måndag 3 september 2012

Det svarta fåret!

Klara, det bruna fåret längst fram.
Idag när jag började valla så hade jag fokus på ett enda får, nämligen den äldsta tackan Klara. Hon är det enda fåret som är kvar från den ursprungliga flocken, så hon måste vara i femårsåldern nu. Hon börjar bli lite för smart för sitt eget bästa är jag rädd.  Jag hade gett mig attan på att in i fållan  skulle de, hur lång tid det än tog.

Jag började med att öppna fållan i bakkant så att flocken kunde springa igenom de första gångerna.  Första gången var det nästan omöjligt att få igenom dem trots att grindöppningen var över två meter.  Mitt fokus var på Klara och jag såg tydligt att hon tittade sig runt för att försöka hitta en flyktväg.  Det blev många snabba flanker innan Klara förstod att det var lönlöst att försöka smita. Första rundan gick några får igenom och några utanför. Andra rundan fick jag igenom alla.

Sen stängdes fållan igen baktill och så gjorde vi ett nytt försök. När mitt fokus var på enbart Klara reagerade jag tillräckligt snabbt för att hinna stoppa hennes undanmanövrar. Hon såg lite fundersam ut när hon stod i fållan. Det såg ut som om hon tänkte:
-Det här var ju inte så farligt!

Nu byggde jag om fållan lite så att grindöppningen var åt andra hållet. Den här gången gick det betydligt lättare att få in dem. Klara suckade lite och det såg ut som om hon tänkte:
- Jag går väl in här då om hon så gärna vill det.

Fixa  jobbade helt suveränt, hon var alldeles slut när vi lämnade fårhagen. Det blev ju inget finlir direkt så nu måste vi stärka upp lite flanker både korta och långa igen. Men dagens övningar kändes nödvändiga.  Det här är naturligtvis inte en ideal situation och det verkar som majoriteten av fårgruppen gott tycker att vi kan byta ut flocken.  Problemet blir kanske att få tag i en ny liten flock i vår, det brukar vara lättare på hösten...



Inga kommentarer: