Anna Larsson och ta den första privatlektionen i vallning, det ser jag verklgen fram emot,  jag behöver  få alla tips vi kan! Det är hos henne jag ska gå på tredagarskursen i slutet av juni också, så det känns bra at få höra lite hur Anna tänker kring vallningen. Sen har jag även tänkt ta fler privatlektioner för Eva, som jag tidigare har gått kurs hos. Men hon slipper mig ett tag till:-)

Det känns kul att gå in lite mer helhjärtat för vallningen ett tag även om lusten till att köra lydnad börjar smyga tillbaks, jag tror att vi börjar igen om nån vecka eller två.


På G

Shit vad stolt jag är över mig själv! Jag har ju haft ett krånglande knä vilket har hindrat mig från att springa de senaste månaderna, men nu är jag på G igen. Jag har börjat försiktigt, kort och långsamt och varit väldigt uppmärksam på hur knäet känns. Hittills har jag inte känt av det alls, otroligt nog.   Nu har jag hållit på i ett par veckor och växlar en kortare runda på 5 km med en lite längre runda på 9 km, jag tänker inte öka distanserna förrän framåt slutet av juni Om knäet fortfarande känns ok vill säga. Jag försöker också vara noggrannare med att stretcha i slutet av passen. Jag fick lite speciellla övningar av min PT som ska motverka den överbelastningsskada i knäet som jag har  haft problem med.

När det kommer till löpning är jag i motsats till hunderiet ganska oplanerad, målet är ju inte direkt att bli bäst, utan bara att hålla igång och må bra. Jag orkar inte följa några träningsprogram eller springa intervaller, det verkar helt enkelt för jobbigt.

Istället tar jag ut mig rejält när jag springer den kortare rundan och springer i ett mer bekvämt tempo när jag springer den lite längre. Och nu till skrytet, då! Idag sprang jag fem kilometersrundan med en snitthastighet på 5, 16 minuter per km. Super bra för att vara mig! Och en av kilometrarna sprang jag på 4,44 min/km.  Fan vad bra jag är!  Det skulle vara så kul att få springa halvmaran i september, undrar om mitt knä skulle hålla för det?

California dreaming

LaJolla i SanDiego-vågor, vind, sälar,  delfiner och sol!
Vad ljuvligt det är ute! Helt plötsligt har det blivit högsommarvärme här i Vaxholm.   Oj vad jag njuter av livet just nu! Nell och Molly passar på att ha klänningar på sig varenda dag och igår vallade jag tom med klänning, mys!

När jag följde Nell till dagis idag och bara njöt av värmen och allt det vackra runt omkring så kom plötsligt den där välbekanta längtan till Kalifornien och speciellt till San Diego tillbaks . Det är vädret som väcker minnen i hjärnan, plötsligt luktar det nästan lite San Diego här i Vaxholm. Den platsen betyder så mycket för mig, och jag SKA bo där igen på nåt sätt nån gång!

Idag ska jag jag hålla två kurser, valla med Fixa och springa med båda hundarna! Bäst att sätta igång.

söndag 20 maj 2012

Förgätmigej

Om jag har förmånen att få bli riktigt gammal så kommer jag att drömma mig tillbaks till just den här dagen i maj. Dagen då ingenting speciellt hände men då livet var härligt att leva.  Att få sitta på en klippa vid vattnet med solen i ögonen och med en nybadad 6åring under en filt i knäet. Vattnet var fullt med segelbåtar, hundarna skuttade runt i vattnet omkring oss och den finaste mannen i världen agerade ryggstöd åt oss båda.  På vägen hem genom skogen plockade vi gullvivor och förgätmigej.

Nu har vi landat framför "Mamma Mu" medan Peder hämtar Molly som har varit på musikalen Grease, och på vägen hem ska de hämta upp lite thaimat till hela familjen.   Jag känner mig sådär härligt trött och mosig som man kan bli efter en dag med sol i ansiktet och vind i håret.

Vilken underbar helg. Det har varit en sån där helg som jag som mamma blir lycklig av. En helg när tjejerna leker och leker och leker. Utomhus, timme efter timme. Ingen tv eller dator som sällskap utan hoppa hage, plocka blommor, picknick, bada vattenspridare,  och mata får.


fredag 18 maj 2012

Pust igen:-)

Maj och december är egentligen ganska lika, förutom vädret.  Båda månaderna är för alla, speciellt barnfamiljer tror jag, fullbokade av aktiviteter.   I december tar jag gärna en välbehövlig träningspaus med Fixa, men i maj vill jag helst träna så mycket som möjligt, men jag har svårt att få tiden att räcka till. Nu är Peder ute och springer med hundarna medan jag vilar upp mig efter dagens kalas.

Igårkväll bakade jag 60 cupcakes som idag har dekorerats av 16 pysselsugna tjejer, och en nästan lika pysselsugen mamma kanske ska tilläggas;-)  Det var jättekul och blev riktigt fint. Tror att jag ska ordna ett cupcakeskalas för vuxna framöver. Cupcakes och champagne, visst vore det kul?!

Nu väntar hammocken och i kväll tar jag familjen med till hagen och vallar en sväng. Har kommit på en övning där jag iallafall korta bitar får till fösningen riktigt bra. Det gäller att vara kreativ ibland. Jag går mot ett hör vilket gör att fåren inte är lika benägna att vilja springa förbi mig, och Fixa får lättare att gå i skritt. Ikväll tänkte jag ta ut dem ifrån hagen om det inte är för mycket folk i närheten. Peder kan ju stå beredd med havrehinken om vi skulle toka till det lite.

Sen håller jag kurs också, den ena med Marias nya bok som kurslitteratur. Roligt känns det och grupperna är väldigt trevliga. Jag hoppas bara att jag lyckas förmedla någon slags helhetsbild samtidigt som jag ger dem några av alla pusselbitar som behövs i lydnaden. Ibland blir jag rädd att det som deltagare kan vara svårt att se, helheten och att grunderna faktiskt är en bra väg emot målet oavsett om det är ett förstapris i ettan, lydnad bara som aktivering, eller ett championat.  
Molly och kusinen Siri som såklart var med på kalaset. Nell fotograferade!

tisdag 15 maj 2012

Vallning!

Sommarens projekt blir att träna vallning seriöst. Förra sommaren fick jag inte hem fåren förrän i juli eftersom det hade lamm. I år har jag troligtvis sex månader vallning framför mig, och eftersom jag känner att jag behöver en liten lydnadspaus för att kunna ladda om efter sm-strulet så tänkte jag gå in helhjärtat för vallningen.

I slutet av juni ska jag gå en tredagars vallningskurs, det ska bli väldigt spännande, och innan  ess ska jag ta några privatlektioner för samma instruktör.  När jag beskrev Fixa och mig för henne så sa jag " att vi har påbörjat träningen av de flesta grunderna men att vi är lite halvdåliga på allt."

Det jag själv ska kämpa med att förbättra innan kursen är.

  1. Motverka Fixas tendens att ta ögonkontakt med mig främst när hon ligger ner och väntar på kommando, hon ska ju stirra på fåren:-) Ingen kommando om hon inte tittar på fåren med andra ord.
  2. Fösningen går ganska ok så där ska jag jobba med att kunna styra henne från längre avstånd.
  3. Drivningen tycker jag är jättesvårt. Jag har svårt att få Fixa att gå i skritt och när hon trycker på för mycket så springer fåren förbi mig. I år ska jag vara stenhård , och inte ge mig förrän det funkar.
  4. Öka Fixas självförtroende i vallningen.
Det tror jag är ganska lagom mycket att jobba med den närmsta månaden. Sen behöver vi såklart träna på flankerna, ordförståelse oavsett var jag står någonstans.  De små sidorörelserna nära fåren när de t.ex. ska in i fållan. Hämt är svåra att träna i vår hage, men på lördag ska vi byga en ny något större hage och dessutom har jag tänkt fråga om jag kan få låna en av stallets hagar lite då och då.

Målet med vallningen är att klara vp:t iår. Jag har tittat på lite provdatum i oktober, kanske vågar vi oss dit då:-)

Idag vallade vi med de nya fåren för första gången. Skönt att ha en lite rejälare flock igen, fyra känns så fjuttigt. Och nyttigt att inte känna alla får så bra.  Flocken höll ihop fint trots att de nya bara varit här i två dagar. Det känns riktigt kul att vara igång igen!

måndag 14 maj 2012

Världens finaste tioåring!

Världens finaste tjej har fyllt tio år och det har naturligtvis firats ordentligt! Det innebär ocså att det var tio år sedan vi flyttade till Vaxholm, vi flyttade in på Valborg och satte igång att måla och fixa som galningar och tretton dagar senare kom Molly till världen. Livet går fort!
Världens finaste!



Molly med sin morfar Bo.


Gräddtårta med hallon och chokladfyllning och marsipanrosor på!

torsdag 10 maj 2012

Härliga, hektiska maj!

Varje år är det lika dant. Allmenackan är sprängfylld med aktiviteter och i bakhuvudet finns den där gnagande oron att jag har glömt att skriva i något.  Balettavslutning, showdansavslutning, miniorernafest, dramaavslutning, våryra på dagis, klassresa, Mollys barnkalas, Mollys födelsedag, fester,  klasspicnic, osv, osv....

Allt ska in samma månad och totalt stressad flänger jag hit och dit mellan olika grejer. Hundarna tittar besviket på mig och undrar när de ska få göra något.  Lite vallning har vi faktiskt hunnit med ungefär varannan dag, men annars har träningen gått på sparlåga. Däremot har jag kommit igång med löpningen ordentligt igen, så emellan allt annat försöker jag sticka ut och springa ett par gånger i veckan och då är ju hundarna med.

I morgon ska jag på klassresa med Mollysklass, lördag blir det hetsshopping av hennes födelsedagspresenter medan Peder får städa huset (bra uppdelning eller hur!), och på söndag blir det födelsedagskalas för släkten. Den älskade ungen fyller tvåsiffrigt, otroligt!

tisdag 8 maj 2012

Allt på en gång!

Först vandrar vi omkring i mörker och kyla, månad efter månad.  Det är mörkt när vi går upp och det är mörkt  innan vi har hunnit hem igen. Och så smäller det till och blir alldelles, alldelles underbart.
Idag är Vaxholm bedövande vackert. Solen är  så stark att vi måste kisa på väg till dagis på morgonen. Vi går favoritvägen, längs med vattnet och på bryggorna på norrsidan.  Båtar ligger förtöjda längs med bryggan och det gnisslar lite hemtrevligt när tamparna  gnids mot bryggan.  Idag är det nästan vindstilla och bara små rörelser på vattenytan. Av någon anledning doftar det tjära när vi går förbi hembyggdsgården.  Fiskmåsarna skrattar och retar hundarna som har koppel på sig för att de inte ska hoppa i vattnet.  Nell är förväntansfull, idag ska hon hälsa på i Vaxö skola där hon ska börja till hösten.  När jag vinkat hejdå till Nell tar jag mig tid att gå samma väg tillbaks hem. Grannarnas trädgårdar nästan drunknar i påskliljor och tulpaner, Vaxholm är vackert idag. Bedövande vackert!

måndag 7 maj 2012

När det inte funkar...

 Minns så väl när jag som tjugoåring fick hem min första tollare Moses. Alla planer, drömmar och förhoppningar.  På sätt och vis slog drömmarna in och på sätt och vis inte. Moses var en underbar hund att träna med. Han gjorde alltid sitt yttersta och gav allt.  Lydnadschampionatet togs på sex raka tävlingar varav de tre i elit erövrades samma vecka.

Om jag hade bott i skogen och det bara hade varit vi två hade allt varit frid och fröjd, men så var det nu inte... väldigt tidigt märkte vi att han inte kom överens med andra hundar, redan några månader gammal, och åren som följde bestod mycket i att gå och spänna sig på promenaden och hoppas att ingen främmande hund kom fram till oss. Även om jag hade ordning på Moses så var det ju inte alltid så med de vi mötte...

När jag tävlade med Moses så oroade jag mig inte för att vi skulle misslyckas med något moment. Jag oroade mig för att han skulle resa sig på platsliggningen och flyga på någon, eller att någon annans hund skulle komma in på planen under vårt program. Moses reste sig aldrig upp på tävling, men eftersom rädslan fanns där och jag visste hur han var så var det aldrig riktigt så kul att tävla som det kunde ha varit. Troligtvis var det därför vi aldrig tävlade igen efter att vi hade fått vårt championat.

Han kunde även visa skärpa mot människor, inte  ofta, men det fanns där i bakhuvudet och jag kände aldrig att jag kunde lite på honom riktigt. En dag låg han i vår säng och Peder gick förbi sängen utan att titta på eller bry sig om Moses. Plötsligt flög Moses upp ur sängen och attackerade Peder, bet honom ganska ordentligt i armen. Några dagar senare slutade Moses liv på en veterinärklinik i Upsssala.

Jag kände mycket skuld över att vi hade avlivat honom. Var det mitt fel att han hade blivit som han som han var? Så här femton år senare är skuldkänslorna helt borta. Jag minns allt jag gjorde för den hunden. Hur vi kämpade, miljötränade, gick på kurser och anpassade våra liv efter honom.  Även om jag var ledsen efter att vi hade avlivat honom hade jag också en känsla av lättnad. Att kunna gå en hundpromenad med vår andra hund utan att oroa oss för vilka vi skulle möta, att inte ha den där gnagande oron om något barn ville komma fram och klappa honom. Att kunna sitta och prata hur som helst med vem som helst på en hundtävling utan att känna sig spänd eller orolig.

Moses skulle ha blivit en varg i skogen istället, en stentuff kille om skulle klarat sig utmärkt i det vilda, han var väldigt bra på att jaga också:-)

Man måste komma ihåg varför man har hund, för sin egen skull! Vad vill jag kunna göra med hunden och berikar hunden mitt liv eller begränsar den livet? Vissa hundar får det bättre hos en ny ägare i en bättre lämpad miljö, och enstaka hundar passar inte alls i vårt samhälle tyvärr.


fredag 4 maj 2012

Blessed

Ibland drabbas jag av en enorm tacksamhetskänsla när jag tänker på Molly och Nell.  Jag är så otroligt glad för att jag fick bli mamma till dessa underbara tjejer! 

onsdag 2 maj 2012

Drömmen som försvann

Läser allas glada uppdateringar på facebook och inser att mina kvalpoäng troligtvis hade räckt till en ordinarie plats på årets lydnads SM.  Jag känner mig tom, ledsen och ofantligt besviken. Varför hände det här? Varför tittade jag inte efter bekräftelsemailet och varför kom inte min anmälan fram när det stod att "tack för din anmälan". Det känns väldigt orättvist.





tisdag 1 maj 2012

Härlig dag!

Stort grattis till Sandra med Vide som idag tog förstapris i klass ett och dessutom kom på andra plats av elva startande. Härligt jobbat!

Vilken helg det har varit. Soligt hela helgen! I lördags var vi på en härlig utflykt hela familjen. Tjejerna cyklade, Peder och jag sprang och det hela avslutades med en piknick vid vattnet.  Första fikastunden i trädgården har vi också hunnit med.

Idag hämtade jag och Peder fåren hos Ylva och Uffe på Singö. Stort tack för att ni har passat dem hela vintern. Nu betar de i Hagen ute på Bogesund igen. Det ska bli spännande att valla imorgon.

Tjingeling!