När det känns rätt.

Jag minns för sisådär 5 år sedan när jag träffade Fixas mamma Winda för första gången. Jag tyckte om henne direkt och hon kändes väldigt rätt som mamma till min blivande valp.  Sen tog det ungefär ett år till innan Fixa kom.

Idag har jag varit på Seglinge och träffat Eva och tagit mig en närmare titt på Kelli som förhoppningsvis ska få ett gäng valpar i slutet av juli. Jag har träffat henne flera gånger tidigare och jag har alltid gillat henne, men då har fokus varit på privatlektionen eller kursen som varit anledningen till att jag för tillfället var på besök.

Så idag när jag kom till Seglinge var jag mer fokuserad på Kelli. Hon är söt, högbent och lätt i kroppen, väger några kilon mindre än Fixa. När jag svängde in med bilen och parkerade hade Kelli hoppat över staketet för att välkomna oss.   Glad, social och framåt är det första intrycket jag får.   Senare får jag se hennes härliga kamplust när hon med stor entusiasm kampar tillsammans med mig trots att vi inte alls känner varandra, och lite av hennes kvicka rörelsemönster hinner jag också lägga märke till. Att hon är en jättefin vallhund har jag sett edan tidigare.

Och då i solen hos Eva dök samma känsla upp som för fem år sedan.  Kelli känns rätt helt enkelt. Så kanske , kanske om valparna räcker till mig, får vi hem en liten i slutet av september.

När jag ändå var där passade jag på att få lite vallningstips av Eva, och som vanligt fick jag jättebra råd. Eva tycker att jag har gjort vissa saker för lätt för Fixa och att vi nu måste ta ett steg till i utvecklingen, och med Evas hjälp och ögon så klarade hon vissa övningar mycket bättre än jag trodde.

Att träna på:

• Stå helt still när jag tränar hämt eller flanker. Inte hjäpa till och visa med armarna.  Inte låta Fixa bli "för grund" utan snarare låta henne slå över lite under en period. 
• Träna fösning fram och tillbaks längs med staket och låta Fixa göra innerflanker när vi ska vända fåren.
• Jobba med Fixas djurkänsla i fösningen men inte acceptera att hon går vill upp på huvudena istället för att fösa.

Tack Eva för alla tips. Och tänk vad viktigt det är att få mycket hjälp för att komma framåt i träningen när man är nybörjare. För mig blir det lätt att vi står och stampar för att jag är osäker på hur vi ska komma vidare. Och så fort man fått lite tips och stöd så blir det lättare att jobba framåt.

Efter all inspiration blev det såklart en tur till hagen igårkväll, och med en tydlig plan för vad vi skulle träna på blev det riktigt bra. Lycka!

Lånade den här fina bilden av Kelli från Evas hemsida!