Vilken mysig lördag.  Peder och jag stack iväg en sväng till fåren för lite vallning med Fixa. Det är så härligt nu när hagen är nyklippt! Fixa skötte sig riktigt bra och fåren var lite mer svårflörtade i fållan vilket var kul. Även fålla ut gick fint.

Ponyo är hemmastadd och har visat sig vara en mycket kavat tjej.  Fixa är lite väl snäll mot henne men hon kommer förhoppningsvis blir lite strängare när Ponyo blir äldre. Lyssna på det här.

Jag har gett alla hundar mat. Extra och Fixa äter snällt men Ponyo är bara helt fixerad vid Fixas matskål. Plötsligt står hon och äter ur samma matskål som Fixa igen. Fixa säger ingenting. Efter några sekunder börjar Ponyo morra ilsket! Vad händer då? Jo Fixa lämnar sin matskål. Suck.

Här ligger jag med min nya kompis och gnager på ett konstigt ben.

Vi har överhuvudtaget inte fått någon ordning på matsituationen. Jag har prövat att ge henne mat i hagen, mat när de andra hundarna är i ett annat rum och tillsammans med de andra hundarna. Hon äter ganska dåligt och som sagt, är fixerad vid att äta de andras mat istället:-)  Får hon mat själv börjar hon leka med sin matskål istället för att äta maten. Gullunge, det ordnar sig säkert, det har de ju gjort med de andra fem:-) 

Annars då?

Jovars vi börjar komma in i rutinerna. Ponyo har blivit varm i kläderna och är pigg som en mört. Extra agerar polis. När Ponyo får ett valpryck och kutar runt som en dåre i hela vardagsrummet går Extra fram till henne och säger "Voff" på ett mycket bestämt sätt. Ponyo blir genast lugn.

Fixa däremot är såå snäll. Igår gick Ponyo fram och började äta ur hennes matskål  samtidigt som Fixa åt  utan att Fixa sa något. Hon bara tittade på mig och undrade, får jag säga åt henne nu? Jag peppade henne lite och då morrade hon dovt och Ponyo backade ungefär två decimeter. Istället hoppade hon runt och skällde gällt  precis bredvid matskålen.

Igår träffade vi Johanna med lilla Lucas ett år. En mycket hundvan kille som var väldigt intressant tyckte Ponyo. Och sen fick hon följa med till stallet när Nell skulle rida. Mycket människor att hälsa på och hästar att titta på.  Efter ungefär tjugo minuter blev hon alldeles utmattad och somnade som en stock i mitt knä när jag tittade på ridlektionen. Lite passivitet har vi tränat också. Ligga i mitt knä på magen går  bra men på rygg får hon panik. Vi tränar vidare.

Hej!

Allt är nytt

Det är härligt att vara med när Ponyo upptäcker världen. Förvånat och nyfiket tittar hon på allt nytt.  Idag har jag haft tre små lite mer strukturerade lekstunder med henne. Jag testar mig fram lite. Vad gillar hon, vad händer om jag erbjuder lite kamplek, om jag kastar iväg leksaken.

Ponyo är med på noterna och både kampar och springer efter grejer, och om jag lockar lite på henne kommer hon tillbaks med föremål också. Vilken lyckokänsla det är att sätta igång och lära känna henne, att lära känna varandra.  Det är det här som är så roligt med att ha valp, att börja med träningslekar. Jag har bestämt mig för att vänta lite med att belöna med mat.

Vad har vi mer gjort idag då? Jo en liten tur här i Vaxholm har vi hunnit med. Vi bor mitt inne i stadskärnan, bara någon minut ifrån den lilla shoppinggatan.  Ponyo fick hänga med och titta på folk, och bilar. Ögonen gick nästan i kors för att hon hade så mycket att titta på.

Tur att jag är valpledig den här veckan!

Sitter och funderar på hur vi ska få till väl fungerande rutiner. Ponyo håller på och vänjer sig vid sin komposthage.  Det går bättre och bättre, även om hon först beklagar sig högljutt. Och när hon inser att hon inte kan smita ut så försöker hon flytta hela hagen. Och det lyckades hon med. Men nu har jag ställt stolar mot gallret på utsidan så nu är hon fast:-) Och då somnade det lilla yrvädret och sover nu som en stock. Jag har hunnit springa och handla lite mat och gå en kortare sväng med de andra hundarna och när vi kom tillbaks så sov hon fortfarande.

Vi har ju även ett litet bilproblem. Våran stora hundbil ägde ju det företaget som vi inte längre har kvar och vår andra peaugot gick sönder för ett par månader sedan. Nu har vi fått överta Peders snälla föräldrars bil. Men den är minimal och har ingen hundbur. Vi har nu bestämt vilken bil vi ska köpa, men den kommer det ta två till tre månader att få. Och det hade varit ganska praktiskt att kunna lämna Ponyo korta stunder i bilen på ett tryggt sätt, tex om jag ska valla eller träna lydnad. Som tur var har jag en liten bur som hon får plats i de första veckorna iallafall.  Ja, ja det blir lite meckigt men det löser sig.

Ponyo har idag gått sin första promenad utanför tomten, vi gick ner till Batteribadet och tittade på vattnet.  Allt är väldigt spännande och det lilla svansen viftar nyfiket. Då och då tankar hon lite trygghet i mitt knä och sen fortsätter hon utforska omgivningen. Hon är verkligen en superhärlig valp och har precis så mycket energi som jag vill att hon ska ha:-)

"Hon kommer blir jobbig, det känner jag på mig", - sa Peder imorse.  Ha, ha jag tror han har rätt!

Hemma!

Resan från Eva gick bra. Hon gnällde lite i början och somnade efter en stund.  När vi kom hem var det dags att träffa resten av familjen.

Speciellt Extra var väldigt läskig den första halvtimmen, samtidigt som hennes viftande svans var så lockande så den var Ponyo tvungen att attackera. Två gånger.  När hon tycker att Extra och Fixa är läskiga söker hon genast  skydd i närmsta knä, till Molly och Nells förtjusning.

Efter en stund hemma somnade hon i ren utmattning vid mina fötter. När hon vaknade igen var hundarna betydligt mer spännande än läskiga. Och hur smakar egentligen en dammsugarsladd, en plastmatta och en flatcoatedretriver-svans?

När det var dags för Peder att köra Molly och Nell till sin dans kunde de nästan inte slita sig ifrån Ponyo. Nell började tom att gråta. Men nu har lugnet lagt sig här och jag tänkte försöka få Ponyo att somna i sin komposthage bredvid mig. Det tycker hon är en ytterst dum ide kan jag meddela. Hon biter och klättrar mot gallret och beklagar sig högljutt.

Mitt första intryck av Ponyo är att hon är en väldigt nyfiken liten dam med mycket egna åsikter. Hon är härligt kontaktsökande och söt som ett litet popcorn.

Hon har redan sprungit in i våra hjärtan...

Imorgon flyttar hon in till oss, lilla Ponyo. Oj vad spännande. Kan rapportera att knäet höll och att vi faktiskt gjorde en hel vp-bana med både hämt och fålla in och ut. Det gick riktigt hyfsat med tanke på att vi inte har vallat på två veckor. Hagen är alldelles nyslagen och härlig att valla i. Det är verkligen guld värt att kunna träna i den!

Söndag-hunddag

Min underbara man stack iväg med Molly, Nell, fyra av deras kompisar och en pappakompis till honom  redan i morse. Ut i skogen skulle de och leka, bygga kojor, grilla korv och marsmallows och dricka varm choklad.  Extra följde också med medan jag och Fixa har stannat hemma.

Förmiddagen har ägnats åt en kombination av slöande framför tvn och flera kortare lydnadspass med Fixa.  Platliggning, sitt i grupp, z:at, konskick, frittfölj och fjärr har stått på schemat.

Z:at såg riktigt fint ut idag. bra stadga och ganska snärtiga skiften.  Även konskicken börjar likna nåt igen.  Men när jag tränade det första passet kom de där smygande rörelserna i fjärren tillbaks igen. De jag blir fullständigt tokig på. Hon påbörjar rörelsen snabbt, och sen saktar hon ner så att sista decimetern innan rumpan landar i backen går i slowmotion.  Gaahh!!!

Nu har vi kört två separata fjärrpass med fokus på stå-sitt.   Och genast går det bättre igen. Såklart.

I eftermiddag blir det vallning för fösta gången på nästan två veckor, hoppas mitt knä klarar av det. Stora hagen är nyslagen och jag tänkte försöka mig på en vp-bana idag. Dessutom får jag träffa Jenny & gänget,  mysigt!

Funderar lite på Fixas långsamma läganden i z:at förresten som jag inte alls har förstått mig på. Ett tag trodde jag att hon hade ont någonstans. Nu undrar jag om det inte kan vara de här smygande vallningsrörelserna som har kommit in är också, och som framför allt visar sig i kedjor.  De har  i och försig sett fint ut sista tiden, men jag vet att tendenserna finns där.  Bordercolliens tendens till smygande är svårt och ovant att jobba med tycker jag som tidigare bara har haft retrivers.  En belöningsförväntan på boll i fjärren och z:at gör tex Fixa ännu mer benägen att smyga. Vilket ju känns bakvänt om man är van vid retrivers. Knepigt helt enkelt.

Ok klart slut, nu ska vi ut och träna igen.

Ny stjärna- nytt halsband

Jag tror att det lilla popcornet kommer att passa i det här.  Ny valp kräver nytt halsband tycker jag. Vi stegade in på Chic Dog i stan jag och Extra och Fixa. Kan tillägga att övriga hundar i affären var av typen väskhundar (stackarna) . Självklart blev även Extra och Fixa stylade efter senaste hundmodet:-)

Hi, hi

Tänker lite på samma sätt som när man ska få en bebis. Dvs det gäller att passa på innan bebisen kommer. Att gå på bio, fixa barnvakt och gå ut och äta (det gjorde vi igår) Hitta på något hela familjen i helgen, åka in till stan och göra något kul. För sen när bebisen kommer, eller i det här fallet valpen, så blir alla sånna aktiviteter  lite omständligare ett tag.

Nedräkningen har börjar på måndag landar Ponyo här hemma!

Hej och hå!

Ja så känns det faktiskt även om det är roligt. Vi kämpar oss tillbaks i lydnaden efter ett långt uppehåll. Den senaste tidens intensiva frittfölj-träning har börjat ge resultat. Fixa känns mycket mer samlad nu. Även z:at har vi börjat snygga till igen.

Vi har nu börjat jobba med lite ordentliga kedjor igen också, och även här behöver vi nöta på lite för att hon ska bli mer lagom. Idag gjorde vi en kedja med 2 minuter frittfölj, hela z:at, inkallning med ställande, fjärrdirigering och ruta.

Det som gör mig lite tokig just nu är att hon lätt får långsamma smygande rörelser i fjärrdirigeringen när den kommer i en kedja. Speciellt stå till ligg och stå till sitt är smygande.  I övrigt funkade kedjan riktigt bra förutom lite slarviga avslut här och där.  Även avsluten är typiskt sånt som dyker upp i kedjor och som vi måste nöta vidare med.

Idag har jag beställt nya vittringspinnar som jag ska hämta i morgon, 6 meter ska kapas, det borde ju räcka ett tag. Om en och en halv vecka har jag tänkt påbörja projektet kommenderings träning. Jag ska under två veckors tid försöka träna varje lydnadspass med kommendering i bakgrunden. Ibland inspelad och ibland live.

Som sagt vi matar oss vidare och Fixa kämpar på efter bästa förmåga. Hon älskar vår träning tillsammans, det är verkligen härligt att se!

Paus mellan momenten

 Knäet mår inte bra, men något bättre. Både idag och igår har jag kunnat träna lite lydnad så länge jag inte springer, och är på plan mark. Stegförflyttningar åt vänster var tydligen också överkurs, det högg till i knäet och jag ramlade. Det är som om jag inte har någon styrsel i knäet i sidled, suck.

Vi matar oss igenom friaföljet flera gånger per dag för att få Fixa mer balanserad och lugn. Idag fick jag till ett riktigt härligt frittfölj med en koncentrerad hund som kändes någorlunda balanserad. Efter belöning i frittfölj får hon lägga sig och vänta en stund, allt för att inte höja henne för mycket. Hon får liksom inte skutta igång och höjja sig själv utan måste ta det lugnt i pauser och mellan moment i kedjor.

Vi jobbar oss uppåt på listan som jag skrev om för några inlägg sedan. Listan angående vilka platser som svåra när det gäller hennes aktivitetsnivå. Idag hade jag koner och ruta framme hela tiden, och vi var på en stor gräsplan som vi brukar träna på lite då och då.

Idag jobbade vi även med stadgan i z:at och  med att att Fixa ska ha huvudet låst framåt när jag är bakom henne.  En kedja med frittfölj, z:at , fjärrdirigering och avslutning med konskick hann vi också med. Vi är inte tillbaks ännu, men vi är på G.

Lunch

Sen ska jag ju faktiskt bli med valp snart, om exakt en vecka flyttar Ponyo in. och då kan det ju vara bra att läsa på lite. Curt och Ingalill Blixt nyutkomna bok " Förstå och utveckla din valp" verkar väldigt gedigen och grundlig. En utmärkt bok när man ska hålla valpkurs tycker jag.

Jag kommer att lägga väldigt mycket tid på miljö- och socialträning med Ponyo.  Det kommer bli många turer i stan och i köpcentrum för att vänja henne vid konstiga miljöer, och inomhushallen i Arninge är ju redan bokad varje vecka i vinter.. Och så ska vi leka mycket och träna grunder. Oj vad kul det kommer att bli!

Lilla popcorn!

Jag tycker att hon ser ut som ett litet popcorn, en liten charmig sagofigur. Undrar om de där öronen tänker ställa sig upp? Det ser nästan ut så. Tack snälla Petra för att du lägger ut bilder på fb som jag kan njuta av när jag inte träffat valparna på några dagar.

Vilket lydnadspepp jag har för tillfället förresten. Funderar på att tävla i smedjebacken i december. Såg att det var en talangtävling även iår. Undrar om talangerna tänker hyra hallen på fredagkvällen som vi  gjorde förra året? Och undra om man kanske kan få hänga på då;-)

Oj vad kul vi ska ha!

När knäet inte funkar och jag inte kan göra något så finns plötsligt oceaner med tid till att surfa runt, planera och fundera. Knäet känns förresten lite bättre idag så jag hoppas att det är något som går över av sig självt.

Är det inte ovanligt många lydnadstävlingar i vinter? Och ovanligt många inomhustävlingar?   Jag har lyckats hitta en hel del som är på åkavstånd om jag är lite ambitiös. Oj vad kul vi ska ha Fixa och jag. Och bra miljöträning för Ponyo. Känns kul!

Full i skratt

Fixa har aldrig haft någon tydlig spökålder. Hon har aldrig skällt eller rest ragg för soptunnor, konstiga farbröder med hatt eller nån läskig hund vi har mött i skymningen.  Jag har alltid upplevt henne som väldigt trygg. Men det finns en sak som hon inte gillar.

Medan Extra gärna försöker bita efter och fånga flugor och getingar, springer Fixa och gömmer sig om de kommer för nära. Nyss när vi tittade på TV hoppade Fixa förskräckt upp i mitt knä, samtidigt iakttog hon uppmärksamt en något större fluga. Sen smög hon efter flugan lite, men tydligen var den för läskig för plötsligt sprang hon upp på övervåningen och gömde sig. Och så ner igen när nyfikenheten tog över. Det hela såg väldigt lustigt ut.

Gullhund!

Och Extra har varit på sitt allra bästa humör idag. Hon har tyckt att jag har varit såå tråkigt med mitt knä och har gjort allt för att få igång mig. Bedjande ögon, en bestämd buff med nosen och krafsande tassar när jag sitter vid, datorn, läser eller slöar framför tvn. När hon tillslut gav upp charmade hon igång Fixa istället och de röjde loss här hemma. De leker bara när de anser sig vara underaktivierade. Vilken härligt barnslig åttaåring hon är!

Knäet

Igår på vallningskursen skulle vi träna fålla in. Jag stampade och hoppade lite för att sätta mig i respekt hos fåren. Plötsligt klack det till i vänsterknä och jag föll ihop. Det gjorde superont. Jag kände igen smärtan. Först tänkte jag att det var det vanliga knäet som krånglade, men sen mindes jag att det jag har haft problem med förut är höger knä!?

Idag kan jag nästan inte gå. Hela knäet känns instabilt, tyvärr tror jag att något är ordentligt sönder. Jag sitter redo vid telefonen, vårdcentralen öppnar klockan åtta.  Jag måste få hjälp med mitt knä och iallafall få en remiss idag.
Jag som  har jag kommit igång så bra och sprungit igen hela sommaren, och inte alls känt av högerknä så länge jag håller mig borta ifrån asfalt.  Jag har kommit upp i lite längre sträckor, favoritrundan på 1,2  mil brukar jag springa två gånger i veckan.  Idag blir jag tvungen att ställa in både en kurs och en privatlektion. Jag kan inte ens gå ut med hundarna, än mindre valla. Jag behöver mitt knä!!!!

Prio ett är ju att få knäet så funktionsdugligt att jag iallafall kan gå promenader, och träna med hundarna.  Jag måste kunna röra mig ordentligt när jag ska ta hem valpen! Men även löpningen är väldigt viktig för mig. Det är otroligt skönt att springa, jag blir på gott humör och jag motionerar mig och hundarna samtidigt.  Dessutom kan jag typ inte äta någonting utan att gå upp i vikt om jag inte springer.  Har gått och mumlat för mig själv hela morgonen: " Helvetes jävla skit också" det här fick bara inte hända!

Stegringsplan

Det har verkligen varit bra att ta en paus ifrån tävlingslydnaden, att hinna få ordentlig distans till träningen innan vi börjar igen. Självklart har jag funderat mycket på frittfölj, vår ständiga stötesten.  Fixa går ju väldigt lätt upp för högt i varv under frittfölj, speciellt på tävling och med tävlingsledare.  Att Fixa varvar igång ju längre in i ett lydnadsprogram vi kommer på tävling har mycket med själva situationen att göra, inte hur länge hon behöver jobba innan belöningen kommer. På andra platser kan hon jobba länge utan att gå upp i varv.

Nu har jag knepat ihop en stegringsplan i frittfölj med fokus på vilken plats vi tränar på. Den lättaste platsen avseende aktivitetsnivå kommer först.

Inomhus hemma
På ny okänd parkeringsplats med asfalt.
På ny okänd plats med grus.
På ny okänd gräsplätt som inte liknar en appellplan.
På vår lilla träningsplan utanför tomten, en liten grusplan där vi sällan gör rutor eller dirigeringar.
På ny appellplan,
På appellplan där vi ibland tränat tidigare.
På ny, okänd inomhusplan
På vaxholmsbrukshundsklubb
På Inomhusplan där vi har tränat mycket tidigare.
På tävling

Andra hundar eller människor runt drar inte upp hennes stress så länge vi inte interagerar med dem. Utställda föremål, rutor osv drar upp nivån något. Inspelat tävlingsledarröst höjer aktivitetsnivån något och riktig tävlingsledare höjer aktivitetsnivån väsentligt.

Ganska intressant eller hur? Vad hon går igång på! Och hur minnet av tidigare roliga pass ( för roliga) drar upp hennes nivå.  Just nu jobbar vi oss långsamt upp från lätt till svårare på listan. Idag har vi tränat mycket behagliga friafölj inomhus, på ny asfaltsplan och på ny gräsplätt.

Det kommer bli en lång träningshöst och en hel del tävlingar på senhösten och i vinter. Vore skönt att få vp:t avklarat först bara. Nu mot vallningskurs hos Eva!

Hej lilla hund!

Foto Petra Strand

Tänk att du ska bli min nya träningskompis. Oj vad jag ser fram emot att lära känna dig, få upptäcka din personlighet.  Att börja träna och leka och  med dig. 

 Att få vara med  när du upptäcker världen. Första gången du träffar Extra och Fixa. Första promenaden i skogen, första promenaden på stan här i Vaxholm, första kontakten med vågor och hav. Första gången du träffar får.   

Jag längtar efter att få borra ner näsan i din mjuka päls. Jag ser fram emot att lära känna dig söta, knasiga lilla hund!

Dagen

Skogspromenad
Frukost
Vallning
Skogsmys med grillning
Simskola med båda tjejerna
Middag i Täby Centrum

Nu tänder vi en brasa och poppar lite popcorn tittar på Fridlyst hela familjen.

Så här kul är det att hälsa på valpar!

Nu har jag velat färdigt och vet vem som blir min. Nu ska vi bara komma på vad hon ska heta också!

Kul dag!

Igår var jag ute på Singö redan vid halvtio. Strålande sol, en riktigt härlig brittsommarmorgon mötte mig.  Vi började med en ordentlig promenad  ut till klipporna mot Ålandshav. Såå vackert!  Sen var det vallning på schemat. En ny äng för dagen.

Hämt, styra på avstånd, samt framdrivning( heter det så) stod på schemat.  Första hämtet var Fixa lite olydig och lydde inte mina kommandon, fåren skulle till mig. Men efter en rejäl åthutning skötte hon sig  galant resten av förmiddagen.

Det känns så underbart att jag faktiskt har börjat kunna reglera hennes fart när hon är påväg till mig med fåren. Att hon tar mina kommandon, både ligg och flanker.  Fixa har blivit mycket vidare ( återigen, jag och vallningstermer?!) och stannade inte kort varken åt höger eller vänster.

India skötte sig också fint, framförallt märks det att både hon och Ylva är mer vana vid "riktigt" får jobb, de är helt enkelt tryggare i de situationerna vilket inte är så konstigt. Det är verkligen kul att träna ihop eftersom hundarna är ganska lika och vi är på samma nivå även om vi har lite olika styrkor av svagheter.

Jag är såå nöjd med hur Fixa jobbade igår, det  har verkligen gått framåt.  Igår kom jag även ihåg att tänka på den sk linjen. Båe jag och Ylva är förvånade över hur kul vi faktiskt tycker att vallningen är. Vi har inte riktigt fått blodad tand förrän iår.

Från Signö och direkt till två hundkurser med härliga deltagare. Det är så givande när man ser att de tränar mellan gångerna och gör framsteg. Igår kväll var jag härligt trött efter att ha varit ute hela dagen. Underbart!

Nya bilder från Eva!

Idag har jag tänkt på hundvalparna hela dagen, jätte jobbigt:-) Kan inte släppa tanken på dem, det blev så konkret nu när vi snart ska välja. Dessutom har jag anmält mig till en kurs med valpen i slutet av november. Det gäller ju a vara ute i god tid, eller hur;-)!  Har lånat lite fler bilder av Eva som jag nu sitter och stirrar på.

Välja valp

Det börjar bli dags att välja valp snart, och dessutom komma på vad hen ska heta. Helt plötsligt känner jag mig jättenervös och pirrig. Ett sånt stort beslut liksom.  Vem ska bli vår nya kompis och familjemedlem?  Den individen kommer ju bli en väsentlig del av våra liv under förhoppningsvis minst tolv år framöver.

Jag har för mig att det kändes såhär på morgonen på min födelsedag när jag var liten. Jag låg vaken och undrade när familjen skulle komma och sjunga och ge mig presenter. Tog det för lång tid så orkade jag inte vänta längre utan ropade:

"Kommer ni inte snart?"

och nu vill jag ropa till Eva-Marie:

"Kan du inte välja snart:-)?"

Så att det blir min tur. Så att jag vet vilka det finns att välja bland. Jag vet vem hjärtat säger att jag ska välja, men jag ska försöka använda hjärnan lite också.

Med Extra var det så lätt. Det fanns bara en tik och tik skulle jag ha. Att hon desutom var en naturlig apportör som hämtade tennisbollar och lade de i min hand gjorde det hela ännu mer självklart. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Med Fixa var det också kärlek. Hon var den gladaste mest sociala valpen och det tror jag faktiskt fortfarande hon är. Hon är ju nästan hysteriskt social och trevlig, men det gillar jag. Henne gillade jag så mycket att jag valde henne trots att hon hade navelbråck. Och det har jag inte ångrat.

Undrar vem som kommer få en egen flik på hemsidan här om några veckor? Undra vad hen ska heta?
Time will tell!

Det svarta fåret!

Klara, det bruna fåret längst fram.

Idag när jag började valla så hade jag fokus på ett enda får, nämligen den äldsta tackan Klara. Hon är det enda fåret som är kvar från den ursprungliga flocken, så hon måste vara i femårsåldern nu. Hon börjar bli lite för smart för sitt eget bästa är jag rädd.  Jag hade gett mig attan på att in i fållan  skulle de, hur lång tid det än tog.

Jag började med att öppna fållan i bakkant så att flocken kunde springa igenom de första gångerna.  Första gången var det nästan omöjligt att få igenom dem trots att grindöppningen var över två meter.  Mitt fokus var på Klara och jag såg tydligt att hon tittade sig runt för att försöka hitta en flyktväg.  Det blev många snabba flanker innan Klara förstod att det var lönlöst att försöka smita. Första rundan gick några får igenom och några utanför. Andra rundan fick jag igenom alla.

Sen stängdes fållan igen baktill och så gjorde vi ett nytt försök. När mitt fokus var på enbart Klara reagerade jag tillräckligt snabbt för att hinna stoppa hennes undanmanövrar. Hon såg lite fundersam ut när hon stod i fållan. Det såg ut som om hon tänkte:
-Det här var ju inte så farligt!

Nu byggde jag om fållan lite så att grindöppningen var åt andra hållet. Den här gången gick det betydligt lättare att få in dem. Klara suckade lite och det såg ut som om hon tänkte:
- Jag går väl in här då om hon så gärna vill det.

Fixa  jobbade helt suveränt, hon var alldeles slut när vi lämnade fårhagen. Det blev ju inget finlir direkt så nu måste vi stärka upp lite flanker både korta och långa igen. Men dagens övningar kändes nödvändiga.  Det här är naturligtvis inte en ideal situation och det verkar som majoriteten av fårgruppen gott tycker att vi kan byta ut flocken.  Problemet blir kanske att få tag i en ny liten flock i vår, det brukar vara lättare på hösten...

Fårfunderingar...

Inte hjälpte det med nya fina grindar när fåren absolut inte ville gå in i fållan. Inte hjälpte det att dela av gruppen heller, och ställa de vita tjockisarna i 25:an och bara träna med pälsfåren.  Dagens sabotör var helt klart Klara som är alldeles för smart för sitt eget bästa. I övrigt är hon trevlig att valla med, men hon är säkert fem år vid det här laget och väldigt smart. Hon hade helt klart bestämt sig för att in i fållan skulle hon inte, och dit Klara går ,dit går resten.

Både Mini och Fixa jobbade på riktigt bra, men fåren känns för svåra.De har berkligen ändrat beteende sen vi blev flera som vallar regelbundet.

 Jag tror att problemet är att de har blivit alldeles för mycket vallade den här sommaren och träffat för många röjiga unghundar. De är nog lite söndervallade är jag rädd. Det känns stressade och samtidigt vill de inte vända ryggen mot hunden. De litar inte på hundarna uppfattar jag det som. Pälsfåren kan nog hyfsa till sig igen om de får bo nånstans där de inte blir vallade lika mycket, men för köttkorsningarna blir det nog slakt efter den här hösten.

Det är knepigt det här med fårgrupper. Alla som är med i vår grupp är jättegoa och trevliga , men vi har lite olika behov beroende på var i träningen vi är. För att jag ska kunna utvecklas mer med Fixa behöver jag nya, unga djur som inte har blivit vallade nästan något alls.

Vi måste ha tydligare regler för att inte locka in fåren i 25:an med hjälp av mat eftersom de blir alldeles för tama då, och det gör hämtträningen väldigt tråkig i längden.  Sen måste vi minimera möjligheten för unga hundar att röjja och trycka fåren när de inte har någonstans att ta vägen.  Här gäller det ju att jag som förare kan läsa både får och hund. Dessutom lina på för unghundarna och strukturerade övningar som inte är för svåra för hunden. Annars får vi snabbt söndervallade får som inte litar på hundarna  igen.

Och kan våra olika behov inte mötas så kanske vi får dela på gruppen efter den här säsongen, jättetråkigt men i värsta fall nödvändigt.  Jag hoppas verkligen inte att de inblandade tar det här inlägget personligt, för så är det verkligen inte menat. ALLA i gruppen är härliga människor och duktiga hundtränare, men  kanske är behoven för olika.  Men jag hoppas att vi kan komma fram till en gemensam lösning.