onsdag 16 januari 2013

Funderingar kring Ponyo!

Ponyo har ju fyllt fem månader, och det märks att hon börjar bli stor. Snart mer unghund än valp.  jag känner att jag börjar få lite koll på vem hon är.

Väldigt glad och social, älskar barnen kanske speciellt Nell. De är som syskon, på gott och ont. Ibland blir det lite väl hårda tag, från Ponyos håll så det gäller att jag är med och ser till att gränserna bibehålls. Nell är urduktig med Ponyo men har ibland lite svår att låta henne vara ifred...

Ponyo kan nu ganska ofta passera lös förbi främmande människor utan att hälsa, förut skulle hon hälsa på alla. Ibland kan hon bli lite osäker, framförallt om det är en storvuxen man. I lydnadssammanhang tränar vi ingångar på planen när tillfälle bjuds. Dvs vi blir inropade på planen av en tävlingsledare som pratar och visar.  Hon vill gärna hälsa på tävlingsledaren, speciellt om hen pratar mycket, men efter någon repetition är hon med på noterna och har full koll på mig.

Ponyo är rätt självständig. När Fixa och Extra var fem månader hade de bara ögon för mig. Varje gång jag ropade kom de som små skott och blev lika glada för godisbelöningen varje gång.  Med Ponyo duger inte något torrfoder som belöning, gott ska det vara, men även då känns det som om hon tycker att det är trevligt att komma- inte superduper kul. Viltdofter är intressant, ja lukter över huvudtaget är intressant. Hon håller sig än så länge på ett lämpligt avstånd från mig när hon är lös, oftast inte mer än tio meter framför.

Lydnadsträningen däremot den är superrolig, hon har lätt både för stadga och mer fartiga grejor. I början av nyinlärningen när jag försöker få fram ett nytt beteende har hon lätt att ta till ljud, både skall och pip (ve och fasa :-)) Men så fort hon förstår vad jag vill blir hon tyst och fokuserad.

Några veckor framöver kommer jag att lägga ner så mycket tid jag hinner på att träna med störning med Ponyo, inte helt lätt den här årstiden.   Idag var vi i hallen och då klarade Ponyo att koncentrera sig på mig trots att Sofia körde rutan ganska nära.  Hon tittade, men det var inget stirrande, och hon började snabbt jobba för mig igen.  Ska försöka jobba med lagom störningar och bygga på sakta, men jag tänker använda mig av ett tydligt "Nej" om hon börjar med sitt stirrande som hon gjorde i torsdags. Självklart med massor med belöning, ökat avstånd osv för att optimera chanserna för att lyckas. Men jag väljer att inte bara belöna det korrekta som jag brukar göra, utan även tydligt visa vad som inte är ok. Tror att det är så självbelönande så att hon kanske väljer det framför min belöning i vissa sammanhang.
Hur som helst var det inga problem idag alls.

Ponyo är en riktig kelmaja. Hon älskar att sitta nära, bli pussad och klappad och gosad med. Det ska jag använda mig av och träna på sociala belöningar som sen kan bli en bra tävlingsbelöning. Hon gillar att pussa mig i ansiktet -kanske kan vi bygga vidare på det?

Passivitet kommer vi att behöva träna mycket. När vi kommer till hallen nu slår hennes förväntan i taket, och idag gnällde hon hela vägen upp för trappan.  Istället för att börja träna går vi då in på planen och sätter oss ner.  Hon får ligga i mitt knä och jag klappar henne utan att hålla på och prata med henne. När hon har lugnat sig börjar vi träna. Även under träningspasset tar vi pauser då hon ska bli helt lugn och ligga ner hos mig innan vi fortsätter. Även pauser där jag sitter och pratar med  mina träningskompisar är bra.  Ponyo är en hund med mycket i  sig, och hon har ganska lätt för att varva upp sig. Samtidigt har hon huvudet med sig även när hon är uppe i varv.

Hoppla nu ska jag ut med de stora hundarna och så ska Fixa få träna lydnad.  Jag prioriterar hallträning med Ponyo just nu eftersom Fixa inte behöver störningsträning. Och har jag bara hallen en timme blir det mest stressigt att hålla på och byta. Dessutom vill jag inte att Ponyo sitter och eldar upp sig i buren medan jag tränar med Fixa. Som tur var har jag hittat en bra uppplogad parkering vid golfbanan så där brukar vi köra.

Tjingeling

3 kommentarer:

Lydia sa...

Så roligt att läsa om Ponyo. Det är som om du skriver om Lyra. ;-) Skoj att systrarna är så lika varandra.

Katarina sa...

Ja, ha ha då kan vi skylla våra problem på generna:-)

lydiaodingo sa...

Haha, det får vi göra. :)