söndag 4 november 2012

På jakt efter en avknapp!

Ponyo har inte hittat sin ännu! Det märktes speciellt igår när vi var hos mina föräldrar på middag och jag hade inte fått med mig någon bur eller komposthage.  Hon var överallt hela tiden, på alla grejor, alla skor, på folks ben.... När jag lyfte upp henne i soffan och tvingande henne att ta det lugnt så tog det lååång tid innan hon slappnade av. Det skulle pipas, gnällas och kämpas emot först.

Samma sak nu på morgonen, när hon börjar bli riktigt vidrig och framför allt terrorisera  Nell och Fixa, då vet man att hon har blivit  trött. Men istället för att sjunka ihop i en liten trött hög och somna som mina andra valpar har gjort så far hon runt, mer och mer ju tröttare hon är.  Peder lyfte upp henne och stoppade henne i komposthagen, och då somnade hon som en stock på ungefär 10 sekunder. Och där ligger hon nu och snarkar gott!

När vi ändå är inne på saker som vi är dåliga på så kan jag meddela att komma med grejor-träningen inte går något vidare.  Hennes första tanke om hon har en boll eller leksak är att sticka iväg med den.  Jag försöker arrangera situationer, på begränsade ytor där vi tränar att om hon kommer i närheten av mig med en boll så kastar jag genast en ny, och när vi är i skogen där hon är lite osäker om hon är med mig själv, så låter jag henne vinna dragkamp och sen sticker jag iväg åt andra hållet varje gång. Då kommer hon som ett skott, men rätt ofta har hon tappat grejen på vägen..

Jag försöker också undvika att ta saker ifrån henne i vardagen, men det är inte direkt lätt att applicera på hela familjen när hon sticker iväg med favoritnallen eller nåt liknande. Hoppas jag får lite bra tips angående detta när jag ska gå på kurs hos Ditte om två veckor.

Annars då? Fortfarande världens sötaste goaste lilla valp, numera med rätt långa ben:-)

4 kommentarer:

Lydia sa...

Den där av-knappen som istället blir på, på, PÅ känner jag igen, Lyra är likadan.
Min äldre hund var också värdelös med att komma tillbaka med grejer. Det som funkade bäst var att binda fast leksaken i en längre lina, så att han fick vinna kampen, men aldrig behålla leksaken för sig själv. Sen när han blev lite äldre tränade jag parallellt att "dutta" leksak i handflata...

Katarina sa...

Tack för tipset Lydia!

Eva sa...

Hon är som mamma. Under Kellis uppväxt var jag tvungen styra hennes vila genom att stänga in henne i buren (eller hagen). precis som du skriver om Ponyo så somnade hon på några sekunder.
Det går över men jag tror det är viktigt att ta kommandot gällande vila, annars är risk att det bara blir mer stress.

Angående komma tillbaks med leksak fick vi lära oss på kursen att stänga in oss på typ toaletten. Mycket liten yta. Belöna upp själva gripande och vändning genom att ge godis (trycka in). Utrymmet ska vara så litet att hunden inte kan komma undan.
Kräver förstås att hunden är väldigt taggad på leksaken. Petra skulle prova, tror jag. Stäm av med henne!

Hassel bjöd själv på detta. Jag kampade med honom. Höll fast honom när jag lurat av honom leksaken. Suktade honom lite med den utan att ge den. Slängde iväg den i köket medan jag höll honom om bogarna. Taggade lite innan jag släppte iväg honom. Han tog den och kom genast tillbaks så vi kunde fortsätta leka. Andra gången tvekade han lite men då sprang jag åt andra hållet och då kom han (med leksaken).
Genom att hålla honom tills han är lite avslappnad, men ändå sugen på leksaken, får jag samtidigt både självkontroll och släpp.
Svårt förklara, kan visa när du kommer!

Heidi sa...

Kul att läsa om din lilla valp.
Känns som att jag får en försmak av vad som komma skall ;)