måndag 26 november 2012

Rävungen


Rävungen börjar bli stor. Benen är långa och kroppen gänglig. Hon är snabb, riktigt snabb nu. Idag när vi var i Täby Centrum så kändes det plötsligt nästan som hon var en unghund. Slängde sig hit och dit i kopplet i  början och ville hälsa på alla, men efter några minuter kunde hon ta det lugnare och fokusera mer på mig. Hon är min underbara lilla rävunge som charmar alla som kommer i hennes väg.

I tusen bitar

Ibland känns det som om jag skulle behöva kopiera mig själv i massor med kopior. Alla vill ha en bit av mig, hela tiden och ingen blir någonsin nöjd. Alltid har jag dåligt samvete för någon hund eller något barn, eller något annat.  Försöker intala mig att mina hundar har det tusen gånger bättre än de flesta andra hundar, men vad hjälper det när man får de där sura blickarna....och så mina underbara tjejer som absolut inte får hamna i skymundan pga av hundarna...

Ja det är mycket nu som ni nog förstår, eller kanske tänker ni att hon får väl skylla sig själv som skaffar tre hundar?!  Sen mitt i allt ihop ska jag försöka komma ihåg vad jag själv vill också, och vad JAG behöver, inte bara alla andra. Fy vilket gnälligt inlägg, jag ska skärpa mig. Det brukar hjälpa att springa så det ska jag göra.  Hi, hi då kommer jag ha en missnöjd valp som inte får följa med dock.

Ha en bra dag alla!


fredag 23 november 2012

Åh andra sidan...

Bild Malin Wijk

.....så har monstervalpen blivit väldigt duktig på väldigt många sätt den senaste tiden. Kissa eller bajsa inne har hon inte gjort på snart en vecka nu. Komma med leksaker går också riktigt bra. Igår kom hon med flera bollar till mig spontant och och ville att jag skulle klappa henne. Som en riktig retriver!  Helt plötsligt går det utmärkt att slänga iväg en kampleksak eller en boll, hon kommer som ett skott ända in till mig. Gulle!

torsdag 22 november 2012

Men hallå!!!

Klockan är tio över tre och det är nästan mörkt!
Hur deprimerande är inte det. Kylan står jag ut med,  regnet likaså, men det här jvla mörkret gör mig tokig. Dagen blir så kort och aktiviteterna så begränsade, speciellt för oss utomhusälskare!
Tur at vi kan börja julpynta snart och i december ska jag och tjejerna pyssla loss ordentligt. Måste till IKEA och köpa massor med ljus!!! Och nästa vecka ska jag inhandla hyacinter, amaryllis och lingonkransar.
Ojdå, nu blev jag genast på bättre humör.
Förresten Ponyos bur har blivit för liten, tips på bra billiga texitlburar någon? Och en sån där sele där kopplet sätts fast där fram skulle jagbehöva också, tydligen väldigt bra på dragdjur ( inte halti alltså). Var kan jag köpa en sån?
Tjingeling!

Idag var det Fixa och jag!

Efter den dåliga känslan i hallen i tisdags, så gjorde jag det lätt för oss idag. Ville Fixa använda benen så skulle hon få göra det. Minimalt med belöningar och massor av springa stod på schemat. Efteråt var hon riktigt andfådd och törstig-och väldig, väldigt nöjd.

Ruta,  Metallapport,  Dirigeringsapportering, Vittring, och fjärrdirigering. Både som enstaka moment och i olika kedjor. Allt sitter faktiskt riktigt fint trots minimalt med träning sedan i juni. Visst behöver vi finslipa lite, konskick, placering i rutan osv, men på det stora hela såg det bra ut.

Testar mig fram hur jag ska kunna bekräfta henne tävlingsmässigt utan att det blir en massa pip. Jobbar nu med en mening som aldrig leder till belöning utan bara är glatt bekräftande, det ska inte finnas någon förväntan på belöning alls när jag säger "Vad duktig du är" Jag laborerar även med lugnande signaler (gäspningar) och testar om det kan påverka henne. Ha, ha tänk vad envis man är egentligen:-)

Avslutade med frittfölj med kort koppel. Mycket bättre känsla än i tisdags och en hund som flämtade pga anfåddhet och inget annat. Ha, ha kanske är det uttröttningsmetoden som fungerar? Nä just det, har redan prövat det. Minns för två år sen när jag först sprang med Fixa och sen vallade, och sen skulle vi tävla på hemmaklubben direkt efteråt. Hjälpte det? Inte mycket.

Idag var det i alla fall skönt att främst jobba med fartmomenten så att både hon och jag slapp frustrationen och känslan av misslyckande som jag är övertygad om att hon också känner av när jag är missnöjd även om jag inte direkt säger nåt. Det bara ryker lite ur öronen på mig:-)


onsdag 21 november 2012

Ett långt inlägg om ditt och datt!

Honey-vilken älskling, en av våra träningskompisar!

För det första så har min söta valp  förvandlats till en virvelvind på promenaden och en klätterapa inomhus. Nyss gick hon bakom mina fötter ute, nu är hon snabb och fladdrar omkring överallt samtidigt.  Inomhus har hon upptäckt grejer högre upp, på fönsterbrädet, på matbordet, på byrån. Glas och ljusstakar har åkt i backen, blomkrukor.....  Plötsligt står älsklingen på matbordet och ser väldigt nöjd ut.  Undrar hur det går med julgranen i år?!

För det andra var vi ju på kurs hos Ditte i helgen.  Ponyo skötte sig utmärkt, kunde tom ta det ganska lugnt när de andra hundarna jobbade.  Hon klarade att jobba med mig trots att vi ofta tränade med alla valparna samtidigt på en ganska liten yta.  Jag fick bra tips på apporterings och frittfölj träningen.  Ditte använder sig av en lastpall för att tex träna in stegförflyttningar. Jag även fått väldigt många bra tankar angående passivitet och aktivitetsnivå som jag kan applicera både på Fixa och Ponyo.   Efter kursdagarna märktes det att Ponyo var dödstrött. Då tog energin slut och hon var helvild, ganska förståeligt. Vi somnade som stockar vid nio på lördagskvällen och då orkade Ponyo  fram till lunch på söndagen. Sista timmarna var vi med och bara tittade på.

I tisdags var vi i inomhushallen och tränade igen.  Fixa har nu löpt färdigt och är som vanligt ovanligt pipig efter löpet. Och jag blir fullständigt tokig av hennes ljud och tappar nästan träningslusten. Det kommer bli kastrering när hon är inne i en bra fas igen efter löpet. Med hennes navelbråck så går det ju ändå inte att ta valpar efter henne.  Jag funderar just nu också  mycket på Fixas fortsatta träning. Och jag har beslutat mig för att ta tag i hela hennes akitvitetsnivå mer långsiktigt. Hon är bara fyra år och jag struntar i om det inte blir något sm nästa år. Jag vill få det att hålla långsiktigt och om vi går ut och tävlar nu kommer jag motverka mina långsiktiga mål.  Jag har ju fått mina tidigare sm-poäng med en för het hund så jag vet att det går, men det känns inte kul när hon inte är i harmoni. Så nu jobbar vi långsiktigt. Hon kommer kanske vara på topp när hon är tio:-)

Att ta en lång träninspaus och bara valla var bra för mig, men så här i efterhand kan jag konstatera att det inte var bra för Fixa. Hon hade blivit ännu hetare när vi satte igång att träna igen efter uppehållet och den tid och möda jag hade lagt ner året innan på att få henne lugnare, och som gav resultat på de två sista tävlingarna var som bortblåst. Pust. men skam den som ger sig.

För att fortsätta berätta lite om Ponyo så gör hon göra mig vansinnig  några gånger per dag för tillfället. Toarullar rullas upp, vaser åker i golvet, Nells ny köpta tomte pulveriseras....och sen så tittar hon på mig med den där underbara blicken, och jag bara smälter. Hon ser så oskyldig ut. Tur att hon är så himla rolig att träna med det lilla monstret.

Monstervalpen med den oskyldiga blicken



måndag 19 november 2012

Vallning är en farlig sport...


När jag kom hem från helgens kurs väntade ett mindre trevligt brev på mig ifrån husläkaren.

......MR visar att främre korsbandet har gått av.....

Suck. Vet inte riktigt vad det innebär ännu, ska till ortopeden för att få mer info.

Läste lite om det på nätet...att hoppa upp och ner och stampa frö att skrämma fåren stämmer rätt bra överens på beskrivningen nedan. Har ett minne av att jag landade med sträck knä och då small det till i knäet. Det var inte skönt alls kan jag meddela.

Orsaker till främre korsbandsskada
Situationen som orsakar en skada
på främre korsbandet kan beskri- vas som en häftig inbromsning där riktningen ändras och/eller att det sker en tvär vändning, landning med nästan fullt sträckt ben (höft och knä), vridning och valgisering av knät med foten i marken och knät nära full sträckning. Belastningen vilar då på hälen, knät befinner sig ofta framför kroppen, och överkrop- pen lutar bakåt. Andra mekanismer som kan utlösa skadan är över- sträckning i knät eller en kraftig böjning.  



fredag 16 november 2012

Sötchock!

Fotograf Malin Wijk

Morgonrutin

Ponyo och Extra har en morgonrutin. De leker varje morgon medan vi andra äter frukost. Lugnt och lagom och utan hets.  Extra styr leken och hon är Ponyos största idol. En blick och Ponyo vet att det är färdiglekt. Men Extra har barnasinnet kvar och tycker det är jättekul. Det är nåt visst med retrivers, de har ett sånt underbart sinnelag!




torsdag 15 november 2012

Hundig vecka...för ovanlighetens skull:-)

Måndag: Valpkurs på Värmdö. Vi tränade på hundmöten på promenaden, mycket nyttigt!
Tisdag:   Inomhusträning i Arninge med Sofia, Mia och Jenny. Första tävlingsträningen!! med Ponyo, och Frittfölj, z:at och Fjärren med Fixa
Onsdag: Fick det räcka med en skogspromenad med Ponyo där jag lyckades gömma mig för henne två gånger!! Och hon blev rätt skärrad. Sen höll hon sig riktigt nära mig resten av promenaden.  Och kors i taket, en springrunda med Fixa och Extra.
Torsdag: Inomhusträning i Arninge med Annika.
Lördag och Söndag: Tävlingsinriktad valpkurs hos Ditte i Motala.

Väldigt skojig vecka med andra med andra ord!

Något som också gjort mig väldigt glad är att jag har lyckats springa med mitt knä! Prövade för två veckor sen och då gick det inte, men nu har jag känt mig lite bättre. Prövade i tisdags med en liten pluttrunda på tre km i snigeltakt, och det gick! Det gjorde mig på löjligt gott humör! Och igår sprang jag igen, innan jag åkte iväg på magnetröntgen av knäet. Nu vågar jag hoppas på att den kanske inte är så farligt ändå. Vore så underbart att kunna springa regelbundet igen.  Jag blir så glad av att springa och då försvinner nog mina fyra extra kilon som har satt sig på mig sen jag skadade mig för 8 veckor sen ganska snabbt.

Sluta fota nu matte, jag vill träna!

söndag 11 november 2012

Grattis Sandra!

Idag följde jag med Sandra till Haninge bk där hon skulle debutera i klass tre! Bilden är från i våras, idag var det rått och kallt och riktigt trist väder. Vide och Sandra gjorde en strålande insats med bland annat  tior på sättande under gång, vittring och hoppapport, och en nia på inkallningen som resultat.

Helhetsintrycket var ett lugnt och balanserat ekipage med fint samarbete på plan. Ingenting syntes av de svårigheter med miljö och andra hundar som Vide egentligen har och framför allt har haft. Jag njöt när jag såg dem tillsammans, det såg så lätt ut. Själv vet jag ju vilket jättejobb Sandra har lagt ner för att få det att funka så bra som det faktiskt gör idag.

Men det där som vissa tror att alla BC:s skulle vara superlätta att träna och tävla med, det stämmer verkligen inte.  Men är man bara som Sandra är tillräckligt envis så kan det gå bra ändå! Super bra jobbat båda två!

Ponyo blev dagen till ära återigen förväxlad med en väldigt storvuxen sheltievalp. Och eftersom det inte direkt är min favoritras så har jag svårt att ta det som en komplimang:-) Sheltivalpen fick iallafall väldigt bra miljöträning med en massa hundmöten och passivitetsträning i klubbstugan. Hon skötte sig som vanligt väldigt bra.

lördag 10 november 2012

Hur jag tänker...


Sjätte valpen... och visst funderar man. Vad har jag gjort tidigare som har varit bra? Hur kan jag bli mer genomtänkt?  Ett av mina mål med Ponyo är ju att kunna tävla i stökiga miljöer som tex mässhallar. Vad behöver hon ha med sig för att klara det?

MILJÖ
Jag tror på att lägga jättemycket tid på att ta med henne på konstiga ställen, vänja henne vid hög ljudnivå, konstig akustik och hala golv. Göra henne trygg i sådana miljöer. Nu knatar vi mest runt på alla möjliga och omöjliga ställen, och så får hon lite godis då och då. Jag försöker också leka med henne i stökiga miljöer, och inte att förglömma, träna passivitet även där.  Så ofta som möjligt får hon därför hänga med nu.  Till stan, till Ulriksdal där hundarna får vara med i restaurangen, in i varuhus,  tågstation, på fik osv.

PASSIVITET I SAMBAND MED TRÄNING
Passivitet i tränings situationen.  När jag tränar med Ponyo försöker jag tänka på att ta pauser då hon ska bli helt avslappnad, kunna gå ner i varv. Igår när vi var i Arningehallen, så tränade vi naturligtvis lite, men lika viktigt är det att hon kan ligga i mitt knä och titta på de andra hundarna utan att vara spänd i kroppen. Att vi kan ta pauser mitt i träningen där målet är att hon så snabbt som möjligt ska gå ner i varv.  Det här kommer jag sen försöka använda mig av när jag vill reglera hennes aktivitetsnivå beroende på vilket moment hon ska göra.

INTE UTSÄTTA HENNE FÖR SITUATIONER HON INTE KLARAR AV
Här måste jag naurligtvis testa mig fram, men ett exempel är härom dagen när hon fick följa med när jag skulle hämta Nell på fritids.  Att hålla fokus på mig i stökiga miljöer klarar hon fint när det bara är hon och jag. Men att promenera från fritids med de andra hundarna, och med flera barn som gärna vill klappa osv, och som springer runt och hit och dit, det gör henne jättestressad och sjövild. Hon kan inte hålla fokus. Är det egentligen viktig för mig att hon ska klara den situationen, eller drar jag bara upp hennes stressnivå? Ponyo är en högtempererad hund, och hon kan bli en riktigt stressad, jobbig bordercollie och jag inte passar mig.  En del situationer är viktiga att lära henne att klara av, andra kanske vi istället ska undvika?  

UTHÅLLIGHET
Jag kommer tidigt träna henne på att orka jobba längre innan belöningen. En nackdel med klickerträning är att belöningsfrekvensen är extremt hög i början. Och att trappa ner från  20 belöningar på en minut som det ofta blir vid nyinlärning, till  en belöning efter 15 minuter, är en ganska drastisk nertrappning. Görs inte det metodiskt och planerat kan det leda till en väldigt frustrerad och stressad hund.  Jag kommer redan nu att börja lägga ord på helt oviktiga beteenden bara för att kunna få henne att göra flera saker i rad innan belöningen kommer.

ÄLSKA ATT TRÄNA
Det är egentligen priorotet nummer ett, att Ponyo ska älska att träna och leka med mig. Att jag ska vara överst på hennes lista över vem som är roligast att umgås med. Vi jobbar mycket med att leka ihop. Med leksak och utan. Jag har som jag tidigare skrivit som mål att hon ska blir bra på att komma tillbaks med grejer, och där är vi inte ännu. Men hon gillar att leka med mig även med störningar runt omkring



torsdag 8 november 2012

Irriterande

Har två löptikar hemma för tillfället, varav den trefärgade är ytterst irriterande. Kan inte äta, vankar omkring och gnäller, tittar uppfodrande på mig och gnäller, ligger för sig själv och gnäller.....ser ytterst sorgsen ut. Vill bli utsläppt på tomten när hon är inne, vill komma in när hon just blivit utsläppt.

Note to self:  Ta inte med hundvalpen när du ska klippa dig och färga håret. Det blir liksom inte så avslappnande. Dessutom är det jobbigt att springa ut med frisörsskynke och handduk om håret och försöka övertyga Ponyo om att man visst kan kissa på asfalt. Jag lyckades inte kan jag meddela, tre timmar höll hon sig.  Det blev en lång kiss när vi kom till Humlegården.

onsdag 7 november 2012



Att hinna njuta.
Av valpen.
Ligga på golvet och mysa med henne varje dag.
Klappa och pussa hennes lena, varma valpmage.
Borra in näsan i den mjuka pälsen i nacken för att känna om hon  fortfarande doftar lite valp.
Rysa av välbehag när hon buffar in sitt lilla huvud i min tröjärm.
Låta hjärtat smälta när hon tittar på mig med sin nyfikna, sammetslena blick.
Njuta av den här korta, intensiva, ljuvliga tiden som aldrig kommer tillbaks.


Hundläger

I sommar så skulle jag vilja gå på hundläger. Jag skulle vilja ha Jessika Svanljung som undervisade om Helhetsträning och uthållighetsträning och Siv Svendsen som undervisade om nyinlärning och moment.
Ett tredagarsläger med boende i mysig miljö och god mat som ingick i priset. Hur mysigt vore inte det? Tänk om man kunde ordna ett sånt läger? Visst vore det kul?!

tisdag 6 november 2012

måndag 5 november 2012

Ledig dag som blev ombokad och fullbokad!

Trots lite ändringar i sista sekunden så blev den här dagen en riktigt bra, men väldigt fullbokad ledig dag. För Ponyo har det blivit mycket miljöträning. Hon har varit med inne i stan både på dagen och kvällen. Vi har hängt på NK och i den nya Moodgallerian, och nu ikväll medan Molly dansade var det sushi på västermalmsgallerian som gällde, och Ponyo är med på noterna.

Hon är härligt kavat och världsvan nu och håller fin kontakt med mig även när det är mycket folk runt omkring. Hon började tom erbjuda frivilliga "Hoppstå" mitt bland allt folk. Och bäst av allt, när jag stod i kön och skulle köpa sushi så lade hon sig ner och tog det lugnt!!!

Det är lusitgt det här med hur observanta hundar är på vårt kroppsspråk. Jag klickertränar ju mina hundar och väntar med att lägga på signal på beteendet. Jag tycker det är viktigt att hon erbjuder beteenden frivilligt, att hon lär sig att jobbs för sin belöning och inte bara passivt låter sig lockas runt.
Men det där med signaler, det finns ju andra än bara ljud. Står jag upp erbjuder Ponyo hoppstå, sitter jag ner blir det ligg om mina händer är lite längre ner och sitt om de är lite högre upp, för så har jag gjort helt omedvetet.  Nu kommer jag börja variera min position så att hon verkligen lär sig repetera det hon har fått klick för.

Idag jobbade hon på jättefint utan frustration när klicket uteblev, istället jobbade hon på lite hårdare. Och oj vad glad hon blev när jag plockade fram pallen! Hon studsade vid min sida och kastade sig upp med frambenen så fort jag ställde ner den. Nu får jag in henne hela vägen till sidan på två klick nu. Duktig Ponyo.

Under hoppstå har jag nu börjat lägga in omvänt lockande också. Ibland blir det klick direkt när hon landar med framtasarna, och ibland blir det omväntlockande, och när jag ser att hon medvetet håller tassarna stilla så kommer belöningen.

Har jag sagt att valpträning är det roligaste som finns?
Förresten , ni runt 150 som läser min blogg dagligen, tycker ni att det är kul när jag lägger ut filmer, eller är de av lite för dålig kvalitet rent bildmässigt så jag lika gärna kan skippa det?

söndag 4 november 2012

På jakt efter en avknapp!

Ponyo har inte hittat sin ännu! Det märktes speciellt igår när vi var hos mina föräldrar på middag och jag hade inte fått med mig någon bur eller komposthage.  Hon var överallt hela tiden, på alla grejor, alla skor, på folks ben.... När jag lyfte upp henne i soffan och tvingande henne att ta det lugnt så tog det lååång tid innan hon slappnade av. Det skulle pipas, gnällas och kämpas emot först.

Samma sak nu på morgonen, när hon börjar bli riktigt vidrig och framför allt terrorisera  Nell och Fixa, då vet man att hon har blivit  trött. Men istället för att sjunka ihop i en liten trött hög och somna som mina andra valpar har gjort så far hon runt, mer och mer ju tröttare hon är.  Peder lyfte upp henne och stoppade henne i komposthagen, och då somnade hon som en stock på ungefär 10 sekunder. Och där ligger hon nu och snarkar gott!

När vi ändå är inne på saker som vi är dåliga på så kan jag meddela att komma med grejor-träningen inte går något vidare.  Hennes första tanke om hon har en boll eller leksak är att sticka iväg med den.  Jag försöker arrangera situationer, på begränsade ytor där vi tränar att om hon kommer i närheten av mig med en boll så kastar jag genast en ny, och när vi är i skogen där hon är lite osäker om hon är med mig själv, så låter jag henne vinna dragkamp och sen sticker jag iväg åt andra hållet varje gång. Då kommer hon som ett skott, men rätt ofta har hon tappat grejen på vägen..

Jag försöker också undvika att ta saker ifrån henne i vardagen, men det är inte direkt lätt att applicera på hela familjen när hon sticker iväg med favoritnallen eller nåt liknande. Hoppas jag får lite bra tips angående detta när jag ska gå på kurs hos Ditte om två veckor.

Annars då? Fortfarande världens sötaste goaste lilla valp, numera med rätt långa ben:-)

lördag 3 november 2012

Mera film!

Stadga, lyfta sked och runda föremål är lite av det vi tränar på just nu!

Jag försöker växla mellan aktiva och mer passiva beteenden. Jag måste ständigt påminna mig själv för att inte glömma de lugna övningarna:-)


fredag 2 november 2012

Andra pallträningspasset med PONYO!



Nell har varit snäll och filmat lite träning med Ponyo idag. Här kommer andra passet på pallen som är början till en utgångsposition vid sidan. Imorgon lägger jag upp två filmer till.

Såg ett smakprov från fotograferingen i onsdags med Malin, nu blir jag ännu mer nyfiken på att se resten av bilderna! Visst är den underbar!

Euforisk!

Finns det något roligare än att träna med en valp? Inte mycket om du frågar mig. Möjligtvis en riktigt härlig lång resa till något varmt och spännande land, men så här i vardagen så slår valpträning allt!

Igår tog jag fram barnpallen  som jag använde för att lära Fixa ingångar med. Jag kunde inte hålla mig längre, jag var nyfiken på hur snabbt Ponyo skulle fatta.

Jag tog fram pallen och Ponyo nosade lite på den. Jag klickade. Sen var det som om hon glömde pallen och bara nosade vid sidan om. Jag lyfte upp pallen och satte snabbt ner den igen. Vips så stod Ponyo med ena tassen på pallen. Klick! Andra tassen på pallen! Klick igen!

Två minuter senare hade Ponyo gått upp på pallen flera gånger och dessutom börjat förstå att hon ska röra på baktassarna! Jag höll på alldeles för länge egentligen, men det var så kul att jag inte kunde sluta! Och Ponyo tyckte också det var kul-och gott. Hon gillar kycklingkorv.  Hon är så lättlärd! Det är en fröjd att träna henne!

Nu ska här storstädas, och sen blir det ett liten pallpass med Ponyo igen. I eftermiddag kommer Ylva och mina får flyttar till Singö så innan hon kommer är det dags för höstens sista vallningspass på hemmaplan.  Som tur var verkar hagproblemen ha löst sig inför nästa säsong, så det blir ett gäng ulltottar för mig i vår också!  Härligt!