torsdag 31 januari 2013

Dagen


Gick upp tidigt i morse och tentapluggade. Mellan 9-10 tränade jag i hallen. Bara Fixa fick följa med,  jag kände att vi behövde lite egentid :-)  Med musik i högtalarna tränade vi  rutan, dirigeringsapportering, metallapportering, fjärr och frittfölj. Vad skönt det är att träna till musik!

Dirigeringsmomenten är jättefina, inga omtag och snygga ingångar! I rutan har hon börjat tänka för mycket på sista tiden, och blivit lite osäker på var hon ska vara placerad, så idag blev det många enkla rutskick med utlagd leksak efter rutan.

I frittfölj gnällde hon, men jag var jätteduktig och höll humöret ändå, duktig matte! Även fjärren såg fin ut för det mesta. Om vi gör många skiften på rad kan hon dock gå in lite i vallningsmode ibland och börja göra skiftena lite långsamt. Det måste vi jobba på.

Sen har mina föräldrar varit både hundvakter och kört Nell till ridningen medan jag har tentat och sen handlar presenter till Nell som fyller sju på lördag.  Mina föräldrar är helt underbara och utan dem skulle det vara svårt att få ihop vår vardag just nu. Tack för att ni finns!

Nu ikväll har jag tränat med Ponyo och idag gick vi frittfölj för första gången. Ja så kändes det faktiskt. Hon har verkligen börjat förstå vad det handlar om och är med på noterna. Idag tränade vi tempoväxlingar mellan långsam och vanlig marsch, förutom de vanliga metrarna rakt fram och svängar och snurrar åt båda hållen.

 Även lite hoppstå tränade vi. Här överarbetar hon fortfarande väldigt mycket. Jag trodde att höjdhoppandet skulle minska med tiden och i och med att hon ofta inte får belöningen förrän efter att hon varit still en stund när hon har landat, men inte då. Hon tar i för kung och fosterland och det är gulligt med inte speciellt snyggt som kommande ställande under gång:-) Får fundera vidare där.

onsdag 30 januari 2013

Alla sover...

Ponyo har fått lägga sig med hussen som ska upp jättetidigt, tjejerna sover sedan länge, Molly med Extra som fotvärmare.

Jag och Fixa vi tränar uthållighet i vardagsrummet!

En kedja med tre minuter frittfölj, med hmm, väldigt många svängar.  Jag ställer in tidtagningen till ugnen och fortsätter tills det piper. Mycket praktiskt eftersom det ibland är väldigt svårt att uppskatta hur länge vi har gått. Därefter fjärrdirigering åtta skiften på nära håll, sen liggskiftet i zat med låst blick framåt och det avslutande friaföljet. Slutligen inkallning?! med ställande och belöning för ett jättefint ställande som nog gav trägolvet lite nya repor.

Min fina bc-flicka som inte tvekar ett ögonblick för lite träning kvart i tolv på kvällen, på en halvsekund går hon från djupt sovande till totalt fokuserad. Söte!

Tröttmössa!

Idag blev det en riktigt lång promenad, i slasket och halkan. Den längsta som Ponyo någonsin har gått, och oj vad trött hon blev. Hon har sovit som en stock hela eftermiddagen och sover fortfarande. Väldigt skönt med tanke på att jag har en del att göra.  I

morgon blir det träning i hallen igen, nya buren ska med och så ska jag försöka få till meningsfull träning med båda bc-flickorna.  Hoppas att Ponyo klarar att ta det lugnt fastän jag tränar med Fixa, det har gått helt ok hemma, men i hallen är det en annan sak...
Och hoppas att den sköna känslan i Frittfölj med Fixa håller i sig imorgon.  Ska passa på att träna fart moment också, inkallning, ruta och dirigeringsapportering som är svåra att få till ute i halkan.

Tjingeling!

tisdag 29 januari 2013

Grattis Ponyo- och man måste alltid ha minst en retriver i huset!

Idag fyller Ponyo sex månader.  Tänk vad vi har lärt känna varandra på de här fyra månaderna. Plötsligt är hon hund, hon lyssnar för det mesta och förstår vad jag vill. Hon går lös här i Vaxholm och håller fin kontakt med mig även med hundar och människor i närheten. Kommer det ett gäng barn i Molly eller Nells ålder åker dock kopplet på. Hela den lilla hunden börjar skaka av glädje, kanske är det "hennes" barn som kommer?


Nu sitter jag och pluggar och de senaste två timmarna har hon lekt med världens bästa lektant, Extra!
Det är nåt visst med retrivers tycker jag. Man måste ha minst en sån hemma för att hemmet ska vara komplett.  Det är något med deras livsinställning, härliga barnslighet, trygghet och stabilitet.  Och så är de ju så himla söta. En golden tror jag det får bli nästa gång. Min första hund var en liten goldenflicka!


måndag 28 januari 2013

Glad ända in i själen!

Vår akilleshäl Friaföljet har blivit gångbart, det har blivit helt ok!  Jag strävar inte efter perfektionism här eftersom det skulle innebära en alldelles för hög belöningsfrekvens för att det skulle fungera med Fixa. Jag strävar efter ett gångbart, tävlingsbart frittfölj som jag inte  blir på dåligt humör av.  Idag blev jag glad ända in i själen när vi tränade. Fixa kändes härligt lagom i aktivitet och hon vinglar mycket mindre under långsammarsch än hon gjorde tidigare. Nedan följer en liten filmsnutt med långsam marsch.


Som sagt det räcker med ok för mig! Istället lägger vi krutet på de moment vi har lätt för och ser till att de blir så bra som möjligt!


Lite klagomål:-)

Här lägger jag ut filmer och allt och gör mig till, och så får man inte den endaste lilla kommentar här på bloggen. Även mattar behöver klick och belöning:-)
Idag har jag och Molly och Nell varit i Arningehallen igen. öppenträning med bara okända hundar idag.   Molly och Nell fikar och jag tränar. Fixa har fått träna långt frittfölj, fyra minuter och det gick fint.  Ponyo fick börja med att titta på och bita på ben och sen tränade jag frittfölj och sitt och stå kvar i korta pass.  Hon är jätteduktig att ligga vid sidan om hon har sitt ben. Det var främmande hundar väldigt nära inpå idag och hundar som kampade och lekte. Hon tittade upp lite förstrött och fortsatte sedan att tugga.

I friaföljet har jag ännu inte börjat med att hon ska sätta sig i halterna. Vi tränar raksträckor, svängar åt alla håll och även att snurra flera varv på samma ställe. Vi tränar även på att hitta rätt position när vi växlar mellan olika gångarter.  

Mitt kriterie med Ponyo är att hon inte alls skall ligga på mot benet, utan att vi ska ha en liten luftspalt emellan oss. 99 av 100 belöningar kommer när hon står parallellt med mig i fotposition. Jag jobbar mycket med omvänt lockande  när vi tränar positionen. Hon ska stå still i rätt position även om jag lockar med godis eller leksak. Jag har däremot inte som kriterie att hon måste titta upp hela tiden, tittar hon bort nån sekund då och då så är det ok så länge hon fortfarande har rätt fokus.

Tjingeling!

söndag 27 januari 2013

Metallapporten!

Vi tränar mycket inne, hemma för tillfället. Små stunder när tillfälle bjuds.  I filmen  fokuserar jag på gr fastållande av metallapporten.   Efter klick få hon släppa apporten för att ta sin belöning.

Det är roligt att Ponyo har lätta att se samband. Kolla in nästa film...


 Tredje passet lyckades vi med ingång med apport  utan pall.  Men det var svårt och mycket att hålla i huvudet, att båda gripa spontant och samtidigt ha fokus på ingången gjorde att hon ibland glömde apporten och jag fick påminna henne om att den låg där. Vi ska dröja kvar vid lättare övningar ett tag eftersom det viktigaste nu är att få ett riktigt fint gripande och fart in till mig och en hög förväntan på metallen, att hon tycker att den är rolig. Hon är inte helt bekväm med den ännu även om det inte syns så tydligt på filmerna.

fredag 25 januari 2013

Det är mycket nu...

Tiden till att blogga finns inte riktigt.  Ska ta mig tid att skriva ett längre inlägg i helgen. Har börjat plugga, roligt och lite ångestfram kallande! Fått erbjudande om att utbilda mig till lydnadsdomare, verkar jättekul men tiden!? Vet inte om den räcker till!!
Annars då? Varit på intressant föreläsning om internationell bedömning av elitlydnad. Intressant och inspirerande. Tränat inne med Ponyo och ute med Fixa i minus 14 grader! Nu hämta barn! Titta in här imorgon så lovar jag att få ur mig något vettigt:-)

fredag 18 januari 2013

En vacker dag på många sätt


I morse stannade termometern på minus tio. Det blev en tidig promenad och det kändes som om vi var ensamma i världen. Tyst och kallt och bedövande vackert.  Det är så härligt att gå längs med vattnet med hela mitt hundgäng. Det är ju faktiskt ett litet gäng nu när jag har tre!

Sen har dagen bjudit på avsked av vår vän Fredrik som gick bort strax före jul. En fin begravning och möten med människor jag inte har träffat på länge. Mycket kärlek och mycket sorg. Vila i Frid Fredrik, vi kommer att sakna dig och du kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan! Ha det så bra tills vi ses igen....




torsdag 17 januari 2013

Mera Ponyo träning!

Ingångar på planen idag med Annika som tävlingsledare. Ponyo skötte sig med den äran. Jag pratar inte med henne alls när vi går in utan det är hon som ska hålla fokus på mig, om hon springer fram till tävlingsledaren blir denne tråkig och jag nejjar inte utan väntar tills hon gör rätt val själv. Hon hade jättefint fokus!

En annan rolig sak var att hon inte alls hetsade upp sig när vi satt nära och Annika tränade apportering med Abbe, skönt!

Men hon varvar upp för mycket av att komma till hallen. Hon har så höga förväntningar där, och har man en timme på sig så är det lätt gjort att jag tränar för mycket och tränar passivitet för lite.  Nästa vecka blir det minst lika mycket passivitet som träning och behöver jag sitta i tjugo minuter för att hon ska varva ner så får jag göra det. Sen får väl folk tycka att jag är knäpp som betalar 100 kronor i timmen för att sitta och titta på:-)

Det blir bra när jag ska hålla kurs i hallen. Då ska hon få följa med och inte göra något alls!  Jättekul att kursen som jag skickade ut information om igår nästan är full redan, en plats kvar.  Läs mer om kursen under fliken "kurser" Maila mig eller ring om du vill ha mer information om den.  Tel 0733828281

Tjingeling!

onsdag 16 januari 2013

Funderingar kring Ponyo!

Ponyo har ju fyllt fem månader, och det märks att hon börjar bli stor. Snart mer unghund än valp.  jag känner att jag börjar få lite koll på vem hon är.

Väldigt glad och social, älskar barnen kanske speciellt Nell. De är som syskon, på gott och ont. Ibland blir det lite väl hårda tag, från Ponyos håll så det gäller att jag är med och ser till att gränserna bibehålls. Nell är urduktig med Ponyo men har ibland lite svår att låta henne vara ifred...

Ponyo kan nu ganska ofta passera lös förbi främmande människor utan att hälsa, förut skulle hon hälsa på alla. Ibland kan hon bli lite osäker, framförallt om det är en storvuxen man. I lydnadssammanhang tränar vi ingångar på planen när tillfälle bjuds. Dvs vi blir inropade på planen av en tävlingsledare som pratar och visar.  Hon vill gärna hälsa på tävlingsledaren, speciellt om hen pratar mycket, men efter någon repetition är hon med på noterna och har full koll på mig.

Ponyo är rätt självständig. När Fixa och Extra var fem månader hade de bara ögon för mig. Varje gång jag ropade kom de som små skott och blev lika glada för godisbelöningen varje gång.  Med Ponyo duger inte något torrfoder som belöning, gott ska det vara, men även då känns det som om hon tycker att det är trevligt att komma- inte superduper kul. Viltdofter är intressant, ja lukter över huvudtaget är intressant. Hon håller sig än så länge på ett lämpligt avstånd från mig när hon är lös, oftast inte mer än tio meter framför.

Lydnadsträningen däremot den är superrolig, hon har lätt både för stadga och mer fartiga grejor. I början av nyinlärningen när jag försöker få fram ett nytt beteende har hon lätt att ta till ljud, både skall och pip (ve och fasa :-)) Men så fort hon förstår vad jag vill blir hon tyst och fokuserad.

Några veckor framöver kommer jag att lägga ner så mycket tid jag hinner på att träna med störning med Ponyo, inte helt lätt den här årstiden.   Idag var vi i hallen och då klarade Ponyo att koncentrera sig på mig trots att Sofia körde rutan ganska nära.  Hon tittade, men det var inget stirrande, och hon började snabbt jobba för mig igen.  Ska försöka jobba med lagom störningar och bygga på sakta, men jag tänker använda mig av ett tydligt "Nej" om hon börjar med sitt stirrande som hon gjorde i torsdags. Självklart med massor med belöning, ökat avstånd osv för att optimera chanserna för att lyckas. Men jag väljer att inte bara belöna det korrekta som jag brukar göra, utan även tydligt visa vad som inte är ok. Tror att det är så självbelönande så att hon kanske väljer det framför min belöning i vissa sammanhang.
Hur som helst var det inga problem idag alls.

Ponyo är en riktig kelmaja. Hon älskar att sitta nära, bli pussad och klappad och gosad med. Det ska jag använda mig av och träna på sociala belöningar som sen kan bli en bra tävlingsbelöning. Hon gillar att pussa mig i ansiktet -kanske kan vi bygga vidare på det?

Passivitet kommer vi att behöva träna mycket. När vi kommer till hallen nu slår hennes förväntan i taket, och idag gnällde hon hela vägen upp för trappan.  Istället för att börja träna går vi då in på planen och sätter oss ner.  Hon får ligga i mitt knä och jag klappar henne utan att hålla på och prata med henne. När hon har lugnat sig börjar vi träna. Även under träningspasset tar vi pauser då hon ska bli helt lugn och ligga ner hos mig innan vi fortsätter. Även pauser där jag sitter och pratar med  mina träningskompisar är bra.  Ponyo är en hund med mycket i  sig, och hon har ganska lätt för att varva upp sig. Samtidigt har hon huvudet med sig även när hon är uppe i varv.

Hoppla nu ska jag ut med de stora hundarna och så ska Fixa få träna lydnad.  Jag prioriterar hallträning med Ponyo just nu eftersom Fixa inte behöver störningsträning. Och har jag bara hallen en timme blir det mest stressigt att hålla på och byta. Dessutom vill jag inte att Ponyo sitter och eldar upp sig i buren medan jag tränar med Fixa. Som tur var har jag hittat en bra uppplogad parkering vid golfbanan så där brukar vi köra.

Tjingeling

måndag 14 januari 2013

What's up?

Idag har hundarna gjort mig riktigt glad. Jag och Fixa hade ett rejält pass på en plogad parkering. Solen sken och Fixa var fokuserad till hundra procent. Vi har ju tränat ruskigt litelydnad på sista tiden och naturligtvis har Fixa blivit lite ringrostig. Men trots uppehållet fungerar en del riktigt fint fortfarande.   Inkallning, dirigeringsapportering, hoppapport, vittring och fjärr fungerar på det stora hela fint. I rutan måste vi nöta placering i ruta och fart till kon.  Platsliggning och sitt i grupp måste vi börja träna igen och ja frittfölj och z:at där finns det ju alltid massor att jobba på för oss. Jag håller på att träna in Hoppstå med Fixa, och det går som en dans, Roligt med lite nyinlärning!

Ponyo då?Jo hon är en liten glädjespridare minst sagt. Idag när jag tog fram blodpuddingen så blev hon så glad att hon började erbjuda hoppstå för fulla muggar. Hon verkar fortfarande tro att det är någon slags höjdhoppnings tävling, och jösses så högt hon kan hoppa den lilla.  Häromdagen började jag klicka för uppsitt från ligg och idag bjöd hon på sitt-ligg skiftet i hundranittio, jag kunde inte annat än att skratta. Jag håller på att döpa ligg, det är fortfarande inte blixtsnabbt, men så länge det sker i en rörelse så köper jag det.  Ingångarna till sidan går riktigt fint och friaföljet går framåt sakta med säkert. Men idag ägnade hon sig först åt att hoppa även vid sidan. Då fick vi träna lite stadga först, och sen gick det bra.

I torsdags visade hon att hon var en vallhund för första gången i träningssammanhang. Jag var i hallen och skulle träna lite efter Jenny och Jessicas kurs. Det var alldeles tyst i hallen men sen skulle en Lapsk vallhund träna fart in i tunneln ifrån en bur. Den skällde väldigt stressat och Ponyo blev helt fixerad. Hon eyeade och stirrade och kunde inte släppa den andra hunden. Får fundera på vad jag ska göra med detta. Hon har inte tidigare brytt sig om andra hundar på plan när de kör lydnad. Även fartiga moment går bra, men det här skällandet gjorde henne nästan paralyserad.

Bild från i höstas. Liten valpis börjar vid det här laget bli ganska stor!

torsdag 10 januari 2013

Lyxliv!

Snart är det slut på lyxlivet som jag har ägnat mig åt i tre månader nu.  Nästa vecka börjar jag plugga heltid och dessutom jobba samtidigt. Det kommer nog bli lite meckigt att hinna med allt, ungar och hundar och hus och sig själv. Men det ska bli roligt!
Det är verkligen en ynnest att jag har kunnat ta de här månaderna när jag fick hem Ponyo och verkligen  hinna med att gå separata promenader, miljöträna och sticka iväg på egna äventyr då och då med varje hund ( och för den delen varje barn, men det härär ju ändå en hundblogg så det är det jag kommer att hålla mig till)

Nu sitter jag här hemma, har tänt ljus och bloggar med en kopp te framför mig. Dagen började med frukost med tjejerna och rastningsrunda med alla hundarna. Sen stack jag och Fixa iväg till hallen för lite kvalitetsträning utan de andra.  Konskick, vittring, ruta, samt frittfölj efter inkallningen från rutan stod på schemat. Vi hade roligt.  Dessutom hade jag tid efteråt att ta en kopp te med mina träningskompisar Annika och Mia.  Hur lyxigt är inte det så säg.

Sen var det hem och hämta Ponyo och Extra och så fick de gå en rejäl runda här inne i Vaxholm.  Ponyo kunde vara lös hela tiden idag och lyssnade så fint både när det kommer människor och andra hundar. Vilken underbar känsla.

Och så hem, käka lunch och nu sitter jag här och klockan är bara halvett.  Restan av dagen blir det lite mer promenad och hundträning och sen tid att njuta av och umgås med Molly och Nell. Och ikväll, hör och häpna, sticker jag en sväng till hallen igen vid halvnio. Jenny hller kurs där då och jag tänkte träna lite på sidan av och miljöträna Ponyo.

Idag var det du och jag Fixa!

onsdag 9 januari 2013

Nån har börjat bli stor...

...eller ja stor, nu ska vi inte överdriva. Vägde Ponyo på Arninge djurklinik och nu väger hon 10,2 kg. Ganska lite för en femmånaders bc tror jag. Och jag upplever inte alls att hon skulle vara för smal, utan bara liten.

Idag har vi tränat utomhus med Jenny och det gick riktigt fint. Ingångar på planen, stadga och  lite smått och gått. Att komma ihåg:

  • Börja träna små minikedjor varje träningpass
  • Använda social tävlingsbelöning varje träningspass. Dvs beröm, klapp och gos.
Även på beteendet märks det att Ponyo börjar bli lite unghund. Igår var det plötsligt lite läskigt i Arningehallen de första minuterna och hon var tvungen att voffa på en läskig Terv.  Idag har hon voffat på grannen som hon har hälsat på massor av gånger och även skällt på Franziska när hon kom för att hämta Nells kompis Felicia. Så har hon aldrig gjort förut. 

För övrigt är hon världens gosigaste. Vill gärna sitta nära, och borra in huvudet i min tröja, sitta lugnt och bara gosa. Ligga nära i soffan och gärna under täcket i sängen.  Och sätter jag mig på golvet så lägger hon sig genast tillrätta i knäet och bara myser. Det är därför jag tror att det här med sociala belöningar kan fungera på henne.

Fixa stackarn är välmotionerad för tillfället:-)  Hon är Peders springkompis nu när han har börjat springa långrundor. Över två mil i lördags och 1,8 mil igår.  Hon var faktiskt trött på slutet, och det blir hon inte om man "bara" springer en mil.  Trots det blev det lite lydnad idag för henne också, men det är inte lätt att få till någon kvalitet på träningen som underlaget ser ut.  Vi behöver ju kedja och inte småpeta i detaljer, och det blir inte så mycket mer än så på det isiga underlaget.


tisdag 8 januari 2013

Vad är roligare än...

...än valpträning?
...än valpträning tillsammans med en kompis som också har en valp?
...än valpträning i fin hall tillsammans med en kompis som också har en valp?
Inte mycket!

Tack Jenny för att du delade din födelsedagspresent med mig!

Nu hoppas jag på en vår där vi ses minst en gång i veckan och tränar valparna. Vi kommer bli ett oövervinnerligt team om vi peppar och coachar varandra och är raka, positiva och ärliga i vår feedback!

Och vad duktiga de var våra små stjärnor.
På schemat stod lite frittfölj och ingångsträning, stadga med varandra som störning och lite ingångar på planen.

Ponyo ville gärna hälsa på "tävlingsledaren", men kom snabbt tillbaks och koncentrerade sig på mig.

Att komma ihåg: Träna lite mycket  språng och långsam marsch som vanlig marsch. Ala tre gångarter ska kännas lika naturliga och för både oss och pupparna.

Att börja träna på med Pompan: Sitt upp, Döpa ligg,
Jenny och Mini- bild lånad från Jennys blogg!

Tjingeling!

fredag 4 januari 2013

Slö

Ser ni alla tre trängs i samma soffhalva! Gissa vem som ligger i den andra?

Gästhamnen 

Imorse när jag vaknade kände jag direkt att idag ska jag slöa, göra så lite som möjligt. Jag höll ut till klockan tolv, inte lätt att slöa med en hundvalp i huset. Men det blev en ytterst slö och kort koppelpromenad inne i Vaxholm bara, ibland är det så skönt att slippa hålla koll och vara med på bilar, hundar och folk. Jag bara gick där och höll i kopplen. Ja Extra var lös förstås men hon skulle liksom kunna gå ut med sig själv, henne behöver man inte ha  koll på. Solen sken och det var nästa lite vår i kroppen. Sen då? Jo tack slöandet har fortsatt!

Är det några andra som gör så här ibland? Struntar i hundarnas behov? Man läser i bloggar om allt motionerande, friskvårdande, tränande och rehabande.  Ibland behöver iallafall en dag då jag struntar i dogsen! Och jag inbillar mig att det inte är så dumt för dem, att ha riktigt tråkigt ibland. För sånt är ju livet även för hundar.

torsdag 3 januari 2013

Nöff

Bilden är lånad från Bogesundsjaktgårds hemsida
Sånna här träffar jag tyvärr ganska ofta numera när jag promenerar på Bogesund. Överallt finns matningsstationer där både vildsvin och råddjur äter.  Först matas djuren för att sen skjutas på sk betaljakter. Jakter är big buisness och att många inte vågar gå i skogen pga alla vildsvin tas det ingen hänsyn till.  Själv promenerar jag men tyvärr förtas nöjet med skogspromenaderna lite av allt vilt och hundarnas intresse för viltet.  Och flera kompisar vittnar om att hundar som i vanliga fall inte bryr sig nämnvärt bär sig annorlunda åt här pga av det är så mycket viltdoft här.

Extra bryr sig ju inte för fem öre. Fixa var som en dröm när hon var valp. När hon 1,5 år jagade hon sitt första råddjur. Det räckte med att hon lyckades jaga en gång, sedan var hon som förbytt. Och jag har verkligen jobat med jakten, klickertränat,  skvallertränat, bestraffat, you name it, jag har prövat!

Nu går vi på vissa ställen i skogen, större stigar och småvägar och där får hon vara lös, och i övrigt blir det långlina på. Nu är jag jättenoga med att aldrig ha Fixa och Ponyo lösa samtidigt där det finns mycket vilt. Om Ponyo är lös så har Fixa långlina och när Fixa är lös får Ponyo finna sig i att gå i koppel.

En kompis till mig som har tre hundar var ute och gick här i höstas. Hennes treåriga hund stack på viltvittring och hennes 6 månaders valp hängde med.  Jaktskallen hördes lång väg.  Det ska inte hända oss så därför tar jag det säkra för det osäkra.

Vi undviker de värsta områdena helt och går mycket promenader inne i Vaxholm istället där alla tre hundar kan vara lösa samtidigt. I vår blir det  långlina och Nej träning med Ponyo där jag vet att att  vi brukar träffa råddjur.

onsdag 2 januari 2013

Mål för 2013

Att valla mycket !!
 Fixa ska  äntligen  bli godkänd vallhund, korsbandet som gick av satte stopp för vallhundsprovet som vi egentligen hade tänkt göra i höstas. Problemet är fortfarande att jag har väldigt svårt för att springa/ gå fort på bucklig mark..trampar jag det minsta snett så gör det djävulskt ont och sen haltar jag i tre dagar. Men nu rehabtränar jag ju, så förhoppningsvis har det blivit betydligt bättre tills det är dags.

Glädjas över det lilla!
En helt vanlig liten tävling som varken är internationell eller en rankingtävling måste också kunna göra mig stolt och glad.  Ibland känns det som om inget annat än landslaget eller SM räknas, och att allt annat är ett misslyckande.  Jag tänker inte känna mig misslyckad även fast Fixa aldrig kommer att sluta ljuda, och att det därför troligtvis sätter stop för våra mer högtflygande förhoppningar.  Fixa älskar att träna, jag älskar att träna med henne och hon är en underbar hund att träna med.

Hitta balansen!
Det är en ständig strävan. En balans i livet.  Mellan hundträning och resten av livet. Mellan vänner och familj,  Mellan nytta och nöje. Och mer specifikt inom lydnadsträningen att hitta en bra balans mellan

delar och helhet
explosivitet och harmoni
fart och stadga
höga mål och glädje

Njuta!
Ofta och så mycket det går av min tid här på jorden. En vän till vår familj kommer aldrig att få uppleva 2013. Hans resa har tagit slut.  Ingen vet hur långt tid vi har här på jorden, eller hur lång tid våra vänner, famij eller våra hundar kommer att finnas med oss.  Att leva här och nu, att skratta mycket, njuta mycket och att vara modig. Att våga följa det som känns rätt för mig, i alla delar av livet.

tisdag 1 januari 2013

Oups!!! -god jul, gott nytt år och god fortsättning!

Inser att jag inte har skrivit något på en månad. Tiden har inte funnits. December har varit härligt, hektiskt och fyllt av promenader i snön, julmys, fester, mumsande på alldeles för mycket gott och väldigt lite hundträning. Så här såg det iallafall ut någon vecka före jul när jag tränade i Arninge på en öppen träningskväll.  Molly och Nell var med och lekte och fikade och peppade mamsen! Notera underbara Mollys engagemang  när hon filmar oss:-)





Ponyo har just fyllt fem månader och har nästan blivit tam:-)  Hon förstår oftast vad vi vill och imorse var det härligt att kunna promenera med henne lös ner till bageriet här i Vaxholm. Hon fick hälsa på en hund och följde sen glatt med oss igen. Hon äter bättre än tidigare även om hon är långt ifrån glupsk.  Vågig vuxenpäls har börjat synas på ryggen. Hon har blivit duktig på att komma med grejer till mig, och att snabbt komma tillbaks med en kastad belöning.  Med träningen har vi tagit det väldigt lugnt om jag jämför med tidigare hundar, tiden har inte räckt till riktigt. Men jag gillar det jag ser och jag  skyndar långsamt och lägger mycket tid på att ha rätt sinnesstämning i de olika delarna.  Hon är en pärla!

Extra och Fixa har också fått ta det lugnare än vanligt till deras stora förtret. Många missnöjda blickar har jag fått den här månaden:-)  Lite träning i vardagsrummet har det blivit och så en hel del springturer med både mig och Peder men annars har de fått nöja sig med att vara sällskapshundar och inget annat.

Det känns riktigt härligt att få sätta tänderna i ett helt nytt år, men jag väntar lite med att skriva om mina mål och förhoppningar för 2013. Måste fundera lite själv först.