fredag 25 maj 2012

Jag trodde aldrig...

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån person som skrev ett lyriskt inlägg om hur härligt det är att springa, men man upphör aldrig att förvånas över sig själv. För en 6-7 år sedan tyckte jag att folk som joggade var idiotiska, hur kunde de ägna sig åt något så trist som att andfådda skumpa fram längs en väg eller ett motionsspår. Så om du tillhör den skaran och nästan blir illamående över min hurtighet så förlåter jag dig för att du  säkert slutar läsa nu:-)

Men det var då, och idag var det magiskt att springa!  Eller springa och springa jag joggade i ett ytterst makligt tempo och lämnade "runkeeper" hemma.

Att springa längs en grusväg med Fixa som sällskap och med fåglar som kvittrar, och fjärilar som korsade vår väg var underbart.   Hagar med hästar, böljande åkrar och skogsdungar med liljekonvaljer passerar vi på vår vanliga runda.  Havet skymtar allt som oftast  mellan träden.

Alla dofter av vår och försommar och att efter fem km kunna springa ner till havet och pusta där några minuter innan det var dags att springa samma väg tillbaks igen. Vattnet var spegelblankt och en andfamilj simmade nyfiket efter Fixa som hämtade en ikastad pinne.

För att inte tala om efteråt, när jag är nyduschad, känner mig lite trött ikroppen och är nöjd med mig själv.  Att springa höjer humöret varje gång!  Speciellt eftersom det är ganska kravlöst för mig att springa så är det bra terapi. Det behöver inte gå fort och jag behöver inte bli bäst liksom. Jag tycker att jag är bra för att vara mig och struntar fullständigt i att vissa kompisar springer milen betydligt snabbare:-)


4 kommentarer:

Ylva sa...

Oj, jag har inte hängt med här känner jag. Vad många härliga inlägg och vilka fina bilder! Saknar dig så klart på Anne-kursen men är glad att du fick mig att hoppa på den. Kursen ligger alldeles rätt i tiden för mig och India. Förtår så väl att det är skönt för dig med en paus, ni har ju redan kommit så långt också. Vi hörs och syns! Många kramar från Ylva

Anna och Juni sa...

Du är ju alltid ute och springer, hurtbulle! Kan väl ibland erkänna att det är lite skönt, men oftast plågsamt :)

åsah sa...

ja, naturen är verkligen härlig den här tiden på året!! Förresten är det nån som snattar text från din blogg för att spamma min med.. skumt...

Sofia sa...

Jag förstår precis vad du menar, även om jag har en svacka nu när allt är tungt och jobbigt. Men när det är som du beskriver, då är det hur härligt som helst!!!