onsdag 6 februari 2013

Det är skillnad på folk och folk!

Endel ger upp lätt, en liten motgång och så är det inte roligt längre. Andra kämpar på i uppförsbacke, bryter ihop ibland men kommer igen. Suger åt sig ljuspunkterna för att orka med motgångarna.

Fixa är världens lättaste hund. Miljöstark, socialt trygg,  använder väldigt lite vallningsbeteenden i lydnaden ( lite på fjärren ibland), älskar att träna, gör alltid sitt bästa, och tröttnar aldrig före mig. Nackdel: Hon gnäller. Buhuu stackars mig;-)

Sandra har kämpat med en hund som på många sätt är svårare än Fixa och som dessutom också gnäller ibland.  Ett tag var Sandra lite osäker på om de skulle kunna tävla lydnaden, även om momenten i sig var jättefina.   Igår kom beskedet att Sandra och Vide är uttagna till nästa talangläger. Vilken seger!

Vilken inspirationskälla du är Sandra! PS Ska testa din nya  korrigeringsmetod;-)

måndag 4 februari 2013

Hektiskt vecka den här veckan.  Blir mest små kort träningspass inomhus. Ingen hallträning bokad, men nu har jag ju hittat en gratis varm och torr träningshall. Ska försöka hinna dit en gång iallafall.  Södra garaget i Täby Centrum. Jag tränade där i fredags, och det var nyttig träning för Ponyo.   Bilar som brummade, byggjobbare som jobbar med att färdigställa garaget. Konstigt underlag, och så musik.   Vi kämpade på. Till min glädje blir hon väldigt sällan låg i svåra miljöer, däremot kan det vara lite svårt att fokusera ibland.


fredag 1 februari 2013

Framsteg i det lilla!

Strax innan jul hittade Ponyo en död mus.  Den sprang hon sen triumferande omkring med en bra stund på promenaden. Jag försökte inte få tag på den eller kalla in henne.. Jag kände på mig att det skulle vara lönlöst, och hon höll sig precis utom räckhåll både för mig och de andra hundarna.  I samma veva började även det här med att hon inte vill gå till bilen. När vi närmade oss bilen så kom hon inte när jag ropade och hon blev låg tyckte det var jobbigt. Nu har jag kopplat henne  en stund innan vi kommer fram till bilen för att slippa tjafs.

Idag hittade hon en död blodig fågel, nu kom hon istället och ville visa den för mig. Jag kunde byta med godis och så fortsatt vi promenaden. Vad glad jag blev! Jag blev så glad att jag var tvungen att ha lite pusskalas med henne. Men sen kom jag på, uäck!!! Hon har just haft en död fågel i munnen, det förtog glädjen med det hela lite grand.  Får jag fågelinfluensan nu:-)

Kändes så bra idag så jag bestämde mig för att ha henne lös hela vägen till bilen också. Hon stod snällt vid min sida när jag lastade in de andra.  Och sen hoppade hon självmant in på sin vipp-plats:-)
Ja jag vet, hon är bortklemad!

PS Visst är hon underbart söt på ett seriefigursaktigt sätt!? Inte docksöt utan mer roligt söt!